Back and blue/

Jag är hemma igen! 

Fast det har jag ju snart varit i några veckor – MEN efter snudd på en månad i internetlöst land följde som teknikfientligheten med hem. Tänkte sedemera börja ringa tillbaka till mina tålmodiga vänner snart. Nu har jag som ändå hunnit samla mig lite för att faktiskt orka återberätta resan också. När jag kom hem var jag så svinigt mätt på Kuba att samtliga frågor besvarades med “Vi hade det bra – landet hade det skit.” För så var det verkligen. Den socialistiska drömmen sprack. Det här reportaget publicerades efter att vi åkt – men summerar det Kuba vi upplevde – bortom de giva mysiga middagarna och soliga ständerna. För missförstå mig rätt – de fanns också. Men de paradisstränderna du får upp när du Googlar på Kuba är barikaderade av statligt ägda hotell (som hyrs ut till internationella hotellkedjor som inte behöver betala internationella löner, kanon) och representerar inte alls landet i sig. Så vi undvek dem, och övrig all inclusive. Men mer om detta senare, tänkte bena upp resan i fyra inlägg (ett för varje stopp vi gjorde) när jag fått in bilderna i datorn.

Vi åkte ju nämligen på en fuktskada i lägenheten när vi var borta (tack älskade familj och vänner som var här och löste medans vi ovetande svettades på andra sidan världen) och denna dränkte alltså min dator.  Så i väntan på skadereglerare och försäkringspengar får ni hålla till godo med de mobilbilder som dyker upp på instagram titt som tätt.

I övrigt är håret blått nu (all hail Erica på Sax och Maskin som lyckas gå från rött till blått utan att slita sönder håret), tulpanerna på bordet vita, hunden kortklippt, sinnes rolig jobbintervju bokad och arbetsproverna till åk 2 på konstskolan på gång. Helgen som passerade var stökig, rolig och dyr haha så känns perfekt att gräva ner sig i färg och skisskaos nu. I en vecka. Sjukt bortskämt med påsklov nästa vecka men peppen är total då både Emilia och TT kommer upp – plus alla LÅ hemvändare. Brukar behövas ett lov efter lovet – men låt oss hoppas att en månad på Kuba räcker som uppladdning.

Kärlek

/K

Advertisements

Ytligheter och pussypower #latergram/

Halloj!

Vi börjar med inläggets första ytlighet/ tips: finfina collage-tröjor med touch av Acne studios fantastiska krage/armar/längd (i både bättre kvalla, färger och utan KOLLA MINA MÄRKESKLÄDER-logga) återfinns för 49 riksdaler på WIP sport outlet @ Storheden.

Den fick agera matchning när jag styrde upp min “crowd founded” närpiercing för en vecka sen. Helt skamlöst frågade jag nämligen mina FB-vänner om de inte ville vara med och skramla ihop 350 kr till en näspiercing åt mig – och efter 2,5 h hade jag bokat in en tid tre dagar senare. SÅ sjuk grej men PUSS Tibban, Kalle, Ika, Hanna och Maria för att ni förstod humorn i situationen och spelade med ❤ 

På tal om dubbla näspiercingar blev ju detta lite av en delahjärta-ish thing med wifey Lolstål som hann före med några dagar. Men på olika vingar givetvis.  Denna näspiercing lyckades även med konststycket att fastna i briljant snubbes dreads typ sjuttioelva gånger när vi gick lös på ett utrotningshotat hiphop-golv senare samma vecka – men no harm was done that night.

Wifey Lolstål är ju även geniet bakom mitt hår – ni vet hon som står ut med att jag haft tre olika färger och lika många frisyrer sen i juli haha! Nu har jag ju givetvis ledsnat på det röda pga tycker inte alls det går ihop med frilla och allmän freshness – så nu lutar det åt mörkblått lagom till #hjalmarmoon.

På tal om #hjalmarmoon (läs givetvis egenkomponerad # inför-under-efter bröllopsresan) drar vi ju näst-nästa söndag! Passar sedemer på att värma upp strandtofflorna redan nu så jag slipper skavsår sen. Like a tant.

Inför resan har jag och husbandet styrt upp en liten suprise a’ ATG (casino-people förstår) till våra medresenärer men den avslöjar vi ju inte innan avfärd – men den är så sjukt ostig – amazing.

Avslutningsvis blir en ju oerhört nykär i skolan när en möts av detta en ishalkig måndagsmorgon.

Nu skall jag ta tag i den där köttfärslimpan jag fick för mig att “smälla ihop”, efter sinnes-sug post någons matlåda, sådär klockan 22 ikväll. Kockänka for life.

Kärlek/

K

Hemma bra men hemma bäst #latergram/

Hade en magisk helg i Stockholm. Kom hem så fullpumpad på kärlek jag fortfarande går och ler. Inte nog med att Jay Z levererade bortom ord och förvandlade gigantiska globen till en intim bakgård (Citat Gunnar: “Det känns som om vi hängt med honom!”) på lördagen stod helt plötsligt wifey TT utanför dörren! Hon hade flugit hem från London utan min vetskap för att överraska mig. Kan nog vara det finaste någon gjort för mig någonsin ❤

4fa990483e4211e3860422000a9e1860_8

Så kom jag ju iväg till frissan också, fucking finally! Har haft sådan grav separationsångest från Björn Axén att jag helt enkelt  inte tagit mig an att hitta en här i LÅ. Så fyra månader senare fick Sara uträtta stordåd en sista gång så jag nu kan glida in till en frisör här och säga – “Såhär vill jag ha det!”

1a671b8a3e4211e3880322000ae81107_88ecf20d43e5711e3bd0222000a9e514f_8

Hann träffa (nästan) alla mina bästa och dansa, kramas, dricka cava och officiellt presentera han med H. Så himla himla fint.

Sen fick vi typ ett ton presenter, helt sinnessjukt. Som vanligt stod jag helt häpen över hur bra mina vänner känner mig. Tur att Petra skulle köra upp till Kiruna på måndagen och kunde få med sig både tavlor (lyckades med konststycket att få Mike-Ali och Mary att göra en tavla ihop, yes alltså!), bubbel, finvin och porslin som vi inte kunde ta med oss på flyget hem. Fick även blombud (mer sådant!) från bästa finaste Anna, som jag heller inte fick med på planet – men behöll lappen och donerade dem till favoritgrannen.

0c1d01783f2011e3b12d22000a9e295b_882a83a923fac11e389de22000a9f1406_80d706d3a3ff211e3b4cc22000a1fbe13_87effff6e3f3511e3a28422000a1f8f08_8

Haha jävla Henko hade såklart köpt den här boken också, som jag givetvis kommer sluka på två röda. Ännu roligare var återberättandet av hur kassörskan beskådade hårdrocks-Henko och sa “Jag antar att jag skall slå in den!”

Mötte upp världens bästa moster och gudbarn på flygplatsen också, fick min vigselring! Hur sjukt är inte det?! Kommer gifta mig med min gammelmosters ring. Hela vårt bröllop kantas av olika former av vintage/ second hand och a little (läs a lot) of help from our friends – vilket är det finaste av allt. Att nya historier föds ur gamla. Dock kommer jag behöva omarbeta ringen då den är sju (!) storlekar för stor, men huvudsaken är att det är en av de viktigaste människorna i mitt livs ring som får leva vidare. Det är kärlek.

Väl hemma åkte vi raka vägen till Jessie. Trodde hjärtat skulle spricka när hon kände igen oss och gick bananer av pepp, eller när vi kom hem och hon sprang raka vägen upp till vår ytterdörr.

be8e791a3ff011e3beac22000aeb0c20_8 Den här veckan är all in jobb och jag trivs som fisken i vattnet när jag har mycket att göra. Firade in veckan med dubbel leopard och trippel-burgundy.

f95317d4406511e3ac5422000ab5ba5d_8e84c9f90415b11e388fb22000ae911cc_8

Chip hej!

/K

About damn time/

Åh hej saknade ni!

Jag vet att det varit tyst här – i veckor. För mig är  min blogg ett sätt att skriva rent mina tankar, bena ut mina känslor – men livet AFK kräver ibland att jag måste vara tyst, vänta med att dela med mig. Det är viktigt för mig att skriva om riktiga saker, och när jag inte kan/får drabbas jag av lite “writers block”.

De senaste veckorna har varit helt galna, mycket hysh hysh och papper. Äntligen kan och får jag berätta för er vad som händer, och jag är så taggad att få dela med mig av livet igen, ett liv som gjort en 180 graders vändning. En gryta som äntligen puttrat klart.

“Vi är ett lag, och saknas det nyckelspelare så spelar vi helt enkelt inte lika bra.” Så sa jag till H igår innan vi somnade. Han hade varit i Riksgränsen i fem dagar och jag var kvar hemma – i Luleå. För så är det, att jag bor här nu! I en bostadsrätt mitt i stan tillsammans med han med H (som numera även är han med mustasch – bästa!) I onsdags skrev jag på pappren för mitt nya jobb som kreatör och strategisk projektledare på fina meraevent och nu väntar tre veckor av flyttkaos innan jag officiellt kan kalla mig expat.

Det senaste året har varit ett m-a-y-h-e-m, ni som har följt med mig ett tag vet att jag har gått igenom en examen från ett turbulent år på Berghs, dödsfall, break up, bodelning och andra bomber och granater – utöver den pärs som var att bli projektledare “på riktigt” på världens bästa Bannerboy.

Det är ingen klyscha att saker och ting sätts i perspektiv när en hamnar på en plats där man mår bra. Det var precis det som hände när jag träffade H, när jag landade, när jag stannade upp och kände efter. När jag kände efter, när jag fick perspektiv –  insåg jag att jag var så fruktansvärt trött. Min kropp sa ifrån och jag som nästan aldrig blir sjuk drogs helt plötsligt med migränanfall, sjukslängar som höll mig fast i sängen, annalkande magsår och ett fokus som kom och gick i technotempo. Helt plötsligt spelade det ingen roll att jag jobbade på världens bästa arbetsplats, att mina vänner är mina största idoler eller att jag äntligen släppt andras bagage. Jag var bara trött, jag var inte alls varken den anställd eller den vän jag ville vara – men framför allt var jag inte den jag vill vara. Så efter Amsterdam (en förövrigt helt magisk resa) gjorde jag min sista vecka på Bannerboy och onsdagen efter åkte jag upp med två fulla resväskor och en hund (är hundvakt åt Fayes genihund farbror Valle) till Luleå. Jag kom hit med en önskan om att få tillbaka min kreativitet, min energi och min pepp. När jag redan på torsdagen blev inkastad i ett pitch-spån-möte på meraevent visste jag att jag hade gjort rätt – det är ju här jag skall vara. Nu skulle man ju kunna tro att detta innebar att jag bah körde på, men nej – jag fick givetvis panik och ringde mina bästa bitches och hyperventilerade haha! Vad håller jag på med, bo i Luleå, hur gör jag med lägenheten, hur får jag upp Åke, gaaaah, bröööl osv… Åter igen visade mina jävla hjältar till vänner varför de är bäst med en kollektiv version av följande budskap “Är du kär i H och i en arbetsplats och båda råkar ligga i Luleå är det väl inte något att orda om god damnit?” Snipp snapp slut – sista veckan i maj flyttar jag ut.

Det är klart jag är livrädd, herregud det strider ju mot varenda liten cynisk princip i min kropp att “flytta för en jävla snubbe” – lämna mina vänner och mina älskade Bannerboys. Men någonstans där bland sportreferenserna insåg jag att jag faktiskt inte flyttar för “en jävla snubbe”… Jag flyttar till.

Jag flyttar för mig.

Kärlek

/K

Amsterdamage/

773594e6a8be11e296c422000a9e0891_7 Idag åker jag och mina boys till Amsterdam över helgen, jag är så sjukt peppad!

Ni skulle ha sett mayhemet imorse – då jag skall resa med bara handbagage lol – that’s a first. Inte för att jag fjompar runt med 1000 jävla skönhetsprodukter eller annat blaj (har sminkat mig likadant i tio år, detta tar fem minuter – håret fixas inte heller pga tyskt afro aka hopplöst fall, frisören grät osv) men däremot har jag ju en sjukt divig hud som kräver både det ena och andra för att inte gå bananer. Oh well, efter att ha lekt kemilabb  hemma med småflaskor lyckades jag på något höger få med mig allt. Sinnpajjen åkte fram också jo jo!

>>> Lämnar er med bästa Olas senaste musikguiden-program, “enjoy!”

Puss och kärlek

/K

Home away from home #LÅ #latergram/

f0a56100a54711e2a03a22000a1fbd56_721f15124a39511e2a47b22000a1f99e6_7e27494aaa45911e2901122000a9f1939_7d4d5400aa52211e2b97522000a1f97e9_7aabc1c44a4f511e28eb922000a1fbc88_7c31e3576a42b11e29dc922000a1fbb59_7150818aea42511e2829522000a1fa769_723043952a4f611e29d7122000a1f97c6_719393dd8a5ef11e291a022000a9f13ef_70968d1c6a4f411e2a73822000aaa08a0_75994deb0a3b411e2b55422000a9f1377_734b72e08a50911e28a0c22000a9d0ded_7523a451aa4e511e29df022000a1fb07c_76f62cc6ca4da11e2a46122000a9f09e2_7021dce36a54811e296f222000a9f4dd8_76c558c8ea59e11e2b55422000a9f1377_70f0112bca52e11e2a95722000a9f09e9_73b306de6a54811e2b46022000a1f9be1_79f29d7268a6b11e2939b22000a1f9251_7

Att jag ser Kiruna som hemma är ju ingen nytt under solen. Jag kan varje gran och isplätt som min egen bakficka. Men det är ju en annan typ av hemma, där kommer jag ju hem till släkten och blir typ tio bast gammal igen. När jag satte mig på planet från Luleå i måndags morse slogs jag av känslan att jag skulle åka bort och inte hem, vilket må vara helt sinnesrubbat med så var det.

Jag brukar säga att Luleå är så tyst att jag faktiskt hör vad jag själv tänker, det är inte så mycket annat som stör. Jag kan befinna mig i världens hetsigaste miljö för att sedan gå ut på gatan och mötas av total tystnad (bortsett från vinden som slår mot isen) Jag vaknar tidigt av mig själv, somnar utan problem och av någon outgrundlig anledning finner jag någon typ av ro i att städa där. Medan H nog tycker att jag far runt som en virvelvind ser jag det som att jag faktiskt har ro att “plocka lite”. Jag promenerar överallt också, måhända för att Hs lägenhet ligger mitt i stan – men inget är som långt bort. Inte som hemma i Hässelby där jag ibland stannar hemma av ren lathet, för att det är “för långt” in till stan. Jag börjar hitta överallt nu också, och ibland tar jag ett extra varv om jag hittar en väg jag inte gått på än. Jag vet ju att jag oavsett alltid hittar hem. Jag skrattar lite åt att det mesta heter precis vad det är, så som shoppingcentrumet som heter “Shopping” eller pilatesstudion som heter “Pilatesstudion” Det är enkelt, lite som min bricka som det står “Bricka” på. Inga konstigheter, ingen hype.

Jag har ju redan skrivit om att H sänker min puls och så är det ju, men jag blir nog lite mer hakuna matata där rent allmänt. Håret är lite rufsigare, sminket lite sällsyntare, frukostarna lite längre och kaffet hinner aldrig kallna (då jag inte springer ifrån det) Inte heller planerar jag så mycket, ibland ringer det på dörren (som H inte låser) och någon glider förbi – jag fastnar under täcket på balkongen i timmar, går hela varvet på isen och fastnar med kameran lite överallt. Jag ser mer, då jag inte stressar förbi.

Det tar någon vecka att komma tillbaka mentalt till Stockholm varje gång. De första dagarna går jag fortfarande rätt långsamt, vilket inte alltid är helt kompatibelt med det liv jag ändå har här haha. Jag brukar säga att jag känner mig som en Stockholmare i Kiruna och som en lapp i Stockholm. Det är 123 mil mellan Stockholm och Kiruna – och med tanke på min drivveds-persona så är det kanske inte så konstigt att jag känner mig så hemma lite förbi mitten av den sträckan. Men sen kommer jag hem till mina andra boyfriends  och wifeys och inser att en stor del av mitt hjärta ändå bor här också.

Home is where the heart is: någonstans mellan huvudet och höften alltså.

Kärlek

/K

T minus fucking fyra/

Idag är det måndag, vilket inte bara är awesome för att jag är på jobbet och mitt jobb är bäst – utan för att det är måndag den fjärde mars.  Detta innebär att jag åker till Norrbotten om ynka fyra dagar och stannar i nästan fyra dagar. Jag har haft nedräkning i snart en månad, och det har varit på gång i sju jävla veckor, så nu känns det lite som citat “Du vet när man är så sjukt kissnödig hela vägen hem, men det ändå funkar, och sen så kommer man till dörren och det känns som om det tar hundra år att få upp dörren.” 

Jag vill ha fredag nu.

0ff1b33c849711e2b8e322000a1f97ed_7f2f04964841a11e299e022000a1fb043_7

I min pepp har jag ju redan börjat packa – vilket både kan ses som överpeppat, psykotiskt eller bara strukturerat – välj själva!

Hur som har jag en finfin vecka framför mig: kickar igång den med lunch idag med finaste Oscar och sen fortsätter den med middag med Kalle och returmöte i Champions leauge  i morgon, PW med Caroline och Anna på onsdag och sen lite sista pimpning på torsdag – sen är det ju fucking fredag!

Avslutningsvis måste jag (mot min melodifestival-principer) lyfta på kepan för Anton Ewalds koreografi, korrad av lammköttet himself. Snubbjäveln är född 1993 – nuff said. Blir lycklig i hjärtat av sådant.

Kärlek

/K