Author: Karma Hjalmarstål

Sommar/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Se senaste åren har jag fått ont i magen någon gång i september –  oktober och förbannat att jag inte hunnit med någon sommar. Jag har jobbat natt de fem senaste somrarna och mer eller mindre sovit bort solen.

I år känns det dock som att det finns hopp om att slippa detta magont – då jag minsann hunnit göra allt det där “jag ska” Grillat hundra gånger om, legat en hela dagar i en park,  dansat sena nätter i en annan park, sett solen gå ner över klipporna und so weiter… Det gör mig glad i hjärtat, och än är sommaren inte slut!

 

/K

 

I’ve been working night shifts the past five summers, and when the last days of summer comes I always damn the fact that I missed summer again. This summer is different tho – I’m no longer working night shifts for starters. I also had one month of doing nothing – and I finally managed to do all those things “I’ve always should have done”: hundreds of BBQ nights, spending whole days in different parks, watching the sun set on the hills of Green Valley und so weiter… And the best part is, this summer isn’t over yet!

#Rehabhelg /

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Livet har varit lite för härligt och rörigt de senaste veckorna, vilket ni säkert märkt av min tystnad här på bloggen. Detta leverne har i sin tur resulterat i att jag varit lite för slut som artist för att det skall vara OK.

Nog för att jag skött mig på nya jobbet osv men jag har absolut inte varit så “on top” som jag själv skulle önska. Som tur var kom jag ju till en punkt i fredags så jag insåg att det var dags att tagga ner. Det var dags för rehab. Denna rehabvända har inneburit saker som:

Hemlagad mat både lördag och söndag. Allt i sann man-tager-vad-man-haver manér. Call it hjärngympa.

Jag har även lovat mig att jag skall läsa minst sju böcker innan sista september. Började med att äntligen läsa ut Patty Smiths “Just kids” som påbörjades innan jag började på Berghs och blivit liggande på sida 200 någonting. Fortsatte sedan med en av de sista böckerna jag fick av gammelmoster Ingeborg – Tomas Bannerheds “Korparna”. Hon sa någon gång att huvudkaraktären påminde om mig – och sådär 100 sidor in i boken börjar jag småleendes förstå vad hon menade. Dock är den på svenska vilket är lite klurigt, då jag inte läst en svensk bok på en väldans massa år.

Jag hade en magisk afton på Riche med min älskade hipster wifey Emilia som skämde bort mig som tusan med både cava, drinkar, middag och paket (crazy lady) I paketet låg hur som denna urtjusiga blåsa från WeSc som kommer åka på imorgon då jag skall visa mitt jobb att jag inte bara är en blöt pöl på golvet. Denna helg fick jag äntligen tid att prova den på – det säger väl en del om mina dagar innan. Den satt såklart som en smäck!

Har även hunnit både hänga med och rå om Åke.

Rått om mig själv med för den delen: balsaminpackning, post tonårsacnemask, nagelfix och en hel del ensamtid. Somnade 20 på kvällen i fredags och sov till 11 på lördag förmiddag. Säger väl en del om behovet av ett break.

 

Nu är jag på banan igen. I morgon sparkar tredje veckan på jobbet igång och äntligen slipper jag springa runt med två mobiler då mitt nummer skall flyttas över till nya fina telefonen jag fått (!) av jobbet. No more iPhone 3GS-low.

All in.

/K

Well, as you might have guessed due to my silence here on the blog – my life’s been a wonderful mess the past weeks. Late nights dancing and early mornings working will kill you soon enough. I sleept from 20 pm to 11 am Friday – Saturday and decided to take a break – from everything – this weekend. Call it rehab. Rehab a’ K: home cooked food,  alone time, reading, long showers and staying at home spending time with Åke and W.

 

Tysta andetag/

/ Karma Hjalmarstål / 2 Comments

Jag kom på mig själv med att tyst säga

“Jag hatar dig.”

Tusen gånger om. Som på repeat. Som ett blandband med bara en låt. Det väcker en oro. För jag trodde aldrig att jag var en person som kunde hata. Sen sägs det ju att motsatsen till kärlek inte är hat – det är total ignorans. Jag trodde aldrig jag kunde hata, men jag tror aldrig någonsin jag kommer kunna ignorera.

Om henne/

/ Karma Hjalmarstål / 7 Comments

Jag hade tänkt använda dagens blogg att berätta om min första dag på mitt nya jobb. En månad efter min examen. Om hur jag åkt taxi fler gånger på en dag än på ett år. Om hur jag kastat mig in i kundmöten och räknat på kostnader utan att ens hunnit reflektera över att jag egentligen är en rookie. Alldeles nybakad.

Men istället tänker jag berätta om henne. Hon som lämnade mig idag. Hon som lämnade oss. Hon som somnade in vid elva och aldrig vaknade igen. Hon som varit där hela mitt liv. Hon som hämtade mig på dagis. Hon som tog med mig till NK och lärde mig allt jag kan om material och modehistoria. Hon som inspirerade mig att ta vara på mitt tyska arv. Hon som inspirerade mig att grotta ner mig i materiallära och konsthistoria. Hon som fick mig att älska jazz. Hon som aldrig sa att jag var konstig utan bara sa att jag var stark. För för henne var det samma sak – annorlunda och stark.

Hon som överlevt ett världskrig. Hon som aldrig ville erkänna att hon var sjuk – för hon alltid klarat sig själv. Vad är ålderdom mot ett världskrig? Sista gången jag träffade henne sa att jag älskade henne, på tyska – sa hon det tillbaka. Hon skakade på huvudet och skrattade åt att jag hittat “min” Chanel – den som jag hittat för att jag ärvt hennes öga för bra vintage. Hon som uppfostrade mig tillsammans med min mutti och min moster. Hon som tagit hand om alla oss som om vi vore hennes egna. Vilket vi ju var, då vi aldrig varit någon annans. Alla har vi ärvt hennes smak och hennes humor – och det syns på oss – både i stil och hållning.

Jag skulle kunna se tillbaka på den här dagen som en jävla skit dag  – rent ut skrivet. Jag väljer dock att se den som en bra dag, en dag då hon äntligen fick somna – en dag då hon istället för att känna sig svag fick vara stark och fick sin vilja igenom. Då solen sken och rosorna blommade.

/K

 

 

The first lady of Bannerboy/

/ Karma Hjalmarstål / 2 Comments

Hela mitt liv har jag gått på magkänsla. Då går det oftast rätt så snabbt, på gott och ont. Att söka jobb har varit lite som att dejta, eller snarare precis som att dejta. Det tar egentligen inte mer än fem minuter att känna om det var värt den där torra kanelbullen eller inte. Jobbsökande skiljer sig egentligen bara ur ett pengaperspektiv. Money makes the world go ’round osv, men för att citera mig själv “Pengar i all ära, men blir jag kär är det sekundärt.”

Så sa jag i måndags, över en lunch/intervju på East. Jag gick därifrån så taggad att jag somnade när jag kom hem. Energin hade som runnit över. Sedan dess har jag maniskt kollat min telefon och min mail (precis som när man börjar dejta) och kommit på mig själv att undra när det är OK för mig att ringa själv. Sen kom det där samtalet, och jag önskar nästan att mannen på andra sidan telefonen kunde sett hur jag hoppade runt på den där terrassen på södermalm i eufori.

Någon timme senare skrev jag på kontrakt och fick välja dator – från och med måndag klockan nio är jag officiellt projektledare på Bannerboy.

Yes alltså!

De här galningarna är alltså min nya vardag – “mina” boys.  Tillsammans skall vi hinna med en flytt till södermalm och en tripp till Amsterdam, och en jävla massa banners såklart.

(Bilderna ärligt snodda från vår Facebooksida)

Nu är det på riktigt. Jag är nervös, men fortfarande mer peppad än nervös. Det är fett. Fruktansvärt skönt att kunna se tillbaka på Berghs som väl investerade pengar – hejja mig. Peppar peppar har jag svårt att se att jag kunnat hamna på ett bättre ställe – misstänker redan nu att vi är en match made in cyberspace.

BRRAPP!

/K

I’m so damn hired! And so happy! Staring monday I’m one of four project managers at Bannerboy – but you can just call me the first lady.