I en perfekt värld är himlen alltid rosa på morgonen. En rosa himmel är lite som att få en rosa Menthos både först och sist i röret. I en perfekt värld hittar jag Kinapuffar lite överallt och skrattar för att det finns personer i min omgivning som åt det till middag en kväll – som en hyllning till nittiotalet. I en perfekt värld ler jag åt att jag får träffa dem imorgon och fortsätta utvecklas jämte just dem. I en perfekt värld har jag haft en hel helg ledig jämte folk jag tycker om. I en perfekt värld firade jag ytterligare lite födelsedag och fick så himla bra presenter – just sådana som visar hur bra en vän känner dig. I en perfekt värld har jag sett en hel säsong av “Från Sverige till himlen” och två filmer i rad jämte min man. I en perfekt värld har jag fått mer kärlek denna helg än jag gjort mig förtjänt av med min numera konstanta frånvaro från just den där världen. Inget kan gå fel under en rosa himmel, kanske mest för att den inte är grå.

I en perfekt värld blir fallet mycket hårdare när man möter motstånd, det blir så oerhört bipolärt. Under en rosa himmel blir det så förbannat tungt när allt blir mörkt. När man inte ser längre än reflektionen i fönstret. För under en mörk himmel ser jag inte perfektionen mer – jag ser bara mig själv.

/K

Hello bipolar-ish sunday.