Sakta men säkert börjar jag komma tillbaka till medvetande. Sakta men säkert börjar jag inse vad vi ställt till med. 4000 personer kom och såg slututställningen och vi fick stående ovationer gång på gång. Under veckan som passerat har jag inte hunnit reflektera över det, insomnian har varit ett faktum och jag har jobbat non stop. Känslorna har runnit över och i fredags satt jag i en tom utställning och grät hejdlöst av ren utmattning. Event alltså, tre månader av stenhårt arbete, allt jag trodde om mig själv som produktionsledare innan dess sattes på prov och omvärderades igen. Än en gång var jag tillbaka på ruta noll. Precis som när jag började på Berghs. Den här gången var det på riktigt – skarpt läge.

Och vi vann.

/K

I’m slowly resurfacing after months of non stop work, sleepless nights  that finally culminated with a four day event with 4000 guests and standning ovations. So worth it.