I förrgår tog vi brons i Berghsboll – fast enligt komersiella manér var det såklart vi som skrek mest. Igår kickade skiten ur vår första tenta – som kändes mer mentalt än kunskapsmässigt. Jag förstår vad min ämnesansvarige menade när hon sa att klassen kommer bli vår fristad. För redan nu  är det verkligen min comfort zone – de är dessa människorna jag träffar mest och ens om jag försökte skulle jag inte kunna dölja ett skit för dem. Så jag har gett upp.

Det är lördag och jag saknar dem. Sjuk grej.

Natten igår var fantastisk på många sätt, och knäpp – herregud. Jag skrattar fortfarande.

/K

I adore my class.