Fick uppleva två oerhört vackra möten idag. Växte som människa, som kreatör och som del av projekt.

Tack som fan.

/K

Nu är jag hemma igen. Igår lämnade vi in våra livs första casefilm i panik för att sedan fly stads- och skolhets för Waxholm och Skarpö. Samtliga (?) medlemmar i 20xsomething sov  på bussen hela vägen ut efter en natt i skolan. Nyvakna trillade vi in på Konsum i Waxholm för att köpa all things taco.

Vid kassan såg jag det här – Karamellkungens lyxlinje Premi-Yum – och höll på att dö. Hur nöjda måste de inte vara med den?

Sen möttes vi av Manfreds kära mor som skjutsade oss till knasigaste huset – där vi skålade för våra veckor, för vår första casefilm och för varann. Jag tog dock inte så många fler bilder innan sömnbristen gjorde sig påmind efter midnatt. Att somna med känslan av att inte behöva ställa klockan, den ni!

I morse vaknade jag jämte Andrea, tystnaden var total både innan och utanför husets väggar. När jag reste mig upp ur sängen möttes jag av Skarpö i dagsljus, en utsikt värdig en bok signerad Jane Austen.

Efter en frukost med Filip och Fredriks podcast i bakgrunden beslöt vi oss för att upptäcka Skarpö till fots. Äntligen fann vi tjurar! Cirkeln sluten.

Stolt sponsor till vår radioskugga var Femme natural boost, jag kunde inte hålla mig från att ta den här bilden… Wait for it… KO-Branding!

Precis när solen gick ner, lämnade vi soffan för hemfärd tillbaka till vardagen – för morgondagens pitch. Nu väntar de riktiga dagarna från helvetet; pitchpresentation imorgon, tentamen och inlämning nästa fredag följt av ännu en tentamen och två presentationer veckan därpå.

Någonstans däremellan skall jag hinna fylla 25 år – och jag är så jävla tacksam att jag kommer få göra det med 20xsomething vid min sida.

/K

Two weeks of Brand X madness has almost come to an end, pitch-presentation tomorrow and then all hell breaks loose (schoolwise) the week after. We fled townmania for 32 hours of calm and quiet, and some well needed rest. Loved it.