Pocket full of sunshine/

I det här inlägget skrev jag att jag ville att Emma Stone skulle spela mig i filmen om mitt liv. Finns få skådisar i världen som kan få mig att skratta så mycket som hon, kan se det här klippet hur många gånger som helst.

För well, så här ser mina helger ut (stort sett)

/K

A while ago I got the question who I wanted to play me in the movie about my life, my answer was Emma Stone. She is by far the funniest on screen person I know and this clip from “Easy A” makes me laugh every time – ‘cuz well this is pretty much how my weekends are (in general)

Advertisements

Livet 3.0/

Som tidigare skrivet blåser förändringens vindar i orkanstyrka. Vem vill jag vara kontra vem jag är. Vi kan väl ta ett titt på hur det går med mitt nya livsprojekt – kallat 3.0?

Klockan 12:30 i fredags såg jag ut såhär:

Klockan 15:30 i fredags såg jag ut såhär:

Klockan 16:07 i fredags satt jag på tåget mot Örebro med min fjärde bok på två veckor. Detta betyder alltså att jag lyckats med två av de ingredienser som jag vill att livet 3.0 skall innehålla:

  1. Ta mig tid och råd att åka och hälsa på mina bästa vänner som bor lite överallt i landet.
  2. Börja läsa skönlitteratur igen.

Min helg hos John i Örebro förtjänar ett eget inlägg, så åter till livet 3.0 – i dag klockan 15:20 fick jag rumpan ur och utnyttjade mitt friskvårdsbidrag. Årskort för både gruppträning och sim vilar nu tryggt i plånboken.

Avslutningsvis är veckan full av möten med människor jag mår bra av, kylen är fylld av mat och städning bokad. På söndag kl 13:oo är det desutom dags för min första session tillbaka hos psykolog-Joakim.

Livet (3.0) hörrni – det är aldrig försent. Eller packat och klart för den delen, inte fören det är över.

/K

Life 3.0 this far: Hair – check! Spending time with loved ones that lives far away (and close to home) – check! Reading – check! Sign up for swimming/pilates/yoga – check! Getting an appointment at my shrink – check!  

Pluggabstinensen/

Vem hade kunnat tro att jag efter ett år på non-stop-Berghs skulle sitta och sakna att plugga? Tänker att jag verkligen inte borde vilja se en skolsal igen. Jag sökte lite saker innan sommaren – mest som back-up ifall jag inte skulle få jobb på en gång. Sökte bland annat en 15 HP kurs som heter “Musikvetenskap – Blues, jazz och modern populärmusik” på Stockholms Universitet. Nu fick jag ju jobb och fick såklart tacka nej till heltidsutbildningar – men en liten kvällskurs hinner jag ju med! Jag är tokpeppad faktiskt, på skabbigt kaffe och råttinvaderade föreläsningssalar med instabila vikbänkar. Ska bli jättekul att få skriva uppsats igen (sådana existerar ju inte på Berghs)

Tänker att det passar min höst perfekt att gräva ner mig i jazz och blues med en kopp te när mörkret kommer. Vilket  magiskt ämne att plugga btw – känns lyxigt att få gräva ner sig i musik jag redan älskar. Fördjupa relationen ytterligare. Jag menar, ta en titt på min kurslitteratur – loves it!

Emphasizing its African American roots, Jazz traces the history of the music over the last hundred years. From ragtime and blues to the international craze for swing, from the heated protests of the avant-garde to the radical diversity of today’s artists, Jazz describes the travails and triumphs of musical innovators struggling for work, respect, and cultural acceptance set against the backdrop of American history, commerce, and politics.

Jag längtar till tredje september!

/K

I love my job, don’t get me wrong – I just happen to love to study as well. So even tho I’ve graduated and bla bla I’m going to attend an evening class called “Musicology – Blues, Jazz, and Modern Popular Music” at Stockholm Uni. Can’t wait! Doesn’t really feel like I’m going back to Uni – more like a luxury being able to take part and take in the history of the music I love.

VICE X MARSHALL X KÅKEN/

Jag blir nästan lite sentimental när jag ska skriva om det här haha. För ett år sen kontaktade ett gäng fantastiska människor mig för att de tycke om min blogg. Jag har fått några sådana mail förr, från hala företag som vill tjäna pengar = ta själen ur mina ord. Det här var dock något annat, det här var Vice. Lite blygt frågade jag om det var Vice-VICE som i tidningen, den som jag läst tusen gånger och vars dokumentärer går varma hemma i duo-kollektivet Stålnacke/ Berglund. Visst var det dem! Första gången jag träffade personerna bakom mailadresserna var när Vice tillsammans med Marshall hade releasefest för “On the road” – en fest som slutade i att jag och dessa nya ansikten dansade hela natten (trots mina 16 cm klackar)

Det här var ju bara början, och kort därefter började jag göra praktik där parallellt med Berghs. De nya ansiktena blev bekanta men framför allt mina vänner. På Berghs är Kåken ökänt, en ankdamm av reklamare står och trängs på en balkong (för let’s face it – det är verkligen bara en balkong) När mina dåvarande kollegor/nuvarande vänner berättade att “vi” skulle köra klubb på Kåken hela sommaren rynkade jag på näsan. Jag som lyckats ducka Kåken hela mitt år på Berghs.

Men såklart lyckades de motbevisa mig – när Vice tar över Kåken är det inte Kåken längre – det är Vice. Punkt. Några av denna sommars absolut roligaste och sjukaste kvällar har spenderats där och fick jag bestämma skulle de köra klubb hela vintern också. Så missa för tusan inte den sista torsdagen nu! För mig känns det extra fint att sluta cirkeln tillsammans med Marshall då jag numera faktiskt “bara” är bloggare (ex kollega/vän) igen  – det var ju ändå tillsammans med Marshall allt började.

Vi ses där! Kommer bli l-e-g-e-n-d-a-r-i-s-k-t!

/K

If you are in Stockholm tomorrow you must attend Vice last thursday at Kåken. Vice has hosted and well OWNED some of this summers best and most insane nights – you do NOT want to miss this!

Karma Chameleon/

Igår delade jag med mig av min veckas mest spelade låt – New day. Den ger mig samma energi som en gammal favorit av Talib Kweli – Get by. Sådana låtar som hjälper när världen är lite upp och ner. Det senaste halvåret har kanske varit den jobbigaste tiden i mitt liv (och då syftar jag inte på examenshets a’ Berghs) på så många olika sätt. Man skulle kunna sammanfatta det som att jag lyckats “Get by” och nu är det dags för en “New day” typ.

Jag behövde förändring och fann den i ett nytt jobb. Som jag älskar. Ett jobb som håller mig på tå och i ständig utveckling. Men det yrkesmässiga planet är ju bara ett lager av ett liv. Avsked är ett annat. Efter ett halvår av resor upp och ner till Malmö, insiktsregn gällande mig själv och vem jag vill vara kontra vem jag är känner jag mig rätt trött. Slut som artist – off duty i alla fall. Men så kommer den där gnistan, överlevnadsinstinkten, den nya dagen. Igår hörde jag av mig till den fantastiska kurator – numera psykolog-  som tog hand om mig när mina pappakomplex och ätstörningar var som värst. Från och med september skall jag börja gå till honom igen, varannan vecka. Inte för att det kanske finns något konkret problem som behöver lösas, utan mer för att jag behöver honom att bolla alla dessa insikter med. Han som känt mig i snart tio år – och som känner mig med alla mina blåmärken – men som framför allt  inte står i relation till någon annan i min närhet än just mig.

Sen finns det ju såklart lite mer ytliga förändringar som jag strävar mot, om åtta dagar har jag äntligen frisörtid – min första sedan februari! Tänker lång tjock lugg, mitt hår är så långt nu så jag tänker att det kan bli bra. Sen blir det mörkare förstås – som vanligt. Nästa vecka slår Forsgrénska badet upp portarna igen efter sommaren. Där tänkte jag använda mitt friskvårdsbidrag till att simma, yoga och pilatisera – så både kroppen och psyket får tillbaka sin styrka. Ligger mitt i mot kontoret så då kommer jag ju inte undan.

“Feeling in my heart that I can’t get over
I know that it’s coming like the sun come up”

/K

I need to recover some stength – both mentally and physically. So I’ve been pulling some strings and I think this autumn will be full of changes – for the better. My life has changed ALOT during the past year – it’s time for mind, body and soul to catch up. I’m ready. All in.