Det luktar höst i Luleå, och har gjort det i nästan en vecka. Det är en vecka innan den doften brukar komma till Stockholm. Den 25 augusti brukar den doften nämligen komma dit – ett för mig enkelt datum att minnas då det är en av mina bästa vänners födelsedag.

Imorgon är det alltså ett år sen jag satte mig på tåget till Örebro – där alltså denna bästa vän huserar – helt övertygad om att livet nu var helt åt helvete. Ett år sen jag läste den där boken jag fortfarande inte läst ut. För plusminus två veckor innan – för ett år sen – hade ju hela livet vänts upp och ner, även om det tog nästan två månader till innan jag vågade berätta det för er.

Jag kan inte låta bli att skratta när jag tänker på det. För det känns som ett helt annat liv. Det är lite mer än ett år sen jag tog examen från Berghs och sa upp mig från statens nöjespalats. I juli hade jag firat ett år på Bannerboy men istället firar jag snart tre månader på Meraevent. Snart firar jag  sex månader tillsammans med Han med H, som väckte mig med orden “jag är kär i dig” idag. Han som inte är han som jag trodde allt var packat och klart med – vi som alltid beskrevs som “det perfekta paret” och vi som lämnade en hel bekantskapskrets i chock när vi gjorde slut. Fast vi egentligen var anything but… Så många bra beslut har följt vad jag då beskrev som “det bästa beslut jag tagit” – som att flytta till Luleå på tredje dejten t ex haha, vilket lätt är det smartaste jag gjort.

Minns ni att jag skrev såhär?

Visst sörjer jag kanske mer det som inte blev än det som var. Men det för oss vidare till det kanske häftigaste av allt – det som blir (presens) – det faktum att jag vet att det som komma skall är så värt det. Note to self.

Ja jävlar vad rätt jag hade. Hur som – summa summarum – är det helt galet hur mycket som kan hända på ett ynka år! Glöm-aldrig-det. Kan inte rå för att undra vad jag kommer skriva ett år från idag?

Fortsättning följer.

Kärlek

/K