Berlin 2:4/

Andra dagen vaknade vi översövda istället – men med massa energi. Solen sken och termostaten visade 30+ grader. Vi begav oss mot minnesmonumentet för judarna som dog i Europa under förintelsen. En sjukt maffig design som jag kan tänka mig att många par hånglat i sena sommarnätter. Lite som en urban flerdimensionell trädgårdslabyrint á Austen.

Därefter gick vi till Brandenburger Tor där samma breakdance killar stod som sist jag var där (November 2009) Vi besökte tysta rummet men kände att vi kanske inte alls var på humör för reflektion och harmoni. Så vi glassade runt lite, drack semesterns första Starbucks kaffe och begav oss tillbaka till hotellet för jag var tvungen att byta om!

Jag skulle nämligen träffa fina Elin på Acne Productions och försöka sälja in mig själv inför vår praktik nästa år. Jag var såklart för tidig och satte mig i parken utanför kontoret och började fila på en text om alla tankar jag hade just precis då. En säkert sex meter hög vattenspridare svalkade parkbesökarna – jag nöjde mig istället med en cola-redbull och undrade varför jag i hela fridens namn tyckt att det var en bra idé att sporta 12 cm bootsen i skin (svaret på den frågan: de är från Acne såklart) när fötterna svält i värmen.

En islatte och två ton inspiration + driv a’ Elin senare kände jag hur ett liv i Berlin kanske inte var så långt bort ändå. Mötet gick kalasbra och well, om tåget inte kraschar så är jag tillbaka i Berlin redan i februari!

Jag bytte skor något kvarter bort och begav mig tillbaka till mutti som satt på hotellets übermysiga innergård och läste. Vi firade att Berlin precis blivit lite mer mitt med ett glas rosé innan vi begav oss ut på nästa äventyr: Eastside gallery (den kvarvarande del av muren som nu agerar open air gallery) Bakom muren hittade vi inte bara en – utan två SANDSTRANDbarer. Mitt i stan! Den ena spelar bara reggae och har afromarknader + solstolar medan den andra kör lounge-house och inoljade människor sippar liggandes på sängar (!) under palmer.

Helt förundrade köpte vi varsitt glas Möet Ice Imperial från en lika förundrad bartender, I qoute “Oh that’s waay to expensive for ME!” Haha, det blir väl så i en stad där ölen och vinet kostar runt 2€/glas. Skumpan kostade som ett glas bra vin i Stockholm FYI. Jag lärde mutti skillnaden på kläm- och klapprumpor – när vi ändå hade studiematerialet framför oss.

Sen ville mutti se TV tornet på nära håll så vi for vidare till Alexanderplatz efter att ha förälskat oss i Kreuzberg där vi tog de obligatoriska automatkorten a’ Berlin (som ni ju redan fått se) Jag älskar dem, 2€ och de slår vilken iPhone app i världen. Kreuzberg påminner lite om latinkvarteren i Paris – men med mer streetart och bättre mat. Vi hade tänkt åka upp, men med beräknad kötid på 1,5 timmar för att åka upp och ner – nein danke.

Efter en mindre touchdown på hotellets innergård begav vi oss ut på jakt efter Dr Pong. Jag mindes kvarteret med inte gatan. Vid 23:30 tog vi paus i sökandet och beställde in god Chicken Korma på en bra indier, mutti var helt chockad över att restaurangerna fortfarande var öppna – och fulla av matgäster.

Fast det är som aldrig tråkigt att gå vilse/ fel i Berlin – hela stan är nämligen ett enda stort galleri. Man upptäcker alltid nya verk – helt gratis.

Strax där efter hittade vi rätt! Dr Pong ligger på Eberswalder Strasse 21 – och är en bar där du både kan dricka öl och låna (mot en deposition av 5€) ett pingisrack –  så du också kan vara med och spela rundpingis med ALLA andra där.

Jag utmanade mig själv här, på något sätt är det läskigt att 1, spela pingis när man suger 2, göra det utan någon som skrattar med en istället för åt en. Fast det var ju ingen som skrattade elakt såklart, Dr Pong funkar inte så – it’s all good fun. Förutom för de där två killarna som är där varje kväll och som alltid står kvar sist – på blodigt allvar.

Väl hemma på hotellet satt vi i hotellbaren tills den stängde – Berlin effekten.

/K

This is the second morning of my mini-morningtip-series about Berlin. Day by day I’ll try to give you as many great pointers as possible. Altho’ the tip is in swedish, don’t hestitate to ask about anything you see and want to know more about.

I’ll leave it up to you/

Jag är ju inte alls bekväm eller ens intresserad av att trycka upp klädkonsumtion eller sporta dagens outfits i era ansikten. Det översvämmar nätet av ändå! Köp status, bli som mig, en produkt! Jag skräms av dagens “snabbmats konsumtion” a’ Åh jag har inget att ha på mig, jag köper en tröja jag använder en gång (och kvalitén räcker för just så många användningar) I dessa fall är second hand ett fantastiskt alternativ, och små designers som faktiskt levererar ett fantastiskt hantverk en vacker motpol. Visst kan även jag spara ihop till absurt dyra saker, men då kräver jag att kvalitén är så hög att den kommer hänga med nästan hela livet. PPA som Minna säger: Pris Per Användning.

Money makes the world go ’round och jag tycker absolut inte att man skall skämmas för att man konsumerar. Take note.

Min konsumtion i Berlin var nästan enbart saker från dessa två kategorier (second hand och små designers) och jag tänker att det kanske skulle inspirera lite ändå. Även om det inte blir outfit-posts tänker jag fråga, skulle ni vilja att jag visade vad jag köpte för “bra” saker i Berlin? Skulle det “ge” er något?

/K

I get so sick of all the consumtion blogs out there, trying to get some social status by comsuming stuff they use like once. I try to be “stylesmart” and shop clothes from smaller brands and alot of second hand. Sometimes I save up for something I really, really want – but when I do almost life long quality is a condition. Since there is so many consumtion blogs trying to get you to buy stuff I try not to focus on such things on this blog – but since I brought so many wonderful things back home, almost all of them “stylesmart” I think I might inspire you to think before you buy something you will – and only can due to poor quality – use just once.

Berlin 1:4/

De kommande dagarnas morgontips blir kombinerad reseberättelse / guide – för Berlin är mitt bästa tips. Skall försöka att integrera så många tips som möjligt. Har ytterligare 70 foton på muttis kamera – men de vet jag inte ens om jag vågar visa haha.

Klockan 03:19 tog jag nattbussen in till Centralen – utan att ha somnat än – somnade jag rätt snabbt på flyget.

Efter att ha lämnat väskorna på världens bästa Circus Hotel vid Rozenthaler Platz rörde vi oss längst Kastanienalle <> Oderberger Strasse. Jag mest tjöt och nästan grinade av lycka över att vara tillbaka på den plats som känns mer som hemma än borta. Här ska jag bo, en dag.

I en nedklottrad port med flera meter i takhöjd.

Sen tog vi U-bahn till Wittenburgplatz och KaWaDe – där hade de såklart redan fått in Chanels höstlack! Oh joy!

Något som var nästan snäppet bättre var insikten om att Lego butiken sålde Lego i lösvikt. Jag köpte en stor shaker till W. Jag borde verkligen köpt en till mig själv också. Well well “woulda coulda shoulda”!

Vi firade hur som detta med att prova gårdagens morgontips: Moët Ice Impérial på något tjusigt hotell (som ligger på parallellgatan mellan Lego butiken och KaWaDe) med fina blommor utanför och världens största krukor på innergården. Ett skönt avbrott från konsumtions hysterin inne på KaWaDe.

Lagom till att solen gick i moln och tröttheten gjorde sig påmind åkte vi tillbaka till hotellet för att festa loss med China box (från kinastället som ligger i samma hus som hotellet, kanske den bästa någonsin, för 2,5€) + öl + TV på rummet.

Jag passade såklart på att “bo in” mig så som jag alltid gör när jag kommer till ett hotellrum.

Efter att ha samlat krafterna lite rörde vi oss till en (tyvärr den sämre, minnet svek) av de indiska restaurangerna längst Kastanienalle. Då hade sömnbristen dock börjat skrika och kroppen stänga av. Så jag fick inte i mig mycket av min bea-smakande (?!) chicken Korma innan vi gick hem för att somna innan klockan slog midnatt.

/K

This morning the I start a mini-morningtip-series about Berlin. Day by day I’ll try to give you as many great pointers as possible. Altho’ the tip is in swedish, don’t hestitate to ask about anything you see and want to know more about.

Be right back/

Sorry bloggen – är helt död. Eurolag. Bakfyllan sitter i. Lite oklart om det är den från i lördags som sitter kvar eller en ny från igår. Efter en heldag i skolan och tre timmars studiebesök på Printley orkar jag inte mer än att måla naglarna. Fast fila naglarna känns som att bestiga ett berg. Ni förstår. Så tills imorgon lämnar jag er med de två senaste tillskotten till vår vägg. Finaste gatukonsten från finaste gatan i finaste staden. Berlin abstinensen är här, full force.

Vi ses imorgon!

/K

I’m still dead from our weekend in Berlin – so I’ll be back tomorrow! Until then – here is our two newest edition to our wall – two small pieces of Berlin.

 

Morgontipset: Moët Ice Imperial/

 

I skuggan av ett av mina livs värsta bakfyllor levererar jag dagens morgontips.

Vi började Berlinvistelsen på en innergård på femstjärningt hotell – med Moëts nya stjärnskott. Champange som klarar is, och därför kräver stora glas – a dream come true. Blev några till (t ex på en strand mitt i stan, i 32 gradig sol – mer om det sen) under resans gång. Vet inte om den har kommit till Svedala än – men har den det – unna dig!

/K

Try Moëts newest familymenber – Ice Imperial – totally worth it.

 

 

Morgontipset: Shot by Kern/

Godmorgon!

Detta morgontips riktigt längtar jag efter att få höra era åsikter om. Klicka på bilden så hörs vi om 25 minuter!

Jag personligen älskar den här typen av fotografi, det råbarkade, helt vanliga, lite smutsiga, åttiotals porriga. Sen att jag inte skulle ligga med Kern är väl en annan femma, men han tar sjukt snygga bilder. Here Here!

Hur var din reaktion, tell me!
/K

I’m very intrigued by Kerns way of making “ordinary” girls go banans, be sexy and without all the fuss. What do you think? Tell me after kicking on the pics and watching the Paris ed of “Shot by Kern”

Soul explosion/

Nu väntar vi mest på att klockan skall bli 23 så vi kan gå till Soul Explosion – en motown klubb i ett tält med trägolv och soultrain på storskärm. Vi (läs jag) har gått lös på diverse second hands här, även om jag inte hittade någon kilobutik. Trashy preppy är mitt mantra i höst haha, om ni frågar min packning i alla fall.

Nu kallar rosén i världens bästa hotellbar!

/K

It’s time to get down and groovy at Soul Explosions – maybe the best motown club in the world.

Morgontipset: VÅGA #BerghsPL /

Jag ska inte sitta här och leka ball. De här två veckorna på Berghs har varit svinjobbiga. Här kommer jag, lite bakfull från en bröllopshelg och för trött för att vara nervös första dagen. Jag som alltid hörs och syns mest – som haft min självklara roll i 4,5 år i “verkligheten”. Jag vet precis vem jag är – nemas problemas – solid as a rock.

Helt plötsligt befinner jag mig i en klass tillsammans med 27 lika högljudda personer. Personer som precis som jag kommit in för att vi är så sjukt drivna och inte rädda för att ta plats och leda projekt i hamn. Å vad gör jag då? Jo, jag lägger mig ner och dör. Som en tjurig unge resonerade jag att plus och plus blir minus. Jag är en kuf, allt jag trodde om mig själv var fel och nu blir jag bitchen i hörnet som kör mitt eget race. Ingen kommer se mig och om ett år är det över. Jag är för gammal för klass. Jag är den där muttern i en IKEA soffa som egentligen tillhör bokhyllan Billy.

Sen i tisdags hade vi klassfest, jag var hemma för att jag behövde styra upp allt inför Berlin. Ingen skulle väl märka att jag inte var där? (tjura tjura tjura, ensammast i heeela världen!) TJI fick jag. Både på twitter, i telefonen och rakt i nyllet på onsdagen fick jag motsatsen bevisad. På tisdagen hamnade jag i grupp med tre fantastiska brudar och på onsdagen med tre helt andra fantastiska brudar.  Bara en sådan sak, brudar – jag kan hänga med brudar. Ny lärdom nummer 113. Hela min klass är faktiskt smått fantastisk, och knäpp. Jag skäms nästan lite för att jag höll på att missa det. För att jag tvivlade på Charlottas instinkt om att jag skulle passa in.

Jag är rädd för grupper, då jag aldrig någonsin tillhört någon. Ord som “gäng” skrämmer mig, alla mina vänner känner ju varann enbart via mig. Den ensamma länken som fungerar som en magnet vid behov. Även om vi alla på papper söker tillhörighet har jag nog tänkt att jag gett upp det. Inte jag väl?

Här sitter jag idag, inför hela jävla internet, och erkänner – jag tänker våga vara PL! Jag tänker våga trivas i den här jävla gruppen av högljuda människor (som för den delen inte heller hittat sin plats på såhär kort tid – hello ego du är inte ensam) och tillslut kommer jag finna min plats. Jag tänker att jag nollställs nu – jag gör om och gör rätt, lite halvt. Skriver ett nytt kapitel på blankt blad.

Se bara nu, två veckor in och jag är redan på väg mot insikter värda betydligt mer än 132.000.Växt flera millimeter. Tack Cornelia för att du inte bara hängde på när jag ville lägga mig och dö. Tack för att du ryckte på axlarna och sa “ÄSH men vafan! Alla är ju lika nya, jag kan också känna så.” Kära bullen, det blir nog rätt bra det här ska du se.

Tack för visat tålamod.

/K

I’m shitscared ‘cuz I’m thinking I acctually might want to be a part of this group of kinnda awsome people. That’s a first. I’m just trying to find my place in our 28x equation and it’s hard but I learn something new about myself every single day – so I’m thinking of going all in. I’ve written it, so I guess there is just no turning back now.

Morgontipset: Skins/

Godmorgon!

En av världens bästa serier heter Skins. Den lämnar mig med en känsla varje gång. En stark känsla som förmedlas rakt genom rutan. En framtida kult serie I am sure. Plus att Freddie ser ut som lammet Newkid, hah!

‘We’d be good together. Don’t you think?’
‘No.’
‘Why?’
‘Because I’ ll break your heart’
‘Maybe I’ ll break yours’
‘Nobody breaks my heart. And anyway, why would I want that?