Den här läxan fick våra Grafisk Design ettor här om veckan. Jag älskar sådana här hittepås, skulle ni klara det?
/K
Our graphic design class got this homework: not to use facebook, TV, books, papers or the web AT ALL for six days. Could you do it?
Den här läxan fick våra Grafisk Design ettor här om veckan. Jag älskar sådana här hittepås, skulle ni klara det?
/K
Our graphic design class got this homework: not to use facebook, TV, books, papers or the web AT ALL for six days. Could you do it?
Varning för att sätta morgonkaffet i halsen! Den här artikeln måste vara det sjukaste jag läst på oerhört länge, enjoy!
“The short of it is they share the same bed, wear matching outfits, only fuck the same girls, were both engaged to the same Penthouse Pet, and are both looking forward to marrying the same woman and fathering the same child. The long of it is they are the most unique twins I’ve ever come across and a psychologist’s wet dream. I plan on flying back to Atlanta very soon to shoot a documentary on them. They are so amazing and their story is so tweaked, that this interview was only able to scratch the surface.”
Just nu är dagarna upp och ner. Eller så är jag upp och ner. Eller precis rättvänd kanske. Jag vet inte, faktiskt. Ord och känslor haglar som aldrig förr – och efter en sommar i någon form av happygolucky bubbla står jag stundtals förlamad. Mitt intryck av personer, platser och situationer ändras från dag till dag. Något jag märker sliter på mig och allt jag tror på.
T ex har jag aldrig riktigt haft någon jag umgåtts med varje dag – helt plötsligt har jag 27 stycken omkring mig majoriteten av min vakna tid. Sen kommer jag hem är W hemma, och fast jag har en miljon saker att berätta är det så skönt med tystnad att de flesta diskussionerna nog sker i mitt eget huvud. Tur att min man är van, vad vid att det oftast är halva meningar som kommer ut – medan den andra halvan (oftast början) är kvar i skallen.
Samtidigt är det full strid mellan mig egen uppfattning om mig och andras. En batalj jag inte behövt fundera kring på snart fem år, då jag haft en konstant roll i tidigare “verklighet”. Tar jag mycket plats? Tar jag lite? Kan jag förstå det där beteendet? Hur hanterar jag det? Alla dessa frågor är oerhört lärorika att ställa sig i det långa loppet, men just nu är de lite för många. Tur för mig att jag har Gisela som alltid kan påminna mig precis om vem jag var den 15/8 – och som lyssnar på allt mitt flum över rödtjut en måndag.
En annan spejsad sak jag upptäckte idag var obehaget över att vara själv – vad hände där? Hade två timmar att döda idag och förstod för mitt liv inte vad jag skulle hitta på ensam? HALLÅ! Jag älskar ju att vara ensam, det är ju lite grundstenen i min existens. Åh, jag blev så rädd för mig själv att jag omedelbart gav mig ut på självdejt.
Just nu håller jag och jag på att hitta Stockholms bästa dumplings (tips mottages tacksamt) och idag blev det Kinesiska dumplings på Birgerjarlsgatan. Ni kan skippa dem, ingen höjdare alls – men mycket mat fick man.
Hann även med bank + wax innan John (som bor i Örebro?!) åkte förbi mig med tunnelbanan. Ett samtal med honom och mina rötter hade fått fäste igen. Älskade fina vän, vad vore jag utan dig? Väl hemma släppte jag alla tankar på yoga för en ensam kväll i soffan med rester, nagellack och dokumentärer. Ni vet, sådant som jag och jag klassar som ultimata kvällssysslor.
Dear me,
Cut the crap, skjut elefanten i rummet och analysera inte skit du inte vill ha analyserat. Du är fett soft, punkt.
/K & K
I feel kind of upsidedown trying to read all these new impressions hitting me in the face. So I’m over trying to get a hang of anything. This is me, to be continued…
Tove Larris studerar grafisk design på Berghs – och jag hade äran att få ha henne i min grupp under introveckan. Jag faller pladask för det typ allt hon gör och det misstänker jag att ni också kommer göra. Att hon sedan är hur mysig som helst gör ju inget sämre. Låt er inspireras!
/K
Tove Larris is one of my fav graphical designers – I love pretty much everything she does.
Jag fick ju hem mitt första par Jeffrey Campbell i veckan, och jag förstår varför folk köper flera par – så galet sköna. Jag har redan börjat spana på nästa par…
/K
I love Jeffrey Campbells “Lita” – so damn comfy.
I förrgår tog vi brons i Berghsboll – fast enligt komersiella manér var det såklart vi som skrek mest. Igår kickade skiten ur vår första tenta – som kändes mer mentalt än kunskapsmässigt. Jag förstår vad min ämnesansvarige menade när hon sa att klassen kommer bli vår fristad. För redan nu är det verkligen min comfort zone – de är dessa människorna jag träffar mest och ens om jag försökte skulle jag inte kunna dölja ett skit för dem. Så jag har gett upp.
Det är lördag och jag saknar dem. Sjuk grej.
Natten igår var fantastisk på många sätt, och knäpp – herregud. Jag skrattar fortfarande.
/K
I adore my class.
Älskar, älskar, älskar den här versionen av Buddy Hollys “I’m gonna love you too” – skapad av min älskade fina bästa vän John och hans fantastiska kvinna. Njut (och rösta såklart!) och rys.
/K
My best friend John and his woman made this awesome cover of Buddy Hollys “I’m gonna love you too” – it gives me goosebumps!
Två saker man inte vill ha; CSN utbetalning på check (fast man lämnat kontonummer för länge sen), Hur jag skall hinna förbi banken är den stora frågan? Nnågon annans städräkning är inte heller så hett – när man själv ska betala en a’ 400 kr. Svaret på frågan: Skicka med post.
Två saker man vill ha: En höger och en vänster sko a’ Jeffery Campbells Lita. Måste ju vara tidernas kanske skönaste sko trots 13 cm klack. Tanken var att ge dem till mig själv i födelsedagspresent men jag vill ju använda dem NU – så det får bli grattis-du-klarade-första-tentan present istället.
Ikväll firar vi förresten tentamen och gårdagens brons i Berghsbollen med klassfest på Sturekompagniet mellan 22-24, ni borde komma förbi om ni kan! Studentpriser i baren.
Kärlek
/K
I passed my first exam and it’s friday – win! Celebrating with new shoes and class-party at Sturekompagniet tonight. Come by!