Den primära anledningen till att vi valde att gifta oss med endast den närmaste familjen och besthens närvarande var pengar. Vi började räkna på vad det skulle kosta att gifta oss med närmare 80 gäster och satte i halsen. En annan femma är att Luleå saknar den typ av lokal vi ville ha, ett tag försökte vi få hyra loss ett av de gamla lokstallarna men insåg att även om de skulle hinna tömma det (används idag som lagerlokal för filmutrustning) fanns det fortfarande inget varmkök i närheten. Kvarstående alternativ var herrgårdar och festivitetssalar på hotell. Där får du dock inte välja mer än färgen på servetten själv för att sedan betala 400 kr STYCK för blomsterarrangemangen på bordet, och slutligen punga 1000 kr i kuvertkostnad per person. Tack men nej tack – det gav en sådan fruktansvärd avsmak att se folk kapitalisera på något så fint som kärlek.

Jag har älskat Nordansmak sen jag flyttade hit, skulle kunna skriva hur mycket som helst om allt bra de gör för den här lilla stora staden jag kallar hemma, men det får bli ett annat inlägg. Lokalen vi gifte oss i är alltså egentligen en ekologisk/organisk matbutik som by day serverar soppa till lunch och huserar kulturkaféer och antirastism-möten om vartannat (i onsdags var jag där på Raw food workshop t ex) Vi lät alla varor stå kvar på hyllorna och bad dem ha kassan öppen, vi placerade nämligen ut lite dekor i form av uppmaningar att sponsra verksamheten genom att köpa med sig bra produkter hem. På tal om dekor tänkte jag att detta inlägg skulle få handla om just det; för det behöver faktiskt inte kosta multum – men däremot skadar ju inte lite fantasi, en svägerska som är florist och några månader på eventbyrå i bagaget. Here it goes:

• Vi sparade alla vin- och ölflaskor för att sedan låta dem agera ljusstakar och vaser.
• Det enda party-trick jag eg har är att jag kan vika näckrosor av servetter, här representerade av två olika från Indiska (inköpta samma dag haha)
• Nordansmak har, precis som vi, nästan inte en enda tallrik som matchar – vilket passade vårt något flummiga dekortema perfekt.
• Min svägerska är ju som skrivet florist (tacksamt) och fick sedemer fria händer med “karneval” som enda direktiv.
• Det var även hon som styrde upp vimplarna och kom på den briljanta idén att skriva Hjalmarstål med samma typsnitt som våra förlovningsgaddningar.
• Av resterna från vimplarna gjorde hon matchande namnskyltar som vi sedan enkelt fäste i gafflarna (idé från min inspirationsmapp från tiden på meramedia)
• Då borden lämnade ganska lite utrymme för storslagna dukningar ställde vi helt enkelt ut besticken i stålmuggar som redan fanns på Nordansmak.
• En faktisk gästbok kändes lite overkill när vi bara var 17 personer så istället drog vi inslagnings-snören över hyllorna i butiken och blandade hjärtan med utrymme att skriva på med en tidslinje (a’ fejkade polaroider) över de sju åren vi flängt runt.

Fördelen med att ha en kock till man är att vi har en del andra kockar kring oss; så dagen till ära fick Magnus laga maten. Vi plockade in så mycket råvaror som möjligt från Nordansmak såklart, och det vi inte kunde få tag i via dem åkte vi helt enkelt och handlade i vanliga matbutiken + plockade hem charkbrickan (förrätten) direkt från Hemmagastronomi + haffade dryck på Systembolaget (och körde på självservering) Voliá!

Nu håller vi tummarna för att Nordansmak plockar hem årets Energi- och Hållbarhetspris på Luleå Näringslivsgala den 23/5.

Kärlek

K

Tack vare att giftemål TYDLIGEN berättigar frågan “… och när kommer barnet då?” (som jag säkert fått 20 gånger under den senaste månaden, men min kära man fått en gång – värt att notera) dras mina tankar oftare till den där normen som förväntar sig att jag skall VILJA klämma ut en melonstor människa ur mig – fast jag får panik bara av tanken på;
1) HUR detta skall gå till – läs hur melonen skall ta sig ut
2) NÄR detta skulle hända (jag har ju varken tid, ork eller lust att fokusera på mer än det jag redan bordet)
3) Inte för mitt liv finner något större nöje av att hänga med barn – “hemskt” men sant så ger det mig ingenting (bortsett från några undantag som jag lixom inte har något annat val än att älska och t o m gullar med när – någon annan – byter blöja på dem)

Med de tankarna “out there” vill jag börja med att säga att jag älskar min spiral. Fortsättningsvis kan vi väl nu skippa frågan och det menande pekandet på magen, den normativa stressen (“du vet att det blir svårare efter 30?”) och alla yrkanden om att jag “inte kommer känna sådär när det är ditt eget barn.” Nej, det kommer jag säkert inte. Men det är lixom inte det den här harrangen handlar om – summan av kardemumman är att OM/NÄR/VAR/HUR är mitt val – inte någon annans “borde” eller “rekommendation”

Fast det jag egentligen ville komma till, det som satte harang-bollen i rullning, var att jag ville tipsa er om detta lysande inlägg skrivet av en lysande kvinna. Inlägg likt detta ger mig hopp om föräldrar-mänskligheten.

“För jag kan inte vara en förälder på något annat sätt. Jag kan inte tro att det finns kausala samband så, mer än det mellan kärlek, närhet och trygghet. Jag kan inte lägga upp någon taktik, eller vara rädd för konsekvenser, och främst av allt, jag kan inte inte lita på min intuition.”

–

Läs Minnas briljanta inlägg här, nu, omedelbums.