LaChapelle X Vice X Fotografiska/

First things first: Det är inte varje dag jag får VIP-inbjudningar postade hem. Hur hipp jag än må ge sken av att vara haha. Min första (take note) är desutom till vad jag tror kommer bli årets jävla event. Vice håller i spakarna givetvis, genierna.  Jag tar med mig min bästa Sanna givetvis.  Skall bära henne och hennes jävla skor längst 744 meter rosa matta. The things we do for love!

Nästa vecka, då tar jag det lungt haha. Promise.

Kärlek

/K

Advertisements

Sen sist #latergram/

Det händer ju massa saker i mitt liv hela tiden, och jag vet att jag säger att jag skall tagga ner. Fast det händer ju så sjukt mycket kul som jag faktiskt inte vill säga nej. Hej I-landsproblem. Blir alltså ännu en vecka där jag säger – nästa vecka, då skall jag ta det lugnt minsann! Vill ju inte gå in i någon form av social-vägg. Här följer hur som lite dagboksnoteringar i form av instagram.

Förra veckan fick jag post till jobbet, och bröt ihop av skratt när jag öppnade! Jävla Kalle, point per mail taken.

Min vän Andrea gav sig fan på att vinna en resa till NYC och terrade facebook med “rösta på mig” posts. Snäll som jag är röstade jag givetvis haha – det jag helt missat var att det parallellt pågick en tävling om en goodiebag  proppad med Carmex – som jag vann haha. Jag är ju värsta Carmex-torsken så jag klagar inte. Tack, tack!

Sen var jag ju på Graveyard förstås! Givetvis svinbra, även om jag hävdar att de gör sig absolut bäst på små smutsiga scener.

Min bästa Tommy har ju varit på semester i snart två veckor, helt galet hur tomt det blev när jag är van att träffa honom nästan varje dag. Oh well, såhär bra dealar jag med min abstinens.

Ni har ju redan sett en massa magiska moments in time från singelhippan, här kommer lite behind the scenes. Jag tömde hallen på jackor och skor för att få plats med 30 par som inte var mina. Fram tills jag gjorde detta tyckte jag inte att jag hade så mycket skor – sen ställde jag upp in alla de som stod i hallen i sovrummet. Jag har jättemycket skor. Jag tar tillbaka allt mutti.

Sen har jag myst en del med den här fina lampan jag fick av Disa och Emelie också, loves it.

På tal om skor åkte mina vinter-Martens på igår, bring it on slasket!

Det här skall inte morphas in till någon modeblogg, men såhär såg jag ut här om dagen – samma dag som jag insåg att jag inte äger ett enda tight plagg förutom mina svarta stuprör. No joke, inte ett enda. Som Minna sa, “jag har aldrig tänkt på det mer än att det är din stil” Jag som gärna överanalyserar saker som dessa har inte riktigt kunna släppa detta faktum. Skrev ett långt inlägg (som aldrig postades) om hurvuda tighta kläder används för att visa upp kroppen eller inte. Bla bla parningritualer och kvinnoideal. Fast å andra sidan tycker jag att min kropp är on fire – så mina slappa plagg är ju verkligen inte till för att dölja något? Dock är det ju så att jag kräks på alla idiotiska kommentarer om att jag är så smal att det kanske är en semi-omedveten underliggande anledning. Tänker att det får bli en personlig utmaning det här – to be continued…

Igår kände jag mig som superwoman som först jobbade (givetvis), överlevde spiralbyte (five more years utan kiddos, yey!), satte all salsa på dansen, handlade mat, dammsög hela lägenheten, lagade middag och matlådor för resten av veckan, diskade undan allt, duschade och somnade vid midnatt.

Sen lyckades jag med konststycket att gå upp ur sängen redan vid första alarmet idag. Det händer aldrig! Hade värsta mysmorgonen med kaffe och musik. Vilket givetvis resulterade i årets jävla livspepp.

Ikväll skall jag på konsert igen, denna gång med både mutti och vänner till tonerna av två galet begåvade män: Tingsek och Allen Stone. Igår insåg jag också att jag knappt kan läsa på svenska längre pga att jag uteslutande läst engelsk litteratur i flera år, så kan jag ju inte ha det! Skrivet och konstaterat läser jag nu “Torka aldrig tårar utan handskar” – på svenska. Så-jävla-kulturell.

Imorgon skall jag och Sanna på brakinvigning, men mer om det då – kan ju säga så mycket att denna tillställning kräver att vi har masker på oss (!) Sen på fredag skall jag bli bjuden på födelsedagsmiddag av Angelica post jobbet följt av It’s a Tensta thing‘s femårskalas tillsammans med bl a min hipster-fru Emilia. På lördag är det dags för ännu en försenad födelsedagsmiddag hos papporna och sen har jag en helt oplanerad söndag att se fram emot. Som Lars sa igår, “En skall inte klaga på att en har ett socialt liv.”

Kärlek

/K

#singelhippa/

 

Igår var det äntligen dags att få besök av (nästan) alla mina bästa på hemmaplan. Dels för att fira min födelsedag, men kanske mest för att fira det faktum att jag är singel. Ja, du läste rätt – fira! Ibland kommer jag på mig själv med att förvånas över min egen styrka, förundras över hur fan jag tog mig igenom månader av bomber och granater utan att gå sönder helt. Utan att slå bakut och gå lös med en basebollträ typ haha. Hur som, tog jag mig igenom det – head high – och tänker att med tanke på hur livet ser ut idag, var det ett av mitt livs bästa beslut. Att bara vara jag. Det finns ingen depp kvar, bara en nästan löjlig high på livet och en galen stolthet – över mig själv. Aldrig någonsin har jag känt mig såhär stark, modig och snygg. I kontroll. Det måste ju firas om något!

OM vi firade, holy bananer! Från 19-05 var det fullt hus med kärlek. Jag säger det ofta men vilka jävla legender jag har i mitt liv – världens bästa människor. Så mycket kreativitet och mental stimulans under samma tak, jag är lyckligt lottad som får omge mig av dem. Det händer så himla bra saker när vi är tillsammans. Och så är det så himla fint att alla funkar så himla bra ihop – fast jag är den enda gemensamma nämnaren i många fall. Jag har ju aldrig haft ett gäng, a band of brothers så att säga, utan mina vänner är ett saligt ihop-plock från olika tider och platser som ses i samlad trupp en gång per år när jag hittar på något i stil med denna kväll. Likt förra årets kalas hade även denna fest en # på instagram (sjukt smart om ni vill samla alla bilder på ett ställe) – i år var den inte helt otippat #singelhippa

Jag fick så mycket sjuka presenter också haha – och jag kan inte sluta skratta åt att jag är så “enkel” haha – 9/10 presenter hade något med kokos eller leopard att göra. Loves it! Notera även den helt galet snygga skjortan jag fick av Tobias som åkte på direkt. Dör för den. Sannas present talar ju lite för sig själv lol ❤

Var lite orolig över det faktum att jag fortfarande inte engagerat mig i att köpa en ny soffa – men jag måste ändå skriva att det var ju kanske det bästa partytricket ever. Golvet fylldes på två röda och det är smått omöjligt att inte prata med alla när alla sitter tillsammans och får plats på samma ställe. Win!

TACK ALLA NI som kickade igång mitt 26:e och mesta singel-år på bästa möjliga sätt, så mycket kärlek!

Nu skall jag lägga mig i badet med ett glas finvin och kolla på Lawless.

Kärlek

/K

En bubbla av relationsfobisk frigörelse/

Jag tänker att det är lite av en post break up standard att hänga med motsatser till sina ex. I relationsformer som också är raka motsatser. Jag är inget undantag, min egen förvåning till trots. De senaste dagarna har jag klurat en hel del över detta faktum. Över att mina preferenser ändrats på fler plan än ett. Varför är det på detta viset? Jag kommer ändå ifrån delad ekonomi, ett komplett hem med vinglas vi valt tillsammans, delade drömmar om framtiden, gemensam semesterplanering etc etc. Ni förstår konceptet. Ett delat liv. Jag vill inte dela mitt liv med någon just nu. Det är min senaste insikt. Det finns heller inget som säger att det är det som måste hända. Ny insikt två. Allt behöver inte bli så förbannat seriöst. Insikt tre.

Däremot börjar jag, trots ovan nämnda insikter, bli lite sugen på att bli wine-and-dine:ad. Bortskämd och uppvaktad. Detta är ju garanterat en helt ny sida av mig. Efter 26 bakom en mur av självständighet och anti-gull vill jag helt plötsligt ha blommor budade till jobbet. Jag skrattar också åt mig själv, ni är varmt välkomna att haka på. Jag är så fruktansvärt osugen på att vara den som tar iniativ, uppvakta och vara hen som tar för sig. Lika bra att ni skriver ner detta hörrni.

Det är ett komplext sug I tell you, för allt jag nämner ovan ingår ju i någon form av förspel till just det där jag inte vill ha – det seriösa. Frågan är ju om det finns något mellanting? Jag hoppas det. Jag jobbar på det. Tänker att det är mycket möjligt att jag är lite “skadad” av att ha levt i en regelrätt packad-och-klar-relation, som desutom startade med en vänskapsrelation – alltså inget dejtande. Framför allt är det nog så att mina 26 år av framfusighet a’ tar det jag vill ha har satt sina spår, och jag är fullt medveten om att jag har ett rykte om mig att inte vara den enklaste nöten att knäcka. Tappat räkningen på antal gånger jag fått det förklarat för mig att jag “inte ser ut som att jag behöver någon.” Dock blir jag lika frustrerad av det där uttalandet varje gång, vaddå b-e-h-ö-v-a någon? 1) Hur ser man behövande ut? 2) Varför skulle det vara något negativt att inte behöva någon? Det är väl för fan inget behov att ha någon vid sin sida, eller? Äta och sova – där snackar vi behov.

Hur som, skulle vilja påstå att either way skjuter jag mig i foten. Så jag fortsätter helt enkelt att lalla runt i min nya bubbla av relationsfobiska-frigörelse tills shit makes sense helt enkelt. För i grund och botten vill jag ju bara ha roligt, och det har jag ju utan tvekan just nu.

End of skitzo.

/K

Avgå/

Jag är så förbannad just nu att jag inte vet riktigt vart jag skall ta vägen. Jag kan inte äta p-piller, ha p-stav eller egentligen använda någon form av preventivmedel som innehåller hormoner. Mitt enda alternativ är kondom eller kopparspiral, och med ett fyra år långt förhållande i ryggen har jag jobbat enligt det sista alternativet. Jag satte dock in min kopparspiral redan när jag var 17-18 och fick då informationen om att den skulle kunna sitta kvar i fem år. När jag efter fem år kontaktade en barnmorska för att byta ut den blev jag informerad om att de nu kommit fram till att den kan sitta i åtta år – så de ville inte byta ut den. Nu har det gått åtta år.

Men när jag idag ringde upp barnmorskan på RFSU kliniken för att boka tid för ett byte blev det helt tyst när jag förklarade hur länge den suttit i. Efter en stund säger hennen “Det är nästan konstigt att du inte blivit gravid…” Jag höll på att sätta mitt kaffe i halsen. URSÄKTA? Nej men visst, tydligen är det bullshit att en kopparspiral kan sitta i åtta år. Den måste bytas ut efter fem. Nu verkar min ju uppenbarligen ha fungerat trots passerat bäst före datum, eller så är det någon fnurra på tråden – jag vet inte. Hur som är det ju helt jävla orimligt att jag inte skall kunna lita på min barnmorska. Som att jag inte hade nog med singelnoia innan. I-d-i-o-t-i.

Det blir första besöket hos just denna barnmorska, och redan nu har jag mer förtroende för hen än jag haft för samtliga innan. Till er andra, avgå!

/K

Hon kör/

Får inte nog av den här låten, den summerar någonting vi inte pratar om rätt bra. Jag har haft en galet bra helg. På så många nivåer. Cavadränkt och  tillfreds äntrar jag en ny vecka. Med en känsla av att allt är annorlunda.

Jag är annorlunda.

Vi har ingenting gemensamt hon och jag, vi har letat men ingenting / Vi båda gillar ingenting, nej /Förutom det faktum att jag gillar allting med henne / Allting utom det.

Hej framtiden, jag älskar dig/

Jag minns när internet inte fanns, eller i a f när jag inte hade tillgång till det. Jag hade typ tio brevkompisar och kom aldrig sent någonstans. Jag spelade in låtar (minus de tio första sekunderna) på kassett – spolade fram och tillbaka. Jag ringde inte utanför Stockholm så ofta för att det var så dyrt. Jag tävlade i långdistanslöpning med freestyle fastknäppt på shortsen. Svin-otympligt givetvis. Jag gick på bio en gång per år och såg årets Disney dänga. Så samlade jag på telefonkort också. Mycket fågelmotiv.

Min årskull +/- ett år känns som de sista som minns hur det var innan internet och mobiler. Knäppt egentligen att vi ses som stofiler vid 26. Att vi kan sitta och snacka om “hur det var förr” som riktiga pensionärer haha.

Men nu lever vi ju i framtiden vare sig vi vill eller inte – och en av de bästa sakerna med min framtid är fan Skype. Att jag kan se och höra min finaste Tommy kristallklart fast han sitter på andra sidan världen (läs San Francisco). Att vi kan äta glass och måla naglarna medan vi går igenom våra respektive helger, precis som vilka kompisar som helst. 1,5 timmes samtal senare slås jag av min kärlek till denna fantastiska jävla karl. Som alltid när jag pratar med honom. Du är awesome, hör du det?!

Tommy har förresten startat en ny blogg som ni givetvis bör besöka omedelbums! Här hittar ni den!

/K