– för att citera Jocke Berg.

När jag satte mig ner och skrev Mamma, pappa, pappa, pappa, barn hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle mötas av så mycket kärlek. Det senaste dygnet har ni där ute hört av er på twitter, här, mail och face to face och visat kärlek – och dragit till med tredubbelt besöksrekord.

Jag tycker det här är en så oerhört viktig fråga. I en tid då kärnfamiljen känns mer som en urban legend hittar vi idag fler och fler exempel av  “nya konstellationer”. Precis som man inte kan älska någon annan innan man älskar sig själv – mår inte ditt barn bra om du inte gör det. Då gäller det att göra allt i sin makt för att visa att en familj inte skapas av normer utan av kärlek. Jag säger inte att min familj är varken funktionell eller ideal – men det hade den garanterat inte varit med enbart en mamma och en pappa heller. Däremot är jag så oerhört stolt över alla mina föräldrar och hoppas kunna sätta ord på deras historier en dag med. En familj är en grupp av människor som älskar varann – oberoende av kön eller släktskap för den delen. Det-är-OK.

När jag ändå har er på tråden, och ämnet är uppe för diskussion vill jag tipsa er om mig egna personliga favorit stjärnfamilj.  Läs gärna Ulrika Bys reportage om “När Abbe kom till världen” med de fina bilderna av Johannes Liljesson.

En annan sak jag aldrig kunnat komma och ana var min egen reaktion på Mamma, pappa, pappa, pappa, barn. Det var som luften gick ur mig och jag som aldrig gråter har istället knappt kunnat sluta gråta – fast det var en saga med lyckligt slut – blev det inlägget lite som en begravning av det som varit. Jag hoppas ni stannar kvar och håller mig sällskap under det som komma skall!

Tack igen. På riktigt.

/K

Thank you all for the love you guys showed during the past 24 h. It’s means alot.