Att söka till Berghs pt 2/

Varje år vid den här tiden är ni en hel drös som hamnar här då ni googlar på Berghs arbetsprover och dylikt. När jag får tid tänkte jag även skriva ett inlägg om tiden efter, vad jag saknade och vad jag har haft användning av – stay tuned.

För nu är det snart tre (hjälp!) år sen jag gick ut, men tänkte ändå öppna upp för frågestund – då det både börjar bli tradition och i ren alumn-anda. Är det så att ni undrar över andra saker än just projektledar-linjen (som säkert ändrats en hel del sen jag gick) kan jag garanterat koppla ihop er med relevanta alumner. Pass it forward, hojta i kommentarsfältet så hörs vi snart!

Här hittar ni konkreta fakta + tips och trix.

Här hittar ni mitt arbetsprov.

Här hittar ni intervju om Berghs och tiden efter signerad PL1213

Här hittar ni alla inlägg skrivna under tiden eller i samband med Berghs.

P1000142

Försök till seriös pressbild inför finalen av Guldlådan 2012.

Kärlek

/K

24 augusti 2014/

Det luktar höst i Luleå, och har gjort det i nästan en vecka. Det är en vecka innan den doften brukar komma till Stockholm. Den 25 augusti brukar den doften nämligen komma dit – ett för mig enkelt datum att minnas då det är en av mina bästa vänners födelsedag.

Imorgon är det alltså ett år sen jag satte mig på tåget till Örebro – där alltså denna bästa vän huserar – helt övertygad om att livet nu var helt åt helvete. Ett år sen jag läste den där boken jag fortfarande inte läst ut. För plusminus två veckor innan – för ett år sen – hade ju hela livet vänts upp och ner, även om det tog nästan två månader till innan jag vågade berätta det för er.

Jag kan inte låta bli att skratta när jag tänker på det. För det känns som ett helt annat liv. Det är lite mer än ett år sen jag tog examen från Berghs och sa upp mig från statens nöjespalats. I juli hade jag firat ett år på Bannerboy men istället firar jag snart tre månader på Meraevent. Snart firar jag  sex månader tillsammans med Han med H, som väckte mig med orden “jag är kär i dig” idag. Han som inte är han som jag trodde allt var packat och klart med – vi som alltid beskrevs som “det perfekta paret” och vi som lämnade en hel bekantskapskrets i chock när vi gjorde slut. Fast vi egentligen var anything but… Så många bra beslut har följt vad jag då beskrev som “det bästa beslut jag tagit” – som att flytta till Luleå på tredje dejten t ex haha, vilket lätt är det smartaste jag gjort.

Minns ni att jag skrev såhär?

Visst sörjer jag kanske mer det som inte blev än det som var. Men det för oss vidare till det kanske häftigaste av allt – det som blir (presens) – det faktum att jag vet att det som komma skall är så värt det. Note to self.

Ja jävlar vad rätt jag hade. Hur som – summa summarum – är det helt galet hur mycket som kan hända på ett ynka år! Glöm-aldrig-det. Kan inte rå för att undra vad jag kommer skriva ett år från idag?

Fortsättning följer.

Kärlek

/K

Hej, hej hemskt mycket hej #latergram/

Jag lever. Ganska mycket faktiskt. Speciellt efter tre dagar av non-stop sömn. När jag ändå är ledig från jobbet och allt får datorn som vila till förmån för livet AFK – bortsett från några skypedejter och arbetsprovsbollningar (heja alla er som söker till Berghs i skrivande stund, kämpa!) med diverse genier.

0cb619e6994c11e280a722000a9e28dc_7 1a09a14c8f0311e2ab4c22000a1faffd_7 1ac823f48f9b11e2b2f422000a9f1255_7 4ba8cd8e91fd11e2a42922000a9e51c4_7 9db0d3f8920f11e2a2fe22000a1f8ce3_7 80db6e9a932311e2a27d22000a9f165c_7 91f9c3f493bc11e2877022000a9f1278_7 461d0d6e987711e2b1c522000a9f18eb_7 697d9e12932311e2a8e322000a9f13d9_7 834a706a90ce11e2a2ce22000a1fa411_7 839ee818987411e292c922000a1fb771_7 5431ab0899a311e2aaa822000a1fb0dd_7 7285aef2953d11e290b722000a9f0a3d_7 2803867296b611e2996322000a9f1313_7 51116248941611e2952822000a1f9695_7 c8e0bad698d911e286b922000a9f14cd_7 cd313670995511e2989522000a9f3c91_7 d917a87692ce11e2bbe622000a9f1270_7 de0e8f5a964511e2800122000a1fbf61_7 e15e0c6a918811e290de22000a1f97ef_7 e31ba092958111e2a97a22000a9f18aa_7 f194b94699a611e2b8e322000a1f97ed_7

Otto the orkidé blommar igen, det är så torrt ute att mina bästa AF1 vågat sig ut igen, jag har fått muntligt OK på att lägga till Szybalsky som förnamn (används dock som efternamn), jag skissar klänningar till bröllopom några timmar är det avspark och returmöte i FA cupen och om 11 dagar får jag träffa han den där med H som jag tycker så mycket om. It’s all good in the ort, och avslutningsvis låter det lite såhär:

Kärlek

/K

Love to say I told you so/

För över ett år sen skrev jag i det här inlägget att jag om tio år skulle jobba med copywriting. Också. Jag förbannade de som envist stretade emot för att hålla titelporren oförändrad med alla sina fack. “Jaha, skall hon komma här och kalla sig kreatör nu också? Vilket hittepå, på vilka grunder?”  Mitt första copyjobb fick jag redan innan jag gick på Berghs, även om den produktionen inte gick live fören min andra termin. Samma termin fick jag mitt andra uppdrag baserat på att en hen blivit tipsad om att jag var bra på att skriva och samma termin tävlade jag i min första reklamtävling (som både copy och produktionsledare) – och gick till final. Grunden är att jag uppenbarligen är bra på det,  och det är den enda grundjäveln som behövs.

Jag satt på en arbetsintervju i somras, och fick den klassiska frågan hur jag skulle beskriva mig själv. Jag svarade tydligen lite för “fyndigt” och fick svaret “Jaja jag ser att du jobbat som copy – men det är inte det du är här för.” Det svaret är ett så tydligt exempel på rädslan som finns i den här branschen gällande hybrider. Men också ett helt sjukt svar baserat på att min kompetens som produktionsledare ifrågasattes för att jag råkar kunna en annan sak också. Varför skulle en kompetens försämra/försvaga en annan? För som jag ser det är det precis tvärt om – mitt copy-tänk gör mig till en bättre produktionsledare och mitt produktionsledar-tänk gör mig till en bättre copy.

Jag sökte inte till Bannerboy som copywriter, och jag tackade nej till jobb som copywriter i somras – just för att jag ville jobba med det jag precis tagit examen som. Sex månader senare har jag trots detta gjort en hel del bannerkampanjer och i veckan spikade vi att jag nu officiellt är vår in-house copy. Också. Det tog alltså inte tio år och jag kan utan problem säga att det går att göra både och under en och samma flagg. Jag gör det på mitt sätt.

 

Skärmavbild 2013-02-06 kl. 12.46.36

 

En annan grej jag nu kan stryka från min bucketlist: i vår har jag blivit ombedd att komma tillbaka till Berghs – men som föreläsare. Jag DÖR av pepp, stolthet, hybris och myser på det faktumet att jag satte upp precis just det som ett av mina  “inom fem års mål” när vi skulle skriva en sådan lista i början av utbildningen haha.

Mitt liv alltså, är fan bäst.

/K

 

Hybrisen #resume #berghs/

Skärmavbild 2013-01-28 kl. 20.00.35

För ett tag sen fick jag den finfina förfrågan om att ställa upp på en intervju för genierna i PL1213 och deras blogg på Resumé. Klart som fan jag och mitt ego tackade ja haha. Toksmickrad är ju årets understatement! Vet att det är många som går i ansökningstankar nu när arbetsproven till Berghs är släpptahär kan ni läsa lite om min bakgrund, min tid på Berghs, min nutid, mina tankar om framtiden och få reda på vem min projektledar-idol är.

Jag har skrivit det förr men har ni några frågor så är det bara att dra ett mail, kontaktuppgifter finns här.

Tack fina PL1213 för en jätterolig intervju och massiv egoboost 😉

Kärlek

/K

The first lady of Bannerboy/

Hela mitt liv har jag gått på magkänsla. Då går det oftast rätt så snabbt, på gott och ont. Att söka jobb har varit lite som att dejta, eller snarare precis som att dejta. Det tar egentligen inte mer än fem minuter att känna om det var värt den där torra kanelbullen eller inte. Jobbsökande skiljer sig egentligen bara ur ett pengaperspektiv. Money makes the world go ’round osv, men för att citera mig själv “Pengar i all ära, men blir jag kär är det sekundärt.”

Så sa jag i måndags, över en lunch/intervju på East. Jag gick därifrån så taggad att jag somnade när jag kom hem. Energin hade som runnit över. Sedan dess har jag maniskt kollat min telefon och min mail (precis som när man börjar dejta) och kommit på mig själv att undra när det är OK för mig att ringa själv. Sen kom det där samtalet, och jag önskar nästan att mannen på andra sidan telefonen kunde sett hur jag hoppade runt på den där terrassen på södermalm i eufori.

Någon timme senare skrev jag på kontrakt och fick välja dator – från och med måndag klockan nio är jag officiellt projektledare på Bannerboy.

Yes alltså!

De här galningarna är alltså min nya vardag – “mina” boys.  Tillsammans skall vi hinna med en flytt till södermalm och en tripp till Amsterdam, och en jävla massa banners såklart.

(Bilderna ärligt snodda från vår Facebooksida)

Nu är det på riktigt. Jag är nervös, men fortfarande mer peppad än nervös. Det är fett. Fruktansvärt skönt att kunna se tillbaka på Berghs som väl investerade pengar – hejja mig. Peppar peppar har jag svårt att se att jag kunnat hamna på ett bättre ställe – misstänker redan nu att vi är en match made in cyberspace.

BRRAPP!

/K

I’m so damn hired! And so happy! Staring monday I’m one of four project managers at Bannerboy – but you can just call me the first lady.

Graduation/

Om en vecka är den sju år sen jag tog studenten, såhär sju år senare är det dags för nästa skumpafrukost – den här gången på ett golv i en lägenhet i Vasa stan istället för i en park (läs regn)

Jag vet inte riktigt hur jag känner inför den här dagen än, men jag vet att jag slitit som ett djur och överträffat både mina egna och andras förväntningar. Jag vet att det inte är samma person som går ut från skolan inatt som gick in i Augusti förra året. Jag vet också att jag ser fram emot att lära känna den personen som går ut, vi behöver garanterat en hel del kvalitetstid tillsammans.

Nu kör vi.

/K

 

Graduation day here I come.

Sakta men säkert/

Sakta men säkert börjar jag komma tillbaka till medvetande. Sakta men säkert börjar jag inse vad vi ställt till med. 4000 personer kom och såg slututställningen och vi fick stående ovationer gång på gång. Under veckan som passerat har jag inte hunnit reflektera över det, insomnian har varit ett faktum och jag har jobbat non stop. Känslorna har runnit över och i fredags satt jag i en tom utställning och grät hejdlöst av ren utmattning. Event alltså, tre månader av stenhårt arbete, allt jag trodde om mig själv som produktionsledare innan dess sattes på prov och omvärderades igen. Än en gång var jag tillbaka på ruta noll. Precis som när jag började på Berghs. Den här gången var det på riktigt – skarpt läge.

Och vi vann.

/K

I’m slowly resurfacing after months of non stop work, sleepless nights  that finally culminated with a four day event with 4000 guests and standning ovations. So worth it.

Country road/

Igår spenderade jag och min finaste Anna ELVA timmar i vår lilla hyrbil. ELVA! Kan ju säga så mycket som att det inte tar tre och en halv timme ner till Borås haha. Lämnade in bilen en timme för sent på grund av köer från helvetet, men kom undan med 73 kronor i bensin och ett vinnande leende som straffavgift.

Vi mötte ryska posten på Statoil i Spånga och de fick leverera allt till skolan. Sen hoppade jag och Anna på bussen till Vällingby och firade vår seger med ett glas vitt på kvarterskrogen, fortfarande iförda mjukisar. Vi var för trötta för att bry oss haha, men den synen lär ni ju inte få se igen.

Hade en magisk dag i bilen hur som, skrattade så vi grät, skrålade högt till bilradion och jobbade pö om pö. Vi konstaterade att då vi överlevt detta ser framtiden ljus ut för vår vänskap. Fantastiska Anna.  Av någon outgrundlig anledning hade vi sällskap av militärkonvojer både dit och hem – träffade samma gäng först på donken på morgonen och sen på Max på väg hem.

Somnade på soffan när jag kom hem och vaknade åtta i morse, då jag släpade mig vidare till sängen och sov till (wait for it) 15 pm! Trött kvinna much?

Åkte via Jönköping såklart och jag insåg att jag måste ta mig dit snart, är något med den staden som får mitt hjärta att le lite – och min ovana att dra på mig dialekter kom tillbaka så fort vi åkte igenom staden. Vet inte vart den ovanan kommer ifrån, kanske att jag alltid pendlat mellan Kiruna och Stockholm och på så sätt blivit schizofren på dialektfronten. Haft fantastiska män från Uddevalla, Motala och Jönköping – och varje gång har jag ryckts med, det har gått så långt att jag fått frågan om vilken skola jag gick i (i deras stad) för att jag låtit så native. Samma sak hände i England, efter en sommar där kom jag tillbaka till gymnasiet och blev ombedd att försöka vänja av min då grötiga Yorkshire accent för att mina klasskompisar inte hörde vad jag sa. Insåg under en presentation förra veckan att jag numera adopterat  någon form av Kanadensisk engelska som ett resultat av Kanadensiska vänner. Oh well…

Ikväll skall jag på 25 års fest i orten a’ sjukt uppstyrt med betalade kuvert och bar. Borde säkerligen börja göra mig i ordning. Ha en magiskt afton fina ni.

/K

 

Roadtrip recap + me wondering why I tend to steal peoples accents. The end.