Att vara singel har ju helt klart sina fördelar: så som utökat garderobsutrymme och möjligheten att skita i disken i två dagar. Jag kan även skita i allt vad vett heter och köpa läppstift istället för mat haha – låt oss kalla det “att unna ut den”. Det här är min revolt. W har alltid varit mer uppstyrd än mig (i a f privat, uppenbarligen är jag rätt uppstyrd som projektledare) – vilket givetvis varit jättebra på många sätt, och något som även gjort mig mer ekonomiskt uppstyrd. Det var ju en helt annan grej när jag hade någon annan att tänka på, när jag hade delad ekonomi, en annan person som skulle hamna i skiten om jag gick lös haha. Fast visst förbannade jag min singelhet när jag första dagen som ensamboende stod framför ett proppskåp som lagt av, och jag – helt ärligt – inte visste vart jag skulle köpa proppar t ex  lol. All things elektriskt har W haft hand om, MVH Paris Hilton.

Nu har jag hur som bara mig själv (och Åke givetvis) att svara för och i allt annat kaos är det rätt kul att sätta sig själv liite i skiten, gå lös lite och inte oroa sig, om än för en stund. Syftar inte på någon slags fuck fest – utan mer ekonomiskt. Blir väl så att när livet förändras hakar det yttre mer eller minde på,  för mitt i allt hänger alla  mina vintageplagg på sina galgar och jag sportar kicks, hoodies och kepa (igen) till tonerna av Azealia Banks. (Hennes EP “1991” går på repeat i mina lurar just nu, hon är för fet. Dör lite varje gång.) Såg mig i spegeln i morse och såg mig själv för fyra-fem år sen i reflektionen, antar att det är någon undermedveten hantering av det jag nämnde tidigare – vem är jag utan W? Sist jag var utan honom såg jag ut si och så. Oh well! Jag skrattade lite åt mig själv och gick till jobbet. Hej hipster, det var ett tag sen vi sågs nu.

Livet, high five, idag är du fan bra jävla soft.

/K