09:32 The return of the smile/

Mina deppiga inlägg nedan till trots skrattar jag mest hela tiden tack vare att jag har så störda människor omkring mig. Däremot får det vara nog med depp nu känner jag, den obligatoriska fasen får härmed vara avklarad! Har ju några andra obligatoriska faser kvar men de är förhoppningsvis inte lika förlamade.

Igår hade jag den första dagen på länge som helt enkelt bara var bra (tack snygg-Johan för lunchsällskapet och tack fina Anna för all svamp <3)  – och den känslan hänger kvar idag. Jag kan inte mer än garva åt det mesta just nu – situationen är så absurd. En månad kan onekligen förändra precis allt. När jag ifrågasätter andra måste jag ju även ifrågasätta mig själv – den ekvationen är rätt spännande. På topp av allt är en av mina favoritpersoner i  kanske hela världen är hemma, stora ord I know – men efter att ha suttit ihop med EO en hel sommar har jag fortfarande inte vant mig vid att han inte sitter på ena sidan av mig. Den här mannen som jag kan sitta tyst med i timmar för att sedan droppa ett ämne som ballar ur – varje gång. Han som verkar vara så himla förvånad över att jag noterar små saker, att jag läser honom rätt bra redan. Bitch plz, ska vi slå ihop vad nio timmar om dagen i två och en halv månad blir i tid? Det är inte alls konstigt. Skrek  hur som likt en fjårtis när han stampade tillbaka in på kontoret. Blödig hen jomenvisst.

Ikväll har jag, Caroline och Anna anordnat en playdate för våra mammor, så vi + mammor skall till först Orangeriet följt av Trattorian. Sen hoppas jag på dans! Om inte annat skall jag på dubbla kalas i morgon följt av en löjligt bra klubb. Någonstans därimellan skall jag plöja ett core och ett pilates pass. Vill jag så kan jag. Basta!

Stay in school.

/K

I’m smiling again – finally. 

Advertisements

Une petite vrak/

Jag befinner mig i Twilight zone: tänkte på riktigt gå till jobbet i träningskläder (bah who cares sporty spice) och lyssnar på Molly  Sandén (oh I feel you girlfriend) på repeat och på högsta volym. Om några veckor kommer jag också skratta åt det, båda nämnda faktorer är ju långt ifrån “my normal self” – men tills dess bjuckar jag på det. Jag älskar mina boyz alltså, tack för att ni finns och låter mig springa runt som ett jävla åkerspöke, kedjeröka, påminner mig att jag måste äta och säger att det är OK att känna – för i slutet av dagen är jag inte mer än människa. Hur rationell jag än vill vara, hur mycket det än retar gallfeber på min inre kontrollfreak.

Tack ❤

/K

I wear my feelings on my sleeve right now, so yes I pretty much feel the way I look above. Be right back.

BFF/

Idag firar jag och W fyra år som BFFs! Jag firar med att glömma alla mina smycken och min klocka – inbillar mig att det är därför min hand ser ut som en bäbishand. Hejja oss hur som helst – för att vi alltid gjort skiten på vårt eget sätt.

/K

On this day, four years ago W became one of my best friends. I celebrated this by forgetting all my jewellery and my watch – I’m thinking that’s why my hand looks like the hand of a baby. 

The comeback/

Jag har haft en knäpp arbetsvecka, med hormoner som gått bananer och som stundtals tycks ha slagit ut alla andra hjärnfunktioner. Oerhört otacksamt när jag försöker sköta mitt jobb. Mitt bästa jobb som får mig att skratta mest hela tiden och drar tillbaka mig till mitt rationella jag. Mina boys.

Idag är det hur som fredag och jag vaknade förvånansvärt balanserad – en balans som håller i sig i skrivande stund, fett fett.

Inveg mina nyärvda shorts (Tack E-wifey!) trots regn och rusk – fuskskinn måste väl vara vuxenversionen av galonisar?

Igår simmade jag igen förresten och fick sällskap av min skrivbordskumpan Henko. Forsgrénska får dock en svart kamel för platsbristen i poolen efter klockan 18. Tror jag fick mest träning av att trampa vatten för att få lite distans i “kön”. Sen undrar jag hur de här tomtarna som simmar ryggsim under rusningstrafik tänker? Mycket huvuden i rumpa kollisioner I tell you.

På tal om något annat hände detta idag, helt sjukt! Bah hör mig själv säga  “Yoko Ono började precis följa mig på twitter.” Blev starstruck av min skärm, på riktigt.

Min bakgrundsbild är himla fin också – mitt fina gudbarn (läs fadderbarn) som redan är tre veckor och en dag gammal!

Jag brukade ha det här trollet framför mig en gång i tiden – fram tills han lämnade oss för att starta ett Bannerboykontor i Amsterdam för några veckor sen. Nu har jag istället en skrivare som utsikt – men idag fick jag nog och tog saken i egna händer. Problemlösarn! Hej hej EO!

Sen gick jag på lyxlunch på Babylon med Stockholms mesta “supersingel” haha, hänvisar till dagens Metro.

På tal om supersingelns lägenhet på Gärdet skall jag vakta denna ända tills på tisdag morgon, tänker att det kommer bli som en weekend (som i resetypen – inte svengelskan) i min egen stad. Emigrerar dit efter min pilatesklass i morgon och tänker att jag mest skall plugga och dricka te. Läsa vanliga böcker och rehab-mysa med mig själv på annan ort. Sen söndagsmiddag med Sanna givetvis!

Bacon och getost, bacon och getost, BACON OCH GETOST – i en omelett. Dog godhetsdöden.

Avslutar veckan med ett glas Franskt rödtjut innan jag skall hem och tvätta. Hösten är här och rosévinet är pasé tänker jag medan jag filar på en playlist som fått arbetsnamnet “Rödtjut, utsmetat läppstift och tårar” som inte alls blir lika deppig som den låter haha. Yet again, damn you hormones!

Vi hörs i helgen fina ni.

Kärlek

/K

This week will go down in history as hormonal week – been crazy trying to stay calm and on point. But today I woke up balanced – thank non excisting god for that. Had a great lunch Finishing this work-week with a glas of French red whine before I head back home for some sexytime with my laundry. 

Tystnaden som uppstod/

Jag fick frågan om jag tagit en paus från bloggen. Blev  lite häpen och tänkte att nej det har jag ju inte – gick in och kollade och kunde snabbt konstatera att frånvaron är talande. Det händer så mycket i livet just nu, dagarna smälter ihop och jag vet inte alltid vad som är upp eller ner. I vanliga fall brukar jag skriva för att få tillbaka kontrollen, lagra och reda ut. Fast den här gången är jag rädd – rädd för att släppa ut vissa saker i kosmos. Inte för att de blir mindre eller mer verkliga för det utan mest för att jag är rädd för att de skall gå sönder då. Jag är inte redo. Samtidigt som  jag bara vill sula ut allt – dra av plåstret, kasta sten i glashuset. Känns som jag värper på mitt innersta – så att skalet inte skall gå sönder och innehållet dör.

Istället lyssnar jag på Shout Out Louds, jobbar, tränar, målar naglarna blodröda, gräver ner mig i jazzhistoria och dricker kaffe svart som natten. I förd halsduk inomhus, under två täcken. För jag fryser mest hela tiden nu, känns som om jag fryser hela vägen in till skelettet. Rosen på mitt skrivbord har vissnat men jag kan inte förmå mig att kasta den, fast den inte ens kommer från någon speciell – utan från en PR kupp SL körde för flera veckor sen.

I don’t want to feel like it’s an end of a summer.
Let’s not fall back to sleep like we used to.

I did it!/

Igår satt jag och klurade lite på när jag faktiskt skulle börja använda mitt nyinköpta årskort på Stockholms stads simhallar/träningslokaler. Tog en titt i kalendern och suckade åt mig själv. I kväll skall jag träffa mitt gudbarn (!)  för första gången och plugga innan skolan börjar i morgon kväll. På torsdag har jag fått förmånen att gå på Hyper Islands Data Hack Fest hela dagen + mingel efter (ryktet säger att jag skall få lära mig lite kod – igen – och det är ju fett eftersom det ändå är det jag jobbar med) och på fredag tänkte jag försöka varva ner lite, middag på sin höjd.

Ni hajjar ju – träningen var lixom inte med i planen. Men vill man så kan man, så jag packade en påse med blandad våtkompott och ställde klockan på fem am (!) Snoozade till tjugo i sex men sen jävlar! Åkte tom tub till medis och simmade i nästan en timme innan jag duschade, bastade och gled in på jobbet i tid för frukost. Forgrénska levererade ändå – inte allt för mycket folk, bara två mid-life krisare som skulle plaska som fan. Skönt att bara kunna glida över torget och vara på jobbet. Lämnar handduk, bikini och simglasögon här från och med idag.

Bokade in mig på pilates på lördag och latinsk dans (min inre danssnobb roas oerhört av dessa namnval) på måndag. Tänker att blandning är ett vinnande koncept. Fasta dagar likaså.  Men jag skall inte hyckla, låg och kände efter ett bra tag om jag ändå inte var lite sjuk – så jag inte kunde träna. Jag “är” väl inte en sådan som håller på såhär? Hurtar runt, innan jobbet desutom, vafan.  Men när allt var klart och jag sitter här klockan 12:38 och är tokpigg är det lika bra att rida på vågen. Våga vara 3.0!

På tal om våg, så är det ju något jag inte har hemma – men som såklart finns i damernas omklädningsrum. Tittade på den, ställde mig på den, hoppade av den och insåg att jag faktiskt inte vill veta – att det inte spelar någon roll. Längre. Klappar mig själv på axeln över detta konstaterande.

Nu – back to bizz.

/K

Got my ass out of bed at five am this morning – wich in it self is cray. What’s even more cray is that I got that same ass into a pool and swam for almost and hour – before work. Who am I ?! All high on my own energy I booked pilates on Saturday and latin dance class for Monday – 3.0 in the making!