Last day on campus/

Ikväll hade jag min sista föreläsning på Stockholm Uni.

Nu börjar essähysterin. Tolv sidor tills på tisdag morgon. Videon ger er en försmak av vad större delen av min essä kommer handla om, året var 1995.

Today I had my last lecture at Stockholm Uni. Now I have one week to finish two x five pages essays. The video above gives you a hint of what subject/phenomenon I’ll be focusing on. Let the madness begin!

Advertisements

Att komma i mål/

Jag skall erkänna en sak för er.

I lördags var jag och såg bl a min kusin och min farbror springa i mål på stadion. Det var sjukt mäktigt och jag skrek som en tok. Jag har sprungit i mål många gånger på samma stadion, men aldrig med ett helt marathon i ryggen. Det hände dock något sjukt märkligt redan när jag gick av tunnelbanan vid stadion och såg det första löparna komma springandes.

Mina ögon fylldes av tårar. Jag grät. Jag skrattade. Jag grät lite till.

Visst kan jag skylla på sömnbrist, men det tänker jag inte. Helt plötsligt blev jag så förbannat rörd över att se alla dessa fantastiska entusiasters glädje över att se stadion, över att veta att snart var de i mål. När jag sen kom in på stadion och såg målgången brast det helt. Herrewhatever! Big ups till er hurtbullar!

Jag insåg att snart är även allt min eget slit över, snart var jag också “i mål”. Eller egentligen är jag ju redan “i mål” – jag är ju antagen till den där skolan jag drömt om från och till sen jag var 17. Ända sedan jag och Robert Zillén drömde om att söka Bachelor of Communications och fira jul tillsammans på stranden i Perth. Vi gjorde ju aldrig det dock, varken sökte Bachelor of Communications eller firade jul tillsammans (haha) Fast vi hamnade på Berghs båda två, i olika omgångar – såklart. Det är så sjukt, hur en vecka kan ändra allt.

Jag gick på in på slututställningen med vetskapen om att det var “min” skola nu och såklart, så fylldes ögonen med tårar igen.

Galen dag.

/K

I started crying when I saw all the awsome runners (my cousin and uncle included) cross the Stockholm Marathon finishline this saturday. The feeling that hit me seeing all these people reach their goal just got to me. When I then realised I to reached my goal I broke in to tears again lol. Went to the finalexhibition of what soon will be “my” school and got tons of butterflys in my belly. I so made the right move to apply. 15/8 can’t come fast enough!

Richard Avedon/

Källor

Har precis läst klart en text om mannen ovan, Richard Avedon. Vilken kreatör! Wow. Älskar hur han fångar rörelsen och på så sätt behåller intresset genom hela modereportage. Helt plötsligt inser jag hur mycket han inspirerat dagens modefotografi, ta bara en titt på Lacostes reklamer efter att ha sett dessa bilder.

/K

I’ve just finished reading  a text about Richard Avedon and fallen in love with his magific fashionphotography.

“Det är ett väldigt milt fuck you till samhället”/

Så säger min kursansvarige Philip Warkander i P1 Stil som sändes 20/5 om att fälla upp kragen – och jag ryser. Det är en aktion han har gemensamt med Say oh-a Cantona, Elvis och well, mig.

p1

Nu gäller väl detta mest jeansjackor för min del och har kanske inte så mycket med “The peacock revolution ” att göra utan mer med James Dean. Rent allmänt är jag oerhört svag för alla sorters tysta revolter. James Dean var ju en vandrande tyst revolt. Lite senare i programmet hör jag en annan föreläsare vi haft äran få lyssna på, Patrik Steorn och rysningen går över till ett enda stort leende. För när Patriks röst når ens öra hör man hur man ler, ibland fnissar han till och så även jag. Jag blir så sjukt inspirerad av människor som Patrik, som genom att älska sitt forskningsområde så pass mycket även får oss elever att älska hans ämne.

Då jag redan lyssnat flera varv på både P3 och P4 dokumentär så känner jag att sommaren är räddad när jag upptäcker P1 Stil. Jag är säkert sist ut som vanligt, men vad gör det! Brukar ni lyssna på P1 Stil?

Det får hur som helst bli mitt “dagens tips”. Idag flyttar min kusin in för helgen då vår familj envisas med att springa Maran även i år. Idag fixar jag äntligen håret och massakerar ut mina låsningar i ryggen. Fin Fredag.

/K

PS. Pop ya collar DS.

My new favourite podcast is one called P1 Stil (Style) that talks about well – all things style. Like designers, fashionphenomenons and fashionhistory. This week the program was about “the peacock revolution” and the poppin’ of the collar.

Den åttonde Juni/

Den åttonde Juni är alla mina tentor inlämnade och jag är åter nåbar på alla forum. Just nu känner jag mig lika galen som mannen på bilden nedan ser ut. Jag känner mig som en  hemsk vän (take note) I know.

Den åttonde Juni släpper han på bilden nytt. Den åttonde Juni firar jag med Clapton och familjen. Fint.

/K

I can’t wait for the 8th of june when all my exams are done and I have three months of ONLY drivinglessons and friends to care about.