Be right back/

Sorry bloggen – är helt död. Eurolag. Bakfyllan sitter i. Lite oklart om det är den från i lördags som sitter kvar eller en ny från igår. Efter en heldag i skolan och tre timmars studiebesök på Printley orkar jag inte mer än att måla naglarna. Fast fila naglarna känns som att bestiga ett berg. Ni förstår. Så tills imorgon lämnar jag er med de två senaste tillskotten till vår vägg. Finaste gatukonsten från finaste gatan i finaste staden. Berlin abstinensen är här, full force.

Vi ses imorgon!

/K

I’m still dead from our weekend in Berlin – so I’ll be back tomorrow! Until then – here is our two newest edition to our wall – two small pieces of Berlin.

 

Morgontipset: VÅGA #BerghsPL /

Jag ska inte sitta här och leka ball. De här två veckorna på Berghs har varit svinjobbiga. Här kommer jag, lite bakfull från en bröllopshelg och för trött för att vara nervös första dagen. Jag som alltid hörs och syns mest – som haft min självklara roll i 4,5 år i “verkligheten”. Jag vet precis vem jag är – nemas problemas – solid as a rock.

Helt plötsligt befinner jag mig i en klass tillsammans med 27 lika högljudda personer. Personer som precis som jag kommit in för att vi är så sjukt drivna och inte rädda för att ta plats och leda projekt i hamn. Å vad gör jag då? Jo, jag lägger mig ner och dör. Som en tjurig unge resonerade jag att plus och plus blir minus. Jag är en kuf, allt jag trodde om mig själv var fel och nu blir jag bitchen i hörnet som kör mitt eget race. Ingen kommer se mig och om ett år är det över. Jag är för gammal för klass. Jag är den där muttern i en IKEA soffa som egentligen tillhör bokhyllan Billy.

Sen i tisdags hade vi klassfest, jag var hemma för att jag behövde styra upp allt inför Berlin. Ingen skulle väl märka att jag inte var där? (tjura tjura tjura, ensammast i heeela världen!) TJI fick jag. Både på twitter, i telefonen och rakt i nyllet på onsdagen fick jag motsatsen bevisad. På tisdagen hamnade jag i grupp med tre fantastiska brudar och på onsdagen med tre helt andra fantastiska brudar.  Bara en sådan sak, brudar – jag kan hänga med brudar. Ny lärdom nummer 113. Hela min klass är faktiskt smått fantastisk, och knäpp. Jag skäms nästan lite för att jag höll på att missa det. För att jag tvivlade på Charlottas instinkt om att jag skulle passa in.

Jag är rädd för grupper, då jag aldrig någonsin tillhört någon. Ord som “gäng” skrämmer mig, alla mina vänner känner ju varann enbart via mig. Den ensamma länken som fungerar som en magnet vid behov. Även om vi alla på papper söker tillhörighet har jag nog tänkt att jag gett upp det. Inte jag väl?

Här sitter jag idag, inför hela jävla internet, och erkänner – jag tänker våga vara PL! Jag tänker våga trivas i den här jävla gruppen av högljuda människor (som för den delen inte heller hittat sin plats på såhär kort tid – hello ego du är inte ensam) och tillslut kommer jag finna min plats. Jag tänker att jag nollställs nu – jag gör om och gör rätt, lite halvt. Skriver ett nytt kapitel på blankt blad.

Se bara nu, två veckor in och jag är redan på väg mot insikter värda betydligt mer än 132.000.Växt flera millimeter. Tack Cornelia för att du inte bara hängde på när jag ville lägga mig och dö. Tack för att du ryckte på axlarna och sa “ÄSH men vafan! Alla är ju lika nya, jag kan också känna så.” Kära bullen, det blir nog rätt bra det här ska du se.

Tack för visat tålamod.

/K

I’m shitscared ‘cuz I’m thinking I acctually might want to be a part of this group of kinnda awsome people. That’s a first. I’m just trying to find my place in our 28x equation and it’s hard but I learn something new about myself every single day – so I’m thinking of going all in. I’ve written it, so I guess there is just no turning back now.

Min första riktiga söndag/

Idag tog jag söndag. För första gången sen gymnasiet. Jag har aldrig haft “fem dagars vecka” förr, det firades in med backluckeloppis i Riddersvik och en ny spegel till sovrummet a’ Nybrofabriken 150 kr!

När jag ändå hade spenderarbyxorna på passade jag på att hämta ut kurslitteratur a’ 1100 kr ren skräck.

Sen körde jag blunda – klicka på en jacka som ser ut exakt som den jag sydde upp i Vietnam skulle sett ut.

Sen tog vi en promenad längst Lenn Taubes barndom ända till hans nutid för taco-söndag.

Där fick jag lära mig att göra guaccamole och att det finns speciella tortillafickor som håller bröden varma längre. Sen spelade vi Wii Fit och jag tänkte att nu kanske, kanske jag kan hinna förbi yoga studion igen.

Imorgon kickar de riktiga lektionerna in klockan nio och jag längtar efter utmaningen.

The end.

/K

This is how I spent my first real sunday since high school.

 

Äntligen ingenting/

Efter en vecka av retrofestande a’ kickoffweek fick jag äntligen sova ut, koka kaffe, ta ett bad, DUSCHA, pilla mig i naveln och laga mat. Jag har tillochmed tagit mig tid att bläddra i senaste Elle (något jag inte hunnit sedan förra vintern, fast jag prenumererar)

Misstänker att mina nya skolkamrater har en rätt snedvriden bild av mig efter den här veckan. Kvinnan som i vanliga fall ser “fest” som en ensam kväll med ost och dokumentärer hemma – vem är hon? Det enda de vet om är att hon var en av 10 som hängde ihop fyra dagar i sträck och öppnade första flaskan vin kl 15 varje dag. Mitt i studion. Vi skyller på Mr Copy 2 som inledde veckan med “Nu är det introvecka på riktigt!” och smällde ner en flaska vin mitt i brainstormen. Sen åt jag falukorv fyra dagar i rad, följt av fläsknoisette på Lion bar på andra sidan gatan typ lika många gånger. Igår hade vi avslutningsfest i ett klassrum, deeptalk över bea och glowingsticks överallt. Vi hade ändå köpt typ 160+ till vår presentation.

Nej ni, det var kul att leka vild och galen – lite som ett studiebesök i hur jag “borde” varit som ung. Nu längtar jag efter riktiga lektioner, däck i soffan innan midnatt och rutin. Bring-it-on!

Finally got to do nothing after a week of party a’ 15 year olds lol. Back to basics today: cooking, a bit of cleaning, sleeping, showering and just hanging out in the couch. Well needed! Can’t wait for a winter of classes and falling asleep before midnight.

Up and running #BerghsPL /

Hello information overload.

Jag var minsann pigg som en lärka när jag lämnade skolan idag. Tills jag försökte styra upp inköp av vinterjacka och fodral till dator. Kvavheten tillsammans med insikten om att jag numera skall leva mitt liv i rusningstrafik sänkte mig helt. Ni sitter jag här med kaffet (“Babe, först hem sätter på kaffet!” är tydligen vårat nya motto) och försöker styra någon slags profil på hemsidan. Sjukt egentligen, där är jag! Vore ju helt baklänges att inte ta den chansen att marknadsföra sig själv.

Jag myser redan på min klass och det känns tråkigt att jag inte kommer träffa dem på samma sätt förens nästa vecka. Vi är en sådan jävla konstig blandning och jag älskar det.  Fast jag misstänker likväl att det urval av 100+ studenter jag skall spendera veckan med är minst lika awsome. Vafan, vi är ju ändå handplockade allihopa för att vi är “ett Berghs ämne”. Yes, sekt-tänket är igång.

Pratade med mutti på väg hem som nog ville höra min eufori men istället mötes av trötthet. Jag ger er samma svar som hon fick på eventuella frågor: Allt jag vet idag är att jag är precis där jag vill vara.

/K

I’m knackered after my first day on school and the information overload that represents. All I can tell you is that I know I am exactly where I want to be.