I fredags kastade jag ihop en väska kläder på tio minuter och åkte och mötte upp min mutti och en pappa på Bromma flygplats. De hade bjudit med mig ner till Malmö för en myshelg med gammelmoster och familj.

I ett försök att göra (något som annars skulle kunna ses som) en tung resa lite lättare valde vi att angripa dagarna som om vi var på semester – vilket några glas rosé i solen såklart förenklade.

Trots sjukdom och trötta själar var denna helg fylld av skratt – så himla fint ändå att vara tillsammans med de jag älskar. Pyssla om och bli omhändertagen. Har lagat middag alla dagar och fått tillbaka glädjen i det, bara en sådan sak gör ju underverk för en hemmafru som jag (är nu)

Stressfaktorn var plus minus noll och Stockholm kändes långt bort. Jag unnar mig ju lite sommarlov nu och vill minnas att någon berättat för mig att det tar kroppen två veckor att hämta upp sig från stress – tänker att jag gör mina framtida arbetsgivare en tjänst genom att ha is i magen och faktisk ta-det-lugnt. Ladda om.

Malmö är fint, inte bara av gammal vana p g a hundratals resor hit – utan för att det på något sätt känns närmare Europa. Ja jag vet att alla säger så men det är ju sant! Inte samma hets som i Stockholm och inte samma poserande.

På tal om poserande snubblade vi över Annelis boutique som huserade galet mycket fint, bland annat ett stycke hallonröd vintage-Mulberry.

Sen stannade mitt hjärta för en stund när jag såg denna. Chanel. 80-tal. Lammskinn. Vågade mig in för att fråga om pris, för att få ett svar som för en månad sen inte alls skulle skadat min ekonomi – men som nu placerade oceaner mellan oss. Lämnade butiken hand i hand med min förnuftiga mor som höll mig från att skita i hyran och flytta ut i skogen.

Kunde dock inte riktigt andas ändå. Minuterna tickade på och trots att butiken stängde vid 15 (som sagt, hej Europa) på en lördag gick min hjärna på högvarv. Vad skulle jag kunna sälja? Min gamla macbook skall jag ju ändå göra mig av med osv. Mitt nya besatthet fortsatte in på kvällen över cava med mutti. Någonstans mitt i allt tänker jag högt att bara jag visste att den var “paxad” skulle jag kunna köpa den med min första lön. Mutti, denna fantastiska kvinna, slänger då ur sig “Men så kan vi ju göra, jag köper den nu och så får du köpa den av mig när du får din första lön!” Jag tappade andan igen, vad säger kvinnan?! När jag hämtat mig från chocken googlade jag fram numret till butiken (som är ägarinnans privata mobilnummer, very Malmö) och skickar ett sms med en förfrågan om hon inte skulle kunna tänka sig öppna butiken en snabbis på söndagen för ett köp. Malmö (likt Berlin) stänger förövrigt ner helt på söndagar till förmån för bruncher och loppisar. En stund senare fick jag svaret att hon självklart skulle kunna göra det. Så idag klockan 10:00 stod vi där jag, mutti och Anneli och bara strålade. För alla vi visste, att en väska som denna snubblar man inte över så ofta. Kanske aldrig.

Så nu är den i muttis våld, gisslan tills jag kan betala lösesumman. Ni tycker kanske jag är helt galen, som just fått en helt magisk Mulberry av min familj – som jag älskar hur mycket som helst. Jag tänker dock såhär, man älskar inte ett barn mer än ett annat.

På tal om vintage i alla dess former kom jag såklart hem med en hel drös från min gammelmosters garderob. Sjalar och en tröja. Löjligt bra att ha min största stilinspiration som stylist.

För 70 kronor fick jag även hem den ultimata sommarklänningen. Till skillnad från överhypade Beyond retro som tar för mycket för det mesta tar Malmös second hand butiker istället för lite. Vill nästan ta tag i dem ibland och förklara för dem vad de går miste om i pengaväg, men å andra sidan är det ju bara att tacka och ta emot.

Avslutade denna vintagehärva till helg hemma hos Minna som förberedde plåtning till bästa Oddlovin’. Håll i er säger jag bara – herregud vad mycket snyggt som kommer ut i butiken snart! Hon hookade även upp mig med nya fjädrar, så skönt! Sumpade mitt bästa örhänge i Köpenhamn sist vi var där och har känt mig smått “imagelös” efter att ha gått under namnet hon med fjärdrarna sedan december.

Det är klart att det har varit en tung helt ändå, då jag spenderat den med en av de viktigaste personerna i mitt liv – som håller på att tyna bort. Men med kärlek och skratt kommer vi långt – och jag vet att vi gav henne hur mycket energi som helst. Det är som det enda jag kan göra, ta vara på varje stund och försöka göra den till den bästa möjliga.

Nu är jag hemma igen, nykär i min familj och tacksam för allt de gör. Skall krypa ner i ett bad innan W kommer hem och vi skall äta middag vid matbordet. Det där jävla matbordet alltså, blir så arg på mig själv för att jag inte använder det oftare. Soffan framför film i all ära men riktiga samtal – de sker vid matbordet. Bannemig!

Kärlek i massor, tack för att ni finns.

/K

Spent my weekend in Malmö with my family and friends. Cooking food, watching soccer, drinking wine in the sun and walking around town (OK, going bananas in vintage stores)  Had such a lovely weekend filled with love – and well, a Chanel bag.