Morgontipset: ‘I’m not going to be a star. I’m going to be a legend!’ /

I onsdags såg vi “Queen – The days of our lives” och wow! Jag har aldrig haft någon större koll på dem, och inte haft en aning att se var de som varit upphovsmännen till alla dessa fantastiska låtar. Jag skäms nästan för att jag inte uppskattat dem tidigare. Hela dokumentären finns på SVTplay fram tills 8/8 – missa den inte! Den får bli dagens morgontips.

/K

I watched the “Queen – The days of our lives” documentary the other night. So should you!

Morgontipset: Ljudet av rötter/

Jag lider brist av sameblod men är fortfarande uppvuxen med samer kring mig. På mitt nattduksbord hade jag en miniatyr-kåta som lampa  när jag var liten.

Än idag dagdrömmer jag mig enkelt hem,  det mitt bästa sätt att hitta min innre tystnad. Finns få saker som ger mig så mycket ro som naturen runt mina fjäll.

Ni har väl för tusan inte missat att Sápmi sessions numera finns på spotify? Min favorit är den här låten. För er som inte sett serien på svt, kan ni göra det här. Dagens morgontips, mycket nöje!

/K

The songs produced in the TV-show Sápmi sessions gives me inner peace, but also makes me very homesick.

Vila i frid Reber Sharif/

Fan ta den själlösa människa som tog hans liv. Fan ta dig för att mina ungar gråter. Alla mina hjärtan på Åkermyntans ungdomsgård – jag är här om ni behöver mig. All kärlek.

/K

Reber Sharif got killed yesterday. I didn’t know him, but “my” kids from the youthcenter did. And whoever did this, I hate for making them cry – making them feel pain.

Sommarinsomnian, del 2/

Jag hade inte många timmar på mig att sova mellan verkligheten och vardagen så jag powernappade fyra timmar hos mutti. Sen bar det av mot Öfvre och världens bästa waxlady med finaste lampan. Jag har gått hos henne i så många år att jag idag räknar henne till mina vänner. Det är fint. Hon är mitt bästa tips vid wax, och från och med första september hittar ni henne här.

Sen tog jag en kort promenad bort till min gamla hangout. Under många år var jag här flera gånger i veckan i Ketchup i P3s regi och rockade Nelson panelen, skrev och läste krönikor och ställde frågor till Ricki Martin. En gång hade jag ett helt eget program med två andra Nelsons, vi fick välja en låt var. Jag valde Wamdue project – King of my castle. En annan gång sjöng jag opera live, då ovetandes att killen jag gjorde detta med skulle komma att bli min kollega i en annan glasbur längre fram i livet.

Nu för tiden nöjer jag mig med att vara stolt kompis till Metropol-Melgar. Nu när jag går upp tidigt på morgonen har jag äntligen tid att lyssna på henne – det är fantastiskt att börja dagen med 40 minuters promenad och E-wifey i lurarna. Här kan ni också lyssna!

Jag har ju jagat ett par hederliga cleana AF1 (för er som inte varit med så länge älskar jag de här kicksen så mycket att jag har dem tatuerade på min arm) i månader nu. Ingenstans har det funnits i storlek 38! I min förtvivlan utbrister E-wifey att hon har ett par oanvända från NYC som är för små och står i hennes garderob – och att jag kan ta dem – mot en middag. Sjuka kvinna vad jag tycker om dig! Jag snörade genast på mig dem och med en tetra rosé i bagaget styrde vi kosan mot finaste Djurgården.

Där får man ju såklart inte dricka egen rosé, speciellt inte i Rosendals trädgård. Med inspiration av “the brown bag” lyckades vi dock få i oss hela tetran (och fika) mitt på dagen utan upptäckt. Sen spårade det ur…

Jag lånade E-wifeys löshår och hade hysteriskt roligt åt mig själv. När klockan började slå vanlig “after work” var vi redan påväg hem mot middagen efter en fantastisk dag i en fantastisk miljö. Gårdagens mest frekvent använda ord: pussypower. Beep that! Väl hemma fick jag världens bästa nyhet och världens bästa sällskap.  Dock gjorde sig min powernap sig påmind och sömnen fick äntligen sitt, tillslut. Karma VS Sömnen 1-1.

Nu ska jag återhämta mig tills på torsdag då det är dags för den sista kvällen med den här kvinnan på mycket länge. Vi ska dansa till franska toner som om det inte finns en morgondag. C’est la vie!

/K

Yet another day when sleep was not a priority. Yet another day in this beutiful thing I call my life. Good friends, good wine, a weave and nature. What more can a girl ask for?

Morgontipset: Chemical Vocation/

Min ungdomskärlek och sedemera long lost vän Pierre + band har “precis” släppt sin tredje platta, den är helt sjukt bra! Stolt som tuppen är jag. Här hittar ni den!

Jag minns när han såg ut som en västkustkid med piké, chinos och en gitarr, jag å andra sidan hade inga kläder som inte var från gul och blå. Solen var på väg ner över klipporna på Smögen, jag höll min cigg i en penna så fingrarna inte skulle lukta, han gav mig en öl och sen dansade vi tryckare till Faith Hill – There you’ll be på Magasinet. Vi kan inte ha varit många dagar äldre än 15… men så här tio år senare är han lika självklar som löven på spåren, på sitt sätt.  

Youth knows no pain.

/K

My teenage crush and nowadays long lost friend just released his third album and I’m oh so proud. For real.

Sommarinsomnian/

Jag snittar väldigt få timmar sömn just nu. Finns så mycket annat kul att göra än att sova. Som att borsta tänderna t ex. För om åren brukade jag, en till två gånger per vecka, skita i att sova alls vissa sommarnätter. Fast visst märks min sömnbrist, som när jag postar brev “så att de kommer fram på lördag” eller när jag ställer in rödvinet i kylen. Vad gör man när både dag och natt kallar på en?

Som ett resultat av mitt tandstensinferno köpte min snälla mutti ett rymdskepp till mig. Hon påstår att det är en eltandborste men jag ställer mig tveksam. Den berättar vart jag ska borsta, skriker om jag borstar för hårt och ler om jag har borstat bra. Sen agerar den även badrumsklocka, oerhört tacksamt.

Fri från tandsten tänkte jag att resten av kroppen skulle få återgå till normale, 40 minuters morgonpromenaden till Vällingby gjorde återtåg. Fulskorna likså. För att överleva värmen fanns bara ett alternativ, hiphop-video-shortsen. Min promenad tar mig förbi en byggarbetsplats a’ kilometern. Jag är glad att jag behöll hörlurarna på, och på så sätt även humöret uppe.

På kvällen bjöd familjen Taube/Pedersen in till fest. Tre flaskor rosé och otaliga backgammon fighter senare kom Pedersen in med porr på fat – läs cheesecakecupcakes med digistive + jordgubbar. Mycket cake blev det.

Vi satt på balkongen mest hela tiden och jag tänkte att jag önskar att vi också hade ork att fixa blommor. Fast mest var jag glad över att ha så fina människor på samma sida av orten.

Solen skiner idag också, så imorse skyndade jag mig till Ica för att hämta ut mina sprillans brillor – bara för att upptäcka att leverantören skickat fel modell i fel färg. Jag behöll senilsnörena och hivade fort som tusan tillbaka brillorna, besviken och bländad. Så när “verkligheten” sagt sitt släpade jag mig istället ner till Solo och plockade upp rätt modell i rätt färg där (i en butik, kort i taket!) Sen gjorde vi debut längst Kungsgatan och hem. Med undantag för ett kort stopp på min nya favorit, Ica to go, för ananas.

När jag kom hem hade jag fått brev från världens bästa skola, och jag tänkte att nu, nu kanske det kommer kännas verkligt. Får man en faktura på 66000 kronor för första terminen måste det vara på riktigt väl? Sjukaste brevet jag fått någonsin tror jag, 66000 kronor! Herregud, oavsett om jag redan har lånet fixat är det obegripligt mycket pengar – fast säkerligen väl spenderade. Däremot känns det inte riktigt än. Ibland känner jag det och ler så ansiktet nästan går av. Idag har jag exakt en månad kvar i “verkligheten”, en månad till mitt sista pass på obestämd tid. När jag får brev om upprop, då kanske jag förstår!

Jag blev så inspirerad av Pedersens cupcakes att jag tog tag i att rädda äpplena i kylen. Den här gången provar jag med mörk + ljus bakchoklad och honung utöver mitt vanliga recept. Till det köpte jag GBs nya Nogger-kulglass. Får ont i tänderna bara jag tänker på det haha!

Imorgon har jag heldag med jobb-bästis som jag inte sett på två veckor! Crazyness. Min man är iväg på äventyr så jag ligger i soffan redo för paj och OZ. It’s a hard knock life.

/K

I don’t sleep as much as I should I guess, but can you blame me? I’m having way to much fun to sleep.