I morse var jag tvungen att fråga  W om jag var vid liv. Kunde knappt andas, halsen värkte och febern var ett faktum. Så jag somnade om, sov över 13 timmar och har inte rört mig längre än badkar och soffa. Hur man kan frysa i ett så pass varmt bad att hela lägenheten immar igen – det är dagens stora fråga. Dagen stora bedrift är nyponsoppan, försökt plugga utan framgång. Mitt huvud klarar inte ens av film just nu. Jag är däremot inte så ynklig utan mer förbannad över min egen rastlöshet. W kom hem, lade huvudet på sned och skrockade “Det här är du inte van vid va? Att ligga hemma en hel dag.” och sen fick jag glass och nässpray. Kärleken.

Nu ska jag ignorera min maktlöshet och krypa tillbaka till min fosterställning. Imorgon kan jag inte vara sjuk även om jag misstänker att jag tyvärr kommer bli hemma vare sig jag vill eller ej. Skit också.

/K

I’m-so-bloody-sick.