Sladd-/

Sladd-riga byxor från Malmös stadsmission.

Sladd- i livet när någon man älskar mår skit.

Sladd-lös i Malmö, så bättre bilder kommer imorgon.

/K

Advertisements

I stormens öga/

Så var jag tillbaka, om än för en kort stund, i stormens öga. Deadlines, struktur, agendor, ansvar och självrannsakan. Imorgon flyger jag ner till Malmö för att mysa ner mig i en fåtölj på Lunds lasarett jämte en krasslig 86 årig gammelmoster tillsammans med mutti, moster och gudbarn. Tre generationer – en sjukhussal.

Kommer såklart jobba därifrån, oh dongel how I love you.

End of break.

/K

Back in school, not as sick, meetings from 9-18, deadlines, responsibilites and soulsearching. Tomorrow my ass is on a plane together with my mutti, my aunt and my godchild – out old aunt is in the hospital. Now, back to work.

In my face/

I fredags satt jag på en exceptionellt trevlig lunch och bedyrade hur jag lärt mig hantera min stress, berättade om hur jag brukade bli sjuk “förr i tiden” när jag ignorerat min kropps stresstålighet för länge – men att jag nu lärt mig av mina misstag genom att lyssna på min kropp.

Så vad händer?

Går på världens mysigaste middag med min examensgrupp senare samma dag, efter att ha först suttit på kontoret under några timmar av kaos för att sedan springa vidare till skolan för några snabba copylösningar (om det nu finns några snabba lösningar) Kommer hem runt fem på morgonen, så långt är ni ju med. Vaknar två timmar senare med magsmärtor, det var som om någon drog tag i mina tarmar och vände ut och in på dem. Detta fortsatte fram tills eftermiddagen då W kom med alvedon. Lagom till att det gått över var det dags för mig att kasta mig i väg till Färgfabriken och VICE festen = jobb.  Sprang runt där som en spätthöna och hade för kul + mycket att göra för att reflektera mer över kroppens tidigare skrik på hjälp. Sen kom en lugn stund – och då small det! Vid ett på natten hade jag inget annat val än att kasta mig hem i full frossa för att gömma mig under två täcken, fullt påklädd.

Där har jag more-or-less legat sedan dess.

I eftermiddag är första gången jag orkat stå upp i mer än fem minuter. Idag blev jag till och med sugen på kaffe och orkade lyssna på musik. I morgon är jag nog tillbaka i skolan innan jag kastar mig ner till Malmö på torsdag morgon. Kommer dock jobba därifrån men sittandes på Lunds lasarett. Den här veckan är redan helt upp och ner, but I still have high hopes.

/K

 

These pictures pretty much shows you guys the reason for me being all quiet. Sick lady right here.

 

That part of me left yesterday/

Efter en 14 timmar/ dag vecka är jag nu påväg hem med tuben. Druckit redbull sedan midnatt och haft en magisk kväll med världens finaste studentbyrå – vi är som en familj a’ Wes Anderson – och jag älskar det. Provade råbiff för första gången – bara en sådan sak. Har skrattat så mycket att jag tappat rösten. Blivit “inpekad” på hipp klubb av chefen (oerhört obekvämt) och namedroppat twitternamn som en riktig reklamare. Sist jag var där hade jag en sönderklippt Manchester United tee och ännu längre hår än nu. Träffade ex-pojkvän som lekte allan inför nya vänner. Samma visa som de senaste sex åren. Vi har en syskonkärlek going on – lavetten ligger alltid i luften men vi blir alltid sams. Eller tysta. Lika envisa. Fast jag vet ju, att den där rollen han spelar är en fasad. Idag är det dock en fasad som jag är helt ointresserad av att försöka riva ner. Träffade killen jag hållit om ryggen hela högstadiet – för att jag visste att han bara gjorde väsen för att få uppmärksamhet. Precis som jag gjorde i samma ålder. Idag mådde han bra, han hade blivit stor och mina vänner tyckte han var snygg. Det gjorde min kväll.

Stureplan. Min eviga jävla batalj mellan då och nu.

Samma plats – inte samma tjej.

Godnatt.

/K

Spent 14 hours at work/school everyday. Went straight to bed every day – that’s the reason for my lack of blog posts. After a day of madness I managed to leave my to do list at work and spend some well earned time with the Berghs agency – also known as my final project at Berghs. God How I adore these insane people – we’re like a family a’ Wes Anderson. Went out to a club I used to go to – meet people I used to love. Same place – different girl. Good night!

Många små steg/

Idag fick jag rumpan ur och gick både till och från tunnelbanan. Detta efter att jag insåg att jag inte har rätt att klaga på att jag känner mig som “Flubber” om jag inte gör något åt det. Missförstå mig rätt, jag vill alltså inte minska i varken vikt eller storlek – bara inte dallra omkring. Imorgon följer balansplattan med till skolan och flyttar in på kontoret också. Nuff said.

Sen kan man ju fråga hur korrekt runkeeper är då jag tydligen gick en hel kilometer inne på Preem när jag köpte mjölk…

Godnatt/K

Well, since I don’t want to feel like “flubber” I pulled myself together and walked to and from the subway.

Om att våga ifrågasätta/

Förra helgen sa en herre till mig “… du är en sådan tjej värd att kämpa för.” Detta var på inget sett ett raggningsförsök utan snarare en komplimang baserat på hans historia om ett brustet hjärta och min historia om W – som befann sig på samma fest.

Imorgon har jag och W varit tillsammans i tre och ett halvt år. Mitt längsta förhållande någonsin. Ett förhållande som gick emot precis alla odds och som delade min verklighet i två läger. De som tyckte vi var helt utan moral versus de som undrade varför vi väntat så länge.

Tre och ett halvt år. Några jobb, två utbildningar, otaliga inneboende, en tvättmaskin, typ tio tatueringar och ett hem senare är jag fortfarande säker på att jag gjorde rätt som vågade hoppa. För första gången delar jag mitt liv med någon och varje dag jag kommer hem möts jag av något vi byggt upp tillsammans. För första gången är jag fullt medveten om att en relation inte handlar om de där första åtta veckorna av hysterisk nyförälskelse, utan att det som kommer sen är det som faktiskt är ett förhållande. Det är häftigt, men likväl läskigt. För det kunde sett oerhört annorlunda ut. På tre och ett halvt år skulle vi hunnit bli bekväma, hunnit glömma bort helvetet vi gick igenom för att ens kunna hålla varann i handen på stan. Någon gång fick jag frågan hur vi fortfarande kan vara som vi var i början och jag svarade “För att jag frågar mig själv varje morgon om jag vill vara precis just här, och varje morgon hittills har jag svarat ja.”

Jag tror att det största hotet mot vilken relation som helst är att inte våga ifrågasätta sin situation, även när den inte är dålig. Det är så fruktansvärt lätt att bara köra på, och sedan sitta där några år senare och inse att jag inte är  på den plats jag vill vara. Jag har varit där, jag har gjort slut i huvudet sex månader innan jag vågat säga det högt – men jag har också vaknat och insett att det är dags att vakna någon annanstans dagen efter. Idag vaknar jag istället och säger till mig själv att här vill jag somna ikväll också, ofta följt av “fan vad han är snygg”. Egentligen är det ju inget konstigt, det finns en anledning till att du inte följer med hen hem från krogen – för att du vet att du inte vill. Den dagen du faktiskt följer med vet du att du inte vill längre. Vi ifrågasätter oftare än vad vi tror, skillnaden är att jag skriver ett blogginlägg om det.

Det har, knäppt nog, gjorts forskning på att den där hysteriska nyförälskelsen bara håller i just åtta veckor, och jag trodde vid otaliga tillfällen att jag var drabbad av någon tre månaders förbannelse som aldrig orkade förbi den gränsen. Idag tror jag att det berodde på att jag aldrig vågade ifrågasätta. Tänker att min rädsla för relationer tidigare botats av tanken att jag kan dra, men att jag idag istället vågar fråga – mig själv – om jag vill stanna. Samma man som inledde denna text sa att han “nog skulle bli helt knäpp om jag visste att min tjej ifrågasatte vår relation varje morgon” Sedan kom vi överens om att det ändå måste vara en bra sak, att veta att så länge ens partner är där – är den det till 100%. Jag är så fruktansvärt stolt över vår relation och allt vi byggt upp tillsammans. Det brukar jag tänka på när jag gömmer mitt ansikte mellan hans skulderblad varje kväll. Ostigt men sant.

/K

I think one of the best things you can do to keep your relationships solid is to ask yourself, even when times are good, if you want to be there. I wake up every morning looking at W – just to realize I want to fall alseep beside him when night comes. Maybe it’s one way of handeling my fear of relationships, knowing I can run away whenever – or it’s just me making sure I’m right where I want to be. A cure in it self against taking anything for granted.

Boom/

Det här med energin som kom tillbaka. Så himla gött. Fick undan en hel del jobb igår följt av matlådemiddag och ett bad+dusch+ansiktsmask. Somnade strax efter midnatt och…

… lyckades ta mig upp i tid nog att gå till tunnelbanan – i mina fula men oerhört sköna joggingskor (men med Conversen i väskan – dock fortfarande i väskan klockan 12:23)

Nu har vi haft presentation som gick svinbra. Hejja grupp fyra!

/K

Managed to get some sleep, go up in time, had breakfast, walk to the subway and rock a presentation. Awesome friday.