In my face/

I fredags satt jag på en exceptionellt trevlig lunch och bedyrade hur jag lärt mig hantera min stress, berättade om hur jag brukade bli sjuk “förr i tiden” när jag ignorerat min kropps stresstålighet för länge – men att jag nu lärt mig av mina misstag genom att lyssna på min kropp.

Så vad händer?

Går på världens mysigaste middag med min examensgrupp senare samma dag, efter att ha först suttit på kontoret under några timmar av kaos för att sedan springa vidare till skolan för några snabba copylösningar (om det nu finns några snabba lösningar) Kommer hem runt fem på morgonen, så långt är ni ju med. Vaknar två timmar senare med magsmärtor, det var som om någon drog tag i mina tarmar och vände ut och in på dem. Detta fortsatte fram tills eftermiddagen då W kom med alvedon. Lagom till att det gått över var det dags för mig att kasta mig i väg till Färgfabriken och VICE festen = jobb.  Sprang runt där som en spätthöna och hade för kul + mycket att göra för att reflektera mer över kroppens tidigare skrik på hjälp. Sen kom en lugn stund – och då small det! Vid ett på natten hade jag inget annat val än att kasta mig hem i full frossa för att gömma mig under två täcken, fullt påklädd.

Där har jag more-or-less legat sedan dess.

I eftermiddag är första gången jag orkat stå upp i mer än fem minuter. Idag blev jag till och med sugen på kaffe och orkade lyssna på musik. I morgon är jag nog tillbaka i skolan innan jag kastar mig ner till Malmö på torsdag morgon. Kommer dock jobba därifrån men sittandes på Lunds lasarett. Den här veckan är redan helt upp och ner, but I still have high hopes.

/K

 

These pictures pretty much shows you guys the reason for me being all quiet. Sick lady right here.