Idag flög min mobil i golvet, inte en skråma på utsidan men ljuset på min skärm försvann – nästan. Ser konturer men det är allt. Googlar febrilt i jakt på en förklaring, läser om fuktskada fast jag vet att den inte varit i närheten av något sådant. Sen läser jag följande:

“Det kan vara två saker; antingen är det kretsen som styr bakgrundsbelysningen som är sönder (svårfixat) eller LCD som är sönder (byta lcd)”

Inget alternativ låter särskilt billigt eller hur?

Inte nog med att en mobil skall falla ut papperspåse med svagt lim, nu skall min begagnade (läs Ws förrförra) telefonjävel svika mig också – inom ett halvår. Hade det inte varit för att jag just nu lever genom min inbox hade jag varit aningens lugnare… Fast om jag skall försöka vara positiv så har jag spännande och läskiga saker framför mig och har utöver detta fått en jävla massa gjort som resultat av bristande kommunikationsmöjligheter.

Håll höjd.

/K

 
The screen on my phone is breaking up with me, at the worst possible time.

Idag fyndade jag 3,6 KILO köttfärs för 60 kronor på ICA. Den skulle gå ut etc, jag bah tjena frysen – och sen var min dag gjord. På riktigt. Nu skall jag bada och sen lägga mig med ARU i sängen och hoppas på att jag somnar med markeringspennan i handen. Jobbar fortfarande på dygnsrythmen förstår ni. Det går tyvärr åt helvete.

/K

Igår var jag tvungen att logga in på mitt första facebook-konto (det jag inte använt på många år) för att komma åt bilder från en kraschad hårddisk. Hittade de här bilderna och tänker att jag var fan rätt het i kort page också. We all know how that works ‘tho – skulle ju ångra mig samma sekund som jag klippte av det. Efter fyra års sparande etc. Får bli när jag får barn och inte kommer orka fler tovor än nödvändigt.

/K

Min man har en lite annorlunda bakgrundsbild på sin mobil, tycker jag i alla fall. Det är ett foto av mig som liten, han har hängt upp det hemma och nu har han den som bakgrundsbild på mobilen. Han säger att den gör honom glad “Men kolla på den! Ser du inte hur glad du är?” Jag å andra sidan vet inte vad jag skall tycka om den, av någon anledning gör den mig ledsen. Jag vågar inte riktigt möta den där lilla flickans blick. Hon ser så himla tillfreds ut, som att hon är precis där hon vill vara och livet är en enda lång solig dag. Så tänker jag på att hennes liv inte alls blev så. Det är något provocerande i att flickan på bilden är lyckligt ovetande om hur åren efter kom att bli. Hur många tårar som skulle komma att fällas, hur många varv runt jorden som skulle springas och hur många famnar som skulle lämnas innan hon hittade en plats där hon kunde se sådär ut igen.

I alla fall nästan.

Jag har alltid varit rädd för att vara nöjd. Rädd för att stanna upp. Rädd för att lägga händerna under hakan och bara andas ut. Det grundar sig säkerligen i något långt bak, något jag förträngt. Kanske finns svaret i den där bilden, för den väcker känslor jag inte känt förut – som minnesluckor från en dålig fylla börjar något komma tillbaka – frågan är bara vad?

/K

There is something about this old picture of me (Ws background picture on his phone) that makes me feel so sad, don’t really know why. But I guess it brings back something I need to deal with, when I figure out what it is.

Förra helgen fick jag frågan om hurvida allt hår var “mitt” ha! Jag skulle aldrig klara av extensions så svaret är ju såklart “JA!” En gång hade jag en extension i form av min blonda emo-slinga – men den slet jag ut efter någon vecka. Frågan känns ju dock befogad ändå eftersom jag nästan aldrig har mitt hår utsläppt.

Oh well, här har ni mig i all min glans!

Och såhär såg det ut för nästan exakt fyra år sen (ge och ta tre dagar) Påväg att bli blont och olika längder på edera sida.

Nu ska jag hem till Manfred och sätta några idéer till guldlådan på papper och sen drar vi ut och firar att Kalastjuven är släppt. Ha en magisk fredag!

/K

Guess my hair has gotten abit longer over the past four years. To answer a question I got last week: yes it is all mine.