Idag stekte solen över södermalm när jag mötte Manfred vid tio på morgonen – och helt plötsligt, 25 år senare, insåg jag hur mycket jag älskar det här jävla staden. Vi skulle på fett möte som ändrade en liten bit av min värld till det bättre. Är så jävla lycklig att jag får det här jobbet med en av mina, numera, bästa vid min sida. Som ett team.

Vi beslöt oss att promenera tillbaka till skolan, tog en paus på söder mälarstrand och tog av oss jackorna. Hade en hel del att prata om då vi inte setts på två veckor. Så länge har vi inte varit utan varann sen vi blev ett Berghs-team.

Sen var jag tillbaka från sol och drömjobbs-bubblan till förmån för skolbänken en stund, jobbade lite och tänkte att jag lyckats riva ner den där väggen jag skrev om igår. Med den ur vägen kunde jag dricka rosé på en uteservering, käka middag på Max och däcka i soffan framför webb-TV.

/K

Spring is here, if just for one day.