Innan jag bytte spiral hade jag aldrig mensvärk, inte heller ens en liten släng av den beryktade PMS:en (som jag lustigt översatte till Pre Mentruation Surhet till H) Men igår small det – schmack! Spenderade först, no joke, sex timmar med att titta på en jobbgrej utan att få fram ett ord – vilket i sin tur eskalerade i någon form av jag-har-inga-hobbys-längre-panik. För så är det lite, just nu i alla fall, att jag lyckas hålla fokus och pepp på jobbet men timmarna däremellan är jag så sjukt trött och ofokuserad att jag blir förbannad på mig själv.

Kan säkert vara en reaktion på att jag styrt nytt jobb (som utmanar på alla de bästa sätten, tack tack och high five), lägenhetsköp, lägenhetsförsäljning, försökt hantera förlust av Åke parallellt med bröllopsplanering och slutligen bröllop out of office hours + jobb i Stockholm och i Malmö post det. T ex vet jag inte hur många böcker jag börjat läsa men inte avslutat, hur många inlägg som har en titel och en ingress men aldrig blir redo för publicering, hur många kvällar jag tänkt att jag skall ut och träna med vår hund men somnat i soffan istället, jag kan inte minnas sist jag skissade på något och slutligen har jag inte tränat sen jag var 26.

Någonstans i den där deppen igår, efter att jag både sparkat och skrikit för att sedan attack-kramas och behövt närhet som aldrig förr fick jag ett ryck. Insikten om att jag inte kan trycka på någon knapp och frammana kreativitet insåg jag att det jag i alla fall kan göra är att ta hand om det jag faktiskt kan göra något åt – kroppens intag av energi. Så jag gav mig fan på att rota fram recept som gör lite jävla nytta istället för skada. Lo and behold;

Gårdagens middag: Sojamarinerad lax med sesambroccoli (Learn by my mistakes = förvälla broccolin först btw alternativt dela upp det i minibitar + maxa sesamfröna och släng i lite chili)

Gick upp snortidigt idag och smällde ihop “Hälsoscones” a’ fullkorn och fikon.

 

Ikväll skall vi äntligen gå och se Wes Andersons nya “The Grand Budapest Hotel” (som läs och häpna visas i LÅ) Gick sedemer likt en tant och shoppade egna snacks på Ica.

På tal om sådant som gör själen gott; väl hemma i LÅ igen möttes jag av att jag är världens andra Hjalmarstål på papper nu också. Så fint att jag typ vill rama in det.

Trots Pre Menstruation Surhet vaknade jag jämte detta (slutar nog aldrig fascineras av hur vår hund lyckas krypa ihop till 1/3 av sin stående storlek eller att min man ser ut som en bokmärkesängel när han sover) and all was well in the world – bortsett från Putin, Syrien, hemlöshet, rasism, sexism och allt annan jävla skit som vi inte får glömma – men som får vänta lite för en stund.

Kärlek

/K