En av de personer som kommit mig absolut närmast under T1 på Berghs var en av de två härliga män jag hade äran att gå till skolan med första dagen: Tommy Lagestam. Nu är Tommy hemma i Borlänge innan han lämnar landet lagom för San Fransisco School of Arts där han skall bli världens bästa copywriter.
Den här mannen har blivit lite av min tyngdkraft, han har sett till att fötterna är kvar på jorden och när allt annat är nytt och konstigt har han varit my home away from home. Den här jävla människan upphör aldrig att inspirera mig, att få mig att våga lite till och skita i lite mer och lite fler. Tommy är redan lång, men med sina klackar i storlek 42 kan han se över molnen – han blir lite större än livet. Är det någon som skall förändra världen så är det väl ändå han som kan blåsa bort molnen?
Igår var första dagen han inte var i skolan och det är nästan ironiskt hur påtagligt det var. Fina jantelags krossande T, lämnar du mig kommer jag se till att du inte får ligga innan 2089 då du kommer behöva en blompinne och ståltråd för att hålla den uppe. I don’t get mad – I get Steven.
Däremot kan jag stilla min abstinens med det faktum att han äntligen startat en blogg, en obehagligt bra sådan såklart! Så alla ni som sökt efter en ny blogg med riktigt innehåll om riktiga saker att läsa bege er genast hit!
/K
OK bitch listen, read Tommys blog or I will hunt-you-down.
Jag ska försöka att inte hyckla så mycket nu – jag är ingen större fan av Terry Richardson som man, vi talade en del om hans beteende på modevetenskapen, ni kan läsa mer om specifika ämnen här. Däremot kan jag inte förneka att han är bra med kameran och jag vill ge en eloge till Happy socks som krossar jantelagen en skvätt som kör all in på en kampanj med honom. Happy socks är ju å andra sidan “ground breaking” som det är, både i finrummet och på kvarterskrogen har de lyckats ta sig in. Nu skall strumpan bli lite sexig också, betyder detta att våra ligg skall få behålla strumporna på?
Hinner jag skall jag försöka ta mig förbi festligheter kring kampanjen ikväll, kommer missa presspeppen men satsar på festen – behöver ladda mina hipsterbatterier. Ses vi där?
Godmorgon förresten!
/K
I’m no fan of Terry Richardson as a person, read more about why here – but I love his take on Happy socks. Is the sock becoming sexy, is the next step to leave them on during sex?
Idag hade vi mitt kära Svenska spel (min arbetsplats) på skolan, vilket jag tyckte var oerhört intressant då jag äntligen fick höra mer om problematiken att marknadsföra något som knappt får marknadsföras. Det var något jag sa att jag ville jobba med på min intervju på Berghs – monopolreklam. Det är oundvikligt att blir nördigt insatt och intresserad efter fem (!) år inom en koncern. Spelansvar är väldigt komplext men samtidigt intressant. .
En fråga jag ställde, som kanske inte hör till just monopol och spelansvar, är hur det kommer sig att all Svenska spels reklam hittills varit så oerhört heteronormativ? Svenska spel för mig handlar mycket om gemenskap och att göra saker tillsammans, oavsett om det gäller lagsport eller bingokväll – men när måste tillsammans innebära hetro? Svenska spels representant höll med mig, och sa att de är något de jobbar mot att bli bättre på. Fint.
Fast detta är ju LÅNGT ifrån ett problem som gäller enbart Svenska spel. När jag kom hem ikväll var jag helt enkelt tvungen att googla. Föga förvånande fann jag inte allt för mycket, speciellt inte svenskt. D&G är min mest frekventa hit och inte heller detta förvånar, då jag analyserat skiten ur deras kampanjer under min tid som aspirerande modevetare på SU. En däremot oerhört otippat “fynd” a’ google är IKEA Italiens reklam (se nedan) Ironin är påtaglig.
Just den här H&M kampanjen har jag aldrig reagerat över att den skulle anspela på bi- eller homosexualitet, men när jag googlar är det diskussionerna kring just denna som dyker upp mest frekvent (i Sverige) Jag har alltid sett den som en hyllning till kvinnlig närhet/vänskap. Motsvarande tankar hade jag kring D&G (numera) oerhört pang på reklam – fram tills jag började läsa kursen “Mode, makt och män” på SU (D&G är ju dock lika Adonis fixerat som all ads hetro…) Vet inte vem det säger mest om? Frågan är ju vad som gör att just den kvinnliga närheten i hushålls-H&M upprör googleflödet så mycket mer? Att den är överallt till skillnad från D&G vars reklamer är mer frekventa i magasin? Vad tror ni?
Ikväll valde jag att fokusera på manlig framställning, mest för att sätta en gräns för mig själv och längden på det här inlägget. Problemet är dock lika påtagligt oavsett bi/homo/trans. Givenchy är ju ett av få modehus som “vågat” fronta kampanj med trans – som i och för sig råkar vara designers egna assistent – men ändå.
Tänkvärt är också att bi/ homomän framställs i nästan uteslutande sexuella situationer kontra hetrofamiljen i Mio soffan. Jag vill höra era tankar kring detta ämne (finns ju hur mycket som helst att säga eller hur?) Go banans! Tills vidare lämnar jag er med mina starka rekommendationer att läsa detta inlägg om ämnet.Du kan även klicka på samtliga bilder för att komma till mer info om just denna (källor)
/K
Why oh why is it so hard to take those steps towards a more equal commercial society? Show all kinds of love in ads? And when a gay man is shown in an ad – why does it have to be sexual? A penny for your thoughts?
Igår började jag min dag med ett återtåg till Södertälje och min fjärde körlektion. Fördelen med att ha nästan två timmars resväg (one way) är att man hinner läsa körkortsboken – när man ändå är på humör att kämpa för körkortet.
Däremot är den stundtals så tråkig så att jag somnar.
Efter att ha lyckats lokalisera ersättningsbussar och pendel igen begav jag mig mot storstaden igen för att möta upp bland annat den här tjusiga donnan – aka mitt gudbarn. Som äntligen förstått att det “C” jag har på min arm står för henne. För Clara.
… och mutti + moster! Det var dags för Moderna museet!
Jag har läst otaliga sidor och lyssnat på otaliga referenser om Siri Derkert under våren på SU, hon har blivit en av mina favoriter tackvare sin “krutgummighet” och sin kamp mot nästan alla världens fjanterier.
Det var en helt annan upplevelse att gå på Moderna när man faktiskt visste en hel del om både verk och konstnär. Bilderna blev djupare och jag tog längre tid på mig än jag gjort någonsin tidigare. Så stack det lite i hjärtat när jag insåg att det inte blir någon Modevetenskap i höst.
Såklart passade vi på att se lite annat också.
Även om jag inte hann förbi varken Warhol eller den ryska propagandan – två av mina favoritsektioner alla andra vändor.
Påväg hem igen insåg jag vilka sjukt snygga ben min mutti har, 56 år!
Sen mötte jag upp W, bara för att sedan åka på årets värsta migränanfall. Vid 20 på kvällen var jag ute för räkning och steg inte upp ur sängen fören elva timmar senare.
/K
I had an awsome day with my family at the Modern museum of Art before going home with an migraine – that kept me hostage in bed for eleven hours straight.
Igår kväll insåg jag att jag kommit in på Modevetenskapen på SU. Min första tanke var “YES! Jag kom in!” vilket med en Berghs antagning i ryggen är en helt sjuk tanke. Min första plan var ju att försöka komma in på SU – trots att lägsta intagning förra året var högre än mitt MV – och sedan söka en mer yrkesinriktad utbildning till hösten 2012. Nu kom jag ju tydligen in på mitt urusla högskoleprov, ironiskt nog. Det var ju med Modevetenskapen i åtanke jag gjorde högskoleprovet till att börja med – för att dubbelgardera mig.
Jag hade inte planerat att söka Berghs, men när jag hittade deras Projekledarutbildning kunde jag inte hålla mig från att prova att söka in. Det gick ju uppenbarligen vägen! Men det känns fortfarande lite ledsamt att jag kom in på modevetenskapen också, hade varit skönt att inte komma in – och inte behövt tacka nej. Jag har velat gå modevetenskap sen Centrum för Modevetenskap startade 2006, men aldrig trott att mina betyg skulle räcka (de sportade ju 20,0 där ett tag) och nu sitter jag här – och känner mig helt upp och ner. Jag har delar av grundkursens kurslitteratur i bokhyllan redan, som jag köpte som motivation för något år sen… Bara en sådan sak.
Känns ju lagom bortskämt att beklaga sig över att jag blivit antagen till inte bara en, utan TVÅ eftertraktade utbildningar. Det är fördelen med att äga sin blogg – man får beklaga sig över vad man vill. När jag blir pensionär skall jag tamigtusan gå grundkursen, som krutgummorna i vår klass i våras. Får nog gå och ställa mig framför Berghs entré imorgon och känna pirret i magen igen, så som jag numera alltid känner när jag slänger den där blicken dit – när jag är på väg till “verkligheten”.
/K
I got accepted to the Fashion studies FC this fall. A dream I’ve had since the Center for Fashion Studies started in 2006. Never tought my grades would do but now I got accepted on my crappy SAT (how ironic is that?) and I would lie if I would say that I’m not a bit sad to turn this acceptance down. I feel like a spoiled brat whining over the fact that I got accepted to not one, but TWO very sought-after program/courses – but well.. There you have it.
My lord, jag har ingen aning om vad jag skrivit. Det enda jag vet är att jag är freaking klar med den sista hemtentamen! Jag har överlevt en termin av heltidsarbete, volontärarbete (fan vad jag saknar mina ungar dock) och studier på halvtid. Who run this motha? Me! Så jävla bra är jag. I did it!
Imorgon firar jag med sambo-Hanna i random park. Bara en sådan sak, att ha tid att ligga i en park – en sommarkväll!
Godnatt!
/K
I’m done! I made it. Full time job, volunteerwork and halftime studies. I’m fucking awsome. And I’m officially also on a summerbreak!
Om 37 timmar är jag fri. Då har jag två månader och en hel dags sommarlov. När jag insåg det kom motivationen som fusk-kulan i Mariokart. Sitter och skriver det sista på sista hemtentamen nu och hela kvällen imorgon kommer gå till korr. Det är kul att jag blir så inne i det här att jag inte kan prata som folk. “Kontext” är mitt nya favoritord. När jag skulle fråga W något och han såg på mig som om jag pratade klingonska. Då insåg jag att det var hög tid för mat+luft paus och fick med mig W på kvällspromenad. Varje gång jag går längst vattnet inser jag hur mycket jag älskar den här jävla förorten. Vem kunde tro det? Att den föredetta bratbruden skulle hitta hem i Hässelby. True story.
Idag upptäckte jag att vår super-trådlösa-skrivar-kopiator-scanner scannar direkt in i iPhoto! Så galet porrigt. Det firade jag med att scanna in det här fina porträttet av mig som jag fick av Micke och miss Mary när jag fyllde 24. Jag tycker att det i allra högsta grad är slående likt. Vad säger ni?
Ha en magisk natt.
/K
I’m 37 hours away from two months of summerbreak. No school – no rules haha. Today I realised that our super-wireless-printer-copy-scanner can scan directly into iPhoto. P-o-r-n.
Jag har unnat mig två och en halv lediga kvällar sen i tisdags – då jag lämnade in den första hemtentan, med två timmar till godo. Hängt i Humlan med fina män, sippat cava, bestigit Observatorielunden och käkat falafel högt över taken, somnat utan att ha lagt sig, gått på en riktigt ofet Clapton konsert med familjen, grillat på balkongen och hånglat massor. Sånt som man tydligen gör när man är ledig. It’s all coming back to me now. När man får ont i magen över att bussen går om en kvart så kan det nog vara läge att säga stopp. So I did.
Nu är det dags för “round two”, läs sex sidors bildanalys. Tre sidor ikväll, och tre sidor imorgon på dagen, en kväll för struktur och en kväll för korr. SEN tar jag sommarlov – 14/6! Fem dagar till. Fem ynka dagar. Jag tänker bo i mina hängselbyxor tills dess. Kindergarten Mode für alles.
Det första jag skall göra när jag är klar är att börja skissa på en och en halv liten gaddning. Sov gott kidsos.
/K
After turning in my first (out of two) essays two days ago I forced myself to do nothing what-so-ever. I needed to get my head back on my shoulders, sleep and have som fun to bare another essay. So here I am, I lost count on how many cups of coffe I’ve had today many hours ago – but I’m here. Analysing the living hell out of Alexander Roslin. Five more days then I have TWO MONTHS off. Five-more-days. The first thing I’m going to do when I have the time is to start sketching on a (one and a half really) new tattoo. Yey!
Nu har jag legat på gränsen till apatisk i vår hammock i över en timme. Hemtentamen äro färdigskriven och lämnad till mor och herr Karlsson för korrläsning. Jag känner mig helt tom, ett gammalt magsår spökar. Just nu känns det som om de senaste två dygnen är ett enda surr av tangentljud. Imorgon påbörjar jag nästa hemtentamen, sex sidor bildanalys. Dock tänker jag unna mig en kväll av inbillad fritid innan dess.
Något som slog mig när jag befann mig i utslaget tillstånd i hammocken var -att jag för mitt liv inte kunde komma på vad man gör när man inte har något att göra. How sad is that? Jag har inte ens firat att jag kommit in på Berghs (!) än, och jag fick antagningsbeskedet för snart en månad sen. För helvete, det är oacceptabelt. Post 14/6 måste detta styras upp. Passa på att dubbelfira att jag överlevt mina första tentor för den delen. Något måste jag hitta på, förslag?
Jag har inte-inte haft något att göra sedan i augusti 2010. Om jag räds för det nu, hur skall jag då hantera mitt “sommarlov” på hela två månader? Fast sen inser jag att jag minsann både skall lära mig köra bil och ro i hamn mitt drömprojekt på jobbet innan september – alles gut.
Juste, sen ska jag passa på att “live a little” (note to self) Nu skall jag försöka varva ner, det lutar åt pyttipanna och Oz.
/K
Considering the fact that my ulcer announced it’s return I kinnda realised that I really do need my two months off school. BUT essay one out of two is done, done and DONE. Damnit, I need to celebrate a whole bunch of stuff post 14/6. Any suggestions?
Dazed and confused är en intressant tidskrift ur ett modevetenskapligt perspektiv, även ur genusperspektiv. Den här bilden har jag stirrat mig blind på de senaste timmarna – i jakten på den heroin chica mannen 2.0. Varför kom han inte i fokus på samma sätt som kvinnan (personifierad av allas vårat Kate Moss) under nittiotalet?
Han är tillbaka nu hur som helst.
Som en motreaktion till hälsohetsen eller som ett led mot ett mer öppet/varierat kommersiellt samhälle – där muskelnormen suddats ut? Alla dessa frågor får vila på kudden tills imorgon då jag tar tag i den teoretiska delen.Tills dess vill jag tipsa er om Diors hommes föredetta creative designer, Hedi Slimane – som agerat lite av fanbärare för den typ av man jag nu försöker klura ut. Det var även han som satte Ash Stymest (modellen på omslaget ovan) på Japanska Vouge Hommes omslag – som senare blev hans genombrott. Hedi Slimane privata sida hittar du under “Daily fix” här till höger.
/K
I’ve been sitting infront of the screen for hours watching this cover for Dazed and confused, trying to find an answer to my essay subject – the return of the heroin chic man. I’m letting it go for now, but by this time tomorrow I need five pages on the subject.
You can't start a fire without a spark 