Godmorgon!

En av världens bästa serier heter Skins. Den lämnar mig med en känsla varje gång. En stark känsla som förmedlas rakt genom rutan. En framtida kult serie I am sure. Plus att Freddie ser ut som lammet Newkid, hah!

‘We’d be good together. Don’t you think?’
‘No.’
‘Why?’
‘Because I’ ll break your heart’
‘Maybe I’ ll break yours’
‘Nobody breaks my heart. And anyway, why would I want that?

Idag fyller min fantastiska jazz-fusion (nu säger jag säkert fel) nörd till bästa vän år, 25!

Tänk att det gått tio år sen jag satte mig på ett plan till USA med ett brev i handen – ett brev som vände upp och ner på allt. Ett brev som gjorde att jag bara ville hem på en gång. Vi hade tre turbulenta men också smått magiska år tillsammans som ett par innan vi lyckades hitta tillbaka till varann och den vänskap vår kärlek en gång fötts ur. En av de finaste vänskaperna jag någonsin upplevt och jag är så förbannat stolt över oss som gjorde något ännu finare av något redan fint. Fast ärligt, såhär sju år senare känns romantiken lite som ett rykte haha – han skulle kunna springa naken framför mig idag och jag skulle inte reagera. Vänskapen är allt.

John bor ju i Örebro med världens bästa kvinna nu – hans perfekta kombination. Det bästa med John är att han är lika i sin egen bubbla som jag, så när vi väl lyckats ta oss ur den för en stund hänger vi över telefonen – och tiden har stått still även om det gått en vecka eller sex månader mellan samtalen. Jag vet också att skulle något hända är han där, med en soffa eller med ett “Skärp dig nu för fan!” och jag älskar honom för det. För att han fortfarande kan hantera mig på ett sätt som få kan, för vi knappt behöver prata för att veta.

Nu till morgontipset; Jag är också hemskt, hemskt stolt över hans utveckling rent musikaliskt – smakprov hittar ni här och här

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE VÄN! Jag kikar förbi snart!

Today my best friend turns 25! Hurray!