Kulturknuten och ärren/

Så himla knäpp dag. Känns som jag inte gjort någonting fast jag egentligen gjort hur mycket som helst, fast kanske inte det jag borde gjort. Vet t ex egentligen vad jag gjorde i skolan, har ett halvt pressmeddelande och en presentation uppe på andra datorn. Som går att sätta ihop på en timme. Musten har som gått ur efter den terminen som varit, jullovet är så nära och helt plötsligt har vi inte så hemskt mycket att göra. Vad gör man då? Jag har glömt. Hela klassen är i olika stadier av sjukdom då kroppen varvat ner och ni vet ju vad som händer då – BOOM. Nu gäller det att hitta orken att maxa den kommande veckan med allt vad den innebär: mindre presentation i “Idé och koncept utveckling”, stor pitch (som jag ska hålla i) för kund, Berghsrock, slutpresentation i “Idé och konceptutveckling” + förarbete som skall slutföras i helgen. Ni förstår en del men ändå inte i närheten av en “normal Berghs-vecka”.

Ni hajjar, jag känner mig som bilden nedan – även om den ändå är en hel del arrangerad. skelögd är jag inte på riktigt, faktiskt. Kulturknuten är med, lite extra galen dagen till ära. Lite som jag, som faktiskt hängt med min gamla goding Jessie – vi fick något ryck och började jaga ner hela vår gymnasie-årskull för återförening. Något som var lättare sagt än gjort då ingen av oss har dem på den där ansiktsboken. Vi räknar iskallt med att alla har minst en av oss bland sina vänner och att vi på så sätt skall få ihop alla till sist.

Känsliga läsare varnas! Igår var jag och avlägsnade lite födelsemärken – då får man såhär tuffa “lagningar”

Vad upp ligist?! Eller inte. Däremot går befrielsen inte riktigt att beskriva – befrielsen i att kunna sätta på sig en tröja som inte nuddade dem – när jag kom hem. Hela dagen har bestått av stygn som snuddat den svarta täckande t-shirt som har fått agera “bloodcloth” och förband idag.  Oerhört obehaglig känsla.

Det är en knäpp känsla att gå längst Fjällgatan till Ersta sjukhus överhuvudtaget – första gången jag var där fick jag reda på att min mamma inte hade cancer. Däremot fungerar det som så att vi alla kvinnor måste ta bort våra bröst så småning om,  jag står näst på tur. Note to self: boka tid på ärftlighetskliniken.

Nu skall jag försöka styra allt jag glömde eftersom jag gjort allt men inte det idag. Godnatt

/K

I’ve done loads today, kind of everything besides what I was supposed to do. Rebel rebel. Above you see my latest scars-to-be, got them yesturday when I removed some of my birthmarks. They’ve been killing me today – such a release to put on a relaxed tee back home. Me and Jessie spent the whole evening planning a high school reunion – along way to go since we have almost no contacts left. Now: back to what I should be doing, besides life so to speak.

Niki & the dove/

Just nu lyssnar jag mest på Niki & the dove  (Tack Mannie för tipset) som om det inte fanns någon morgondag. Jag är så himla trött, natten tre timmars sömn gör sig påminda tillsammans med bedövningen som släppt successivt under dagen. Fina Ersta skötte sig exemplariskt, kände ingenting (fören nu då) Puss och godnatt.

/K

Listen to this.

A PL Christmas/

Igår hade vi klass-glögg hemma hos vår ämnesansvarige. Delade ut klappar (enligt stora säcken principen) och allt sådant där man gör vid jul tydligen. Nu är ju inte jag så bra på sådant här men drog vinstlott i paket i alla fall – blank canvas och ny skisspenna, yey! Ironiskt nog hade jag tänkt åka hem och måla direkt efter, redan innan vetskap om paket. Suttit på en sjukt inspirerande föreläsning om trendanalyser och klottrat ner ett helt uppslag med idéer.

Någon dag skall jag gå lös på min nya duk, och de vi fick av Ws mamma förrförra julen. Efter julståhejet fortsatte vi hem till Jenny innan vi hamnade Under bron. Jag hade aldrig varit där förr och såhär i efterhand förstår jag Berlin referenserna jag hört om. Däremot kände jag mig bara för gammal – även om jag hade sjukt roligt till bra musik – eller kanske bara inte “i svängen” Under bron känns som ett sådant ställe där man möter sina vänner, där alla känner alla. Lite som Café Opera var för mig en gång i tiden, jag gick dit för att alla mina vänner var där. Platsen i sig är egentligen oviktig. Fin miljö i vilket fall där Under bron.

Nu ska jag försöka lindra Paris.abstinensen (som är ett resultat av “Midnight in Paris”, älskade den!) med “Sleeping Beauty”

/K

Some pics from last nights Christmas event with my classmates, and some sketches I did during class – thinking about putting them om canvas some time soon.

Missing/

En gång i tiden bodde alla mina bästa vänner fortfarande i Stockholm, mongot i mitten har t ex emigrerat ner till Malmö. Då kunde kvällarna se ut som ovan, innan vi hamnade på den där keffa klubben vill säga. Innan då jag hade ett liv utanför Berghs. Fast å andra sidan, jag kanske är näst på tur att lämna staden… håll tummarna.

/K

I miss my best friends. We don’t live in the same towns anymore, not all of us anyway – but on the other hand I might be next to leave.

Måndag mitt i veckan/

Look it’s alive! Lite mörkare, lite kortare – oerhört mycket fräschare. Vilken otroligt fjompig jävla mening det där blev, även om den stämmer.

Som plåster på (mag)såren a’ avbokning av fel tid fick jag nya produkter helt gratis. Sara har ju lyckats med konststycket att fylla en hylla med produkter hemma hos mig, jag som tyckte balsam var överkurs för 1,5 år sen. Hon är egentligen bara sjukt smart, för hon vet ju att om jag sen fastnar för produkten prackar jag ju på halva min bekantskaps krets den, seeding! Fast jag är ju tacksamt offer också för den delen, hon pillar in något grojs i mitt hår – jag tycker det ser superenkelt ut och köper med mig hem. The end.

Min presentation gick hur bra som helst, nästan lite för bra. Vill ju inte bli bekväm, vill hålla mig på tårna och leverera ännu bättre på slutpresentationen om 13 dagar. Då skall vi dock rikta in oss mot barn – min akilleshäl. Så är det någon där ute som råkar vara i kontakt med barn 8-10 skulle jag behöva din hjälp! Jag är hemsk med barn i dessa åldrar och kommer antagligen ge dem men för livet vid närmare interaktion.

Fast dagens största händelse var egentligen att få komma upp till Acnes kontor och se den nästan klara versionen av “Liam och Fiffilurerna” som snart släpps på iPad. Det är en interaktiv barnbok av Mike-Ali, som jag arbetat med vid sidan av allt annat sedan start. Det är Mike-Alis historia och bilder, men jag står som “Copy ” vilket är helt galet fett. Stolt kompis och stolt ego. Lovar att hojta när den är out and about.

Fick träffa halva “Team Berlin” också, känns alltid lite mer på riktigt när vi ses. Praktik T minus 67 dagar. Konstigt att börja veckan på en onsdag, allt blir så bakvänt – men mest mer stressat.

/K

Awesome wednesday overall, my hair is alive and almost kicking again + I got loads of freebies because my booking got messed up. My pitch went very well and I’m no officially the Copywriter of/on the inteactive version of  “Liam and the Fifflers” (se iPad pics above) Just wack to start the week in the middle, hello hectic.

Rising from the dead/

Hade blivit fel med min bokning på fredag, så det var bara att infinna sig hos världens bästa Sara på Björn Axén (Norrlandsgatan 7) redan idag. Tacksamt i och för sig att inte behöva tvätta sitt eget hår och att känna sig lite fixad när jag ska presentera om dryga tre timmar.  Att vara fixad överhuvudtaget känns ju som en win, pluggsunket är ju bortom denna värld.

Minns hur jag hade någon typ av vision att jag skulle maxa mitt personliga uttryck nu när jag var fri från arbetsuniformen HA! Fast helt ärligt, tror jag någonstans att jag börjar hitta “min stil” mer än någonsin nu – när jag inte tänker på det, utan går mer på automatik. “Du som är sådär bohemisk” fick jag höra idag – och blev hur glad som helst, urban bohem kan jag lätt leva med. Bla bla ytligheter and so on.

Nu ska jag fortsätta leta fel på min presentation och jaga praktik-boende i Berlin. Hur jag skall ha råd med detta boende är en helt annan femma, men ah – live a little!

/K

I’m going to fake it until I make it today. I’m at the hairdresser trying to look the part of alive and going over my presentation (that I’m suppose to rock in three hours) Highlight of my day was when I was refered to as a “bohemian spirit” and besides that I’m trying to find a place to live during my internship in Berlin. Be cool – stay in school etc.

28 timmar/

Jag har sovit 28 timmar på två dygn. Alltså har jag sovit i mer än ett dygn av dessa två. Så himla knäppt! Däremot är jag frisk nu, trött i kroppen men frisk i knoppen. Med detta skrivet skall jag försöka ta tag i morgondagens presentation, tvätten och disken. Ni vet, livet jag sov bort.

/K

I’ve been asleep for 28 hours the past two days, crazy! Now I need to get back to life and get my presentation ready for tomorrow.

#maktlösheten/

I morse var jag tvungen att fråga  W om jag var vid liv. Kunde knappt andas, halsen värkte och febern var ett faktum. Så jag somnade om, sov över 13 timmar och har inte rört mig längre än badkar och soffa. Hur man kan frysa i ett så pass varmt bad att hela lägenheten immar igen – det är dagens stora fråga. Dagen stora bedrift är nyponsoppan, försökt plugga utan framgång. Mitt huvud klarar inte ens av film just nu. Jag är däremot inte så ynklig utan mer förbannad över min egen rastlöshet. W kom hem, lade huvudet på sned och skrockade “Det här är du inte van vid va? Att ligga hemma en hel dag.” och sen fick jag glass och nässpray. Kärleken.

Nu ska jag ignorera min maktlöshet och krypa tillbaka till min fosterställning. Imorgon kan jag inte vara sjuk även om jag misstänker att jag tyvärr kommer bli hemma vare sig jag vill eller ej. Skit också.

/K

I’m-so-bloody-sick.