Jag befinner mig i Twilight zone: tänkte på riktigt gå till jobbet i träningskläder (bah who cares sporty spice) och lyssnar på Molly Sandén (oh I feel you girlfriend) på repeat och på högsta volym. Om några veckor kommer jag också skratta åt det, båda nämnda faktorer är ju långt ifrån “my normal self” – men tills dess bjuckar jag på det. Jag älskar mina boyz alltså, tack för att ni finns och låter mig springa runt som ett jävla åkerspöke, kedjeröka, påminner mig att jag måste äta och säger att det är OK att känna – för i slutet av dagen är jag inte mer än människa. Hur rationell jag än vill vara, hur mycket det än retar gallfeber på min inre kontrollfreak.
Tack ❤
/K
I wear my feelings on my sleeve right now, so yes I pretty much feel the way I look above. Be right back.
Pingback: Ett djupt andetag/ | You can't start a fire without a spark