Denna dagen alltså. Upp sju – sortera tvättt, dra igång tvätt, duscha, wax + fransfärg, googla och lokalisera skräddare för panik reparation, köpa Vanish i brist på supersnabb kemtvätt, studentbyrå kick off, hem och tvätta.
Nu: kaffe und ARU.
Känner ändå lite att det finns hopp om att komma i fas inför lördag morgon. Om inte annat kommer det inte synas tack vare ett besök hos frissan efter tentan (de brukar bjuda på vin på fredagar – hejja!) Fake it until you make it. På tal om ytligheter lämnade jag in mina bästa jeans anno 1970-någonting till skräddaren idag för ny dragkedja. Kom hem och skulle glida i dem, ICKE! Min rumpa har växt. Blir väl så av att sitta på stol 12 timmar per dygn. Tycker det är oerhört fascinerande att det enda som märker av mitt osunda leverne är rumpan. Däremot gör det mig inte så mycket, förutom att det såklart är jävligt trisst att jag inte kan ha dem. Vägrar dock tänka en endaste tanke på att gå ner bara för att komma i dem. Eller jag skall vara ärlig, tanken slog mig – som den gamla bulimiker jag ändå är (no shame) – men den tanken behandlade jag på samma sätt som alltid, med en påse godis.
Påtal om ätstörningar är det lite som med cigg, att även om man inte utövar dem – är det något som sitter i hela livet. Tankarna. Idiotin. Däremot blir man bättre på att inte lyssna till dem, eller man och man – jag. För mig känns det alltid som en seger när jag lyckas ignorera dem, fortfarande. Jag undviker därför att delta i samtal om diverse dieter och kroppssyn – känns bara dumt att utsätta mig själv för det. Missförstå mig rätt, fetma är ohälsosamt – men livet är fan för kort för att inte bli tjock.
/K
I feel I acctually might be back on track after a morning of managing my to-do list. Now I need to try to ignore my wish to fall asleep and study for the exam tomorrow – and do som laundry. Oh joy.
You can't start a fire without a spark 
Hahahaha, fyfaan vad bra skrivet! Mycket roligare att vara tjock än ha smalhetts.
Jag har träffat en hel del ex ätstörda som menar att det är en stor myt att man inte kan bli helt fri från tankar/sjukdom etc.
Men själv har jag gett upp att det skulle vara möjligt. Och det gör mig inte så mycket, det kan få ligga där i cortex någonstans och ruttna för resten av mitt liv om det så vill.
Jag väljer kanelbulle, när helst jag vill.