Milano i Augusti: lilla anti-shopping guiden/

Jag är hemma igen! Tillbaka på jobbet efter en magisk långhelg i Milano. Ett helt öde Milano bör tilläggas. När jag innan avresa talade med ett Italienskt skivbolag (i jakt på native tips) varnade de mig – jag rynkade på näsan och tänkte att de överdrev nog. Stockholm blir ju aldrig tomt – så varför skulle Milano vara annorlunda? De överdrev inte. Hela stan var stängd bortsett från två vintagebutiker, några väl valda restauranger/barer och alla de stora modevaruhusens flaggskeppsbutiker. Alla fanns de i Milano såklart – Chanel, Gucci, Luis Vuitton, Prada, Chloé etc etc (kineserna var utom sig av lycka) – alla förutom min och muttis akilleshäl Mulberry – ironiskt nog.

Tänkte att jag istället för att enbart babbla om min helg försöker blanda nytta med nöje och göra en liten guide av det hela. Jag tänker att i vanliga fall åker folk till Milano för att shoppa – det finns det massa tips om på internetz. För tydligen så är Milano omringat av outlets där alla bortglömda designerplagg från förra säsongen får möta en lång och smärtsam död. Jag hade hoppats på att hitta lite vintagepärlor i detta mode-mecca – men med två butiker öppna blev det inget med det, vilket min plånbok tackar för. Här kommer i alla fall min (nästan) anti-shopping  guide till Milano.

Reslängd: torsdag (kväll) till söndag (kväll)

Fickpengar: 3000 kronor.

FLYG

Jag har många gånger lovat mig själv att inte flygga med Ryan Air (igen) Men efter att ha länsat internetz i jakt på biljetter insåg vi att 1) de var – såklart – billigast. 2) Men framförallt var de det enda flygbolaget som flög direkt till Milano (Bergamo) under de dagar vi ville åka.

Egentligen har mitt största problem med Ryan Air varit att Skavsta flygplats ligger åt helvete, men denna gång fick vi skjuts av ena pappan så då gick det ju supersmidigt – även om det tar tid. Skavsta flygplats hade ryckt upp sig lite sedan sist också, vi drack rosé och shoppade läppstift i två timmar innan vi bordade ett halvtomt plan. Två och en halv timme senare landade vi – och det var bara en sur flygvärdinna på hela flighten.

Redan på Skavsta kan du köpa biljetter till Terravisions flygbussar som går från Bergamo till Milanos centralstation. De kostar 5 € o/w eller 9 € t/r. Bussen tar cirka en timme (som flyger förbi för att det är så fint utanför fönstret) och går var tjugonde minut från båda hållen.

HOTELL

Vi checkade in på ett hotell som heter NH Grand Hotel Verdi och låg i närheten av Centralstationen – men inte tillräckligt nära för att vi skulle hitta utan att ta taxi haha. Rummen är enorma och frukosten superbra – fri kaffebar finnes för obligatorisk espresso. Bra toalettartiklar, men lite långsamma på att fylla på toapapper. Receptionen ringde samtal vi var för snåla för att ringa från våra svenska mobiler, utan kostnad – bra service. Vi betalade 1730 kronor för två personer i tre nätter (frukost ingick)

Här satt mutti och väntade på en klubbägare som skulle hämta upp oss för att sedan köra oss till en av hans tatueringsstudios. Vi  lärde känna honom kvällen/natten innan. Dock kom han hem mycket senare än oss och låg fortfarande och sov när vi skulle ses. Tusen ursäkter senare började hans tatuerare istället skicka massa konstiga sms till mig som sa att han väntar på mig i Milano, att jag skulle adda honom på facebook och gud vet vad. Notera att jag alltså aldrig träffat tatueraren… Italianos alltså.

Precis runt hörnet från vårt hotell låg ett område som heter Brera och är känt för att vara stadens konstkvarter. Där spenderade vi flera kvällar i rad på följande tre barer (som låg i samma korsning: Via Solferino / Via San Marco / Via Castel fidardo)

  • Take Away Mysig uteservering och massiv + smaskig “Happy hour” (se längre ner i detta inlägg för förklaring) Galet trevlig personal. Ser du en tjej med ett av mina körsbärsörhängen var det för att jag gav det till henne – smälte när hon berättade om sin kärlek för Stockholms National museum och renässans konst.
  • Glamour Härjig uteservering + klubb som drivs av den tidigare nämnda karaktäristiska klubbägaren. Där jobbar även Joe som kommer från New York och går under artistnamnet 1 face. Är du inget fan av Jesus bör du undvika samtal om religion med Joe – han är nämligen en superkristen självutnämnd “star with a record deal” som  överlevt en koma och skott i Afghanistan – och han ger sig inte. Har du tur träffar du även Norman, ett vettigt litet lamm på 21 vårar som uppskattar samtal om hur Berlusconi suger och Italiens skeva kvinnoideal. Även han dansar och sjunger – men bara för att det är kul. Här är vinet och ölen dock dyrare än alla andra ställen vi var på, 10 €.
  • Panika En soul/motown bar som drivs av ett gäng unga italienska grabbar – alla står utanför och snackar med alla istället för inomhus. De hjälper dig gärna med tips om klubbar som spelar lika bra musik som dem.

KNATA RUNT

Redan när vi landade kvällen innan kände vi att det var varmt, men blev ändå förvånade över HUR varmt det ändå var när natten blev dag.  På något höger har jag aldrig reflekterat att Europa såklart kan nå Asiatiska temperaturer. Som max snuddade Milano på 39 grader under våra dagar där.

Då känns det rätt logiskt att det är helt öde även i kollektivtrafiken – som här även räknar ner i halva minuter. Vi bodde vid stationen Gioia på gröna linjen. Funkade bra ur knytpunktsperspektiv – en station ifrån centralstationen med direktförbindelse till de områden vi kom att tycka mest om.

48 timmars kort inom den “urbana” gränsen kostar 8,25 € och sen fick vi köpa en endagars sista dagen för 4,50 €. Vi lämnade aldrig den “urbana” gränsen då den stäcker sig till nästan alla stationer förutom de allra längst ut.

Jag är inget fan av turist-områden där en espresso kostar skjortan – men skall man inte äta är Duomo absolut värt ett besök. Duomo är namnet på den enorma kyrka som ligger mitt i Milano. Det första som händer när du kliver av är att du möts av en herrans massa män som knyter “gratis” armband runt din handled och informerar dig om att du nu är “blessed by Africa” Detta följs dock av att Afrika behöver dina pengar. Duomo är även området där alla lyxvarumärken har sina butiker – så ut ett strategiskt perspektiv är det inte så otippat att dessa män huserar precis där. Dessa män går även upp i rök så fort polisen spatserar över torget.

Vill man besöka Duomos tak – vilket säkert är ballt ur arkitektur synpunk – kostar det 7 € att gå upp för megamånga trappsteg eller 12 € om du vill gena med hiss. Vi skippade dock detta då vi hittade ett betydligt trevligare sätt att beskåda taket på – men mer om det längre ner.

Hur som helst ligger det en “gata” med glastak till vänster om Duomo som även agerar galleria (Galleria Vittorio Emanuele) Har ett vagt minne om att Carolina Gynning nämner galna fester i de sinnesjuka lägenheterna som även huserar under detta glastak i sin bok “Ego girl” I golvets mosaik finner man även “Turin Coat of Arms” (föreställer en tjur) som påstås ge lycka om man snurrar – på sin högra häl –  tre varv.

Gatorna runt om kring Duomo är fullfjädrade västerländska shoppingstråk. Där finns alla tidigare nämnda märken representerade – men också billigare versioner och Europas största Sephora (Via Dante, 14) Där shoppade vi faktiskt, läs gick bananer. Full genomgång kommer längre ner – väl värt ett besök hur som.

Precis jämte Duomo och Galleria Vittorio Emanuele ligger La Rinascente som beskrivs som Milanos svar på brittiska Harrod’s. Där möts du av ännu fler lyxbutiker – och en helt fantabulös sminkavdelning med alla märken och kolörer du inte kan få tag i här hemma.

Åker du högst upp kommer du till restaurang-våningen där bland annat Moëts egen champangebar ligger. Jag och mutti unnade oss varsitt glas Moët Ice Impérial (kostar 16 €) – som vi förälskade oss i under förra årets resa till Berlin. Ice Impérial är alltså en champange anpassad för att drickas med is. De har även en uteservering  som ligger i samma höjd som Duomos tak – så utsikten är även den lätt att förälska sig i. Betydligt trevligare alternativ än att svettas upp för massa trappsteg tyckte vi.

I närheten av Doumo ligger även det ökända operahuset La Scala (Via Filodrammatici 2) som på dagarna agerar museum. Även om själva konserthallen i sig fick mig att tappa andan blev jag (som den “universitets-modevetare” jag är) mest tagen av utställningsdelen med alla scenkläder. Jag absolut älskar hur mycket energi de lagt ner på de små, små detaljerna trots vetskapen om att publiken sitter en bra bit ifrån scen. Magiskt! Här lånade jag lite från karmakontot och sa att jag var student när kassören ändå frågade. Sa att jag inte hade mitt student ID med mig vilket tydligen inte spelade någon roll. “Studenter” går in för 4 € och vuxna för 6 €

En station från hotellet ligger stationen Moscova vars kvarter stundtals påminner om om Berlin. På corso Garibaldi finner man en hel del (då stängda) vintagebutiker och mysiga barer. För er som tänkt “fynda” vintage skall ni inte åka till Milano – 800 kronor är inga konstigheter för en blåsa av okänt märke. Hur som, här varvas sekelskiftshusen med Italienskt designade nybyggen och balkonger fyllda av träd (i jakt på skugga)

På vår sista dag stannade vi till på den uteservering som ligger precis vid tunnelbaneuppgången Mosova – och åt den godaste Bresaolan på hela resan (take note att jag åt minst en tallrik per dag) Stället heter Bakery Princi (Via Moscova 52) och där kostar vinet 4 € glaset.

På tal om vin och Italien fick vi inte ett enda dåligt vin på-hela-resan. Helt galet med tanke på Sveriges trissta “husets”! Här är det dock ju inte importerat. I regel ligger ett glas vin på runt 4-5€ och som mest på 10€ Glöm inte heller att alla kiosker även agerar barer – för runt 2 € kan du pausa med ett glas i princip var som helst.

Näst sista kvällen hade vi blivit tipsade om ett område som heter Navigli (Metro Porta Genova FS) – “Det är Milanos svar på Amsterdam” sa receptionisten på vårt hotell. Nu har ju jag aldrig varit i Amsterdam – men mutti har det och hon höll med. I Navigli möttes vi äntligen av små brisar och på varje restaurang fanns det myggjagare – inte helt ologiskt då det går en kanal genom området.

Vi hade dock åkt dit on a mission – vi skulle hitta aperitivo. Denna Milanesiska standard som innebär att du beställer en drink och får en buffé på köpet. Runt kanalen (eller i hela stan för den delen) var det dock ingen som kallade det för aperitivo utan för “Happy hour” – något vi stött på redan kvällen innan då vi överöstes av risotto, bröd, ostar och allmän chark till vårt glas vin. Här var det dock all in buffé a’ plocka själv – för 9 € fick vi valfri drink och hela det italienska köket. Ett bra och väl värt budgetalternativ i en stad som inte verkar ha något mellanläge.

Första kvällen åt vi på en restaurang nära hotellet (vars mat var så trisst upplagd att inte ens JAG fotograferade – även om den var väldigt god) och fick in en nota på 90 €. Stället heter Biancoscuro och ligger på Via Solferino, 25  i Brera gå alltså inte dit om ni vil lägga pengarna på annat. Högt och lågt som sagt…

Längre ner längst kanalen (vänster sida) fann vi MAG som jag läst om på random Milano-blogg. Där drack vi fin fina drinkar i finaste miljön och såg solen gå ner över kanalen. Glöm trötta jordnötter för 25 kronor  – säg hej till chark brickan de bjuder på.

Innan vi lämnade Navigli tände vi ljus i den enorma kyrkan som öppnar på vid kanalen på kvällen – för Ingeborg och de andra vi saknar.

På den här bloggen hittade jag Piccola Cucina (Viale Piave 17) och bad vår receptionist boka bord till dagen efter. Vi blev informerade om att de skulle stänga för resten av månaden – precis som övriga Milano – men att vi var varmt välkomna samma kväll. Vi tackade gladligen ja och efter två skämsiga “vi är sena för att vi har gått vilse” samtal gled vi in i denna pyttelilla restaurang 40 minuter för sent. Restaurangen består av sju (!) små bord och inger känslan av att sitta hemma hos en italiensk familj.

Maten var helt magisk och både jag och mutti satt helt  tysta och bara gestikulerade ut eufori. Hela menyn är (som omväxling) på Italienska och jag kunde inte rå för att skratta åt mig själv femtioelvte gången jag bad servitrisen översätta.

AVSLUTNINGSVIS

Som föredetta flickvän och sedemera bästa vän till ex-ligist (men framförallt allmän street art fantast, jag alltså) mös jag på att i princip alla tunnelbanevagnar i Milano var täckta. Det är inte samma sak här i Stocktown längre – knappt några “whole cars” eller “stations” längre – trisst säger jag.

Hittar du inte spol-knappen på toaletten i Milano är mitt råd till dig att titta ner. I många fall trampar du igång spolningen – it’s funny ’cause it’s true.

Längst kanalen i Navigli fann jag även en pärla i form av serietidnings-butik (slutet av promenaden, nästan längst bort) som hade mycket bra grejer. Tyvärr var det mesta på italienska – som de här t ex.

Skall du köpa cigaretter gör du det i de speciella tabacco butiker – de får inte säljas någon annan stans. Dessa är markerade med ett stort “T” utanför- Dock stänger de tidigt på kvällen och du lämnas strandad framför en cigarett-automat (sitter utanför alla tabacco ställen) som kräver att du trycker in ditt italienska ID kort. Kort och gott – var ute i tid eller fråga en främling på gatan om du får låna hens ID i två sekunder.

Jag shoppade som sagt inget annat än smink – det vet ni ju redan. Desutom köpte jag så galet bra produkter att jag helt enkelt måste tipsa er om dem!

Vi börjar på översta raden från vänster tycker jag:

På Skavsta inhandlade jag ännu ett läppstift från Dior. Dock inte ett “Rouge Dior”  denna gång (älskar dem – återfuktar läpparna och grejer) utan “Dior Addict Extreme – #987 Black tie” som är lite som ett läppglans på stift. Inte helt täckande men ändå fullt av pigment – i detta fall en mix av rödtjut och plommon. Lite knepig om du har torra läppar under för då biter sig färgen fast i de partierna.

Andra vändan in på Sephora var jag tvungen att stoppa en kvinna som jobbade i butiken och fråga vad hon hade för läppstift. Hon presenterade mig och mutti för Make up forever – Aqua rouge #11 – ett flytande läppstift du målar på och sedan fixerar med glans. Det är känt för att sitta hela dagen, men den har man ju hört förr. Jag och mutti har ju problem med att vi viker in överläppen när vi skrattar = läppstift på tänderna. Försäljaren demonstrerade dock skiten ur denna produkt och vi köpte varsitt utan någon som helst eftertanke. Nu kommer vi till det sjuka – ELVA timmar satt det kvar och enda anledningen till att det försvann till slut var för att jag fick ta bort det med sminkborttagning – eftersom jag skulle sova. Både jag och mutti väntar nu tålmodigt på att Sephora skall öppna i Täby i Oktober så vi aldrig behöver riskera att vara utan lol.

Jag återvände faktiskt till Sephora enbart för att köpa Benefits “They’re real!” mascara (men sen råkade jag ju se det där butiksbiträdet med läpparna) som jag provade första vändan vi var där. Som glasögonorm med raka ögonfransar är det omöjligt med mascara. Fransarna dunkar in i glaset och smutsar ner. Den här mascaran gör dock inte fransarna stela eller tunga och därför blir det inga krockar. Istället fick jag mjuka, tjockare, illusionsmässigt längre fransar – som inte kladdade av sig eller kändes spacklade. Jag brukar färga mina fransar – men det här är tusen gånger bättre. Loves it!

Första vändan på Sephora hittade jag en flytande kajal i metallic emeraldgrön nyans. Sitter som berget trots 35+ grader ute men ändå lätt att ta av. Jag är desutom tok-känslig i hyn när det kommer till smink och denna ställer inte till några problem alls på den fronten. Kommer från Sephoras eget märke och färgen heter “Vert fantaisie fancy green #17”

På La Rinascente hittade jag Chanels “Sky line” från deras S/S 12 visning – har inte sett det i Sverige så jag haffade direkt som den Chanel-lack-torsk jag är.

Vid gate 12 på Bergamo har Mi-ny en butik full av bara deras nagellack. Mutti haffade “köp två få ett tredje på köpet” på en gång. Tror det gick på 8 € för tre lack i bra jävla färger.  Hon börjar bli riktigt modig med sina lack nu – har gått från att bara ha korall till svartblått och grönt – crazy lady! Jag fastnade dock för deras Holografiska lack (jakten på det perfekta holo-lacket fortsätter med “Holographic touch”) som gick på 5,90 € och plockade med ett svart dekorlack för 3,50 € istället.

OBS! På Bergamos flygplats kan du även köpa hem diverse Italienska delikatesser – som en drös skivor Bresaola för 4,5o € Butiken ligger strax innan restaurangdelen.

Buon Viaggio! Hoppas du tycker om salta chips.

/K

I tried to make a travel-post / travel-guide giving you guys a head start to your Milano trip. It’s alot to read but I think it mos def will be worth it! With this written I know it’s all in Swedish – and I’m sorry but it’s just to much to translate (long live Google translate hey?) And you can always find the names + adresses of the places shown in the pictures even if the description is in Swedish. Loads of love and Buon Viaggio.

Två generationer, två dagar/

Igår kom mutti upp på kontoret lagom till stängningsdags, tänker att det är lika bra att grabbarna vänjer sig vid att min mutti och jag hänger en del haha. Lika bra att utsätta dem för oss två tillsammans på en gång – jag har ju redan träffat både deras syskon och barndomsvänner under min dryga månad där.

Som jag nämnde igår har jag ju lovat min mutti en Basewater, och även att hon såklart förälskat sig i en säsongsfärg. Ni kommer förstå hennes kolörpreferenser när ni fortsätter scrolla i detta inlägg – it kind of speaks for it self. Jag tog ut en symbolisk hundring som början på betalningen och sen körde vi. Hypen var total när kvinnan som för två år sen aldrig lagt mer än 200 kronor på ett plagg stod där med den nyaste medlemmen i familjen.

Vi firade på Beirut Café (där vi även firade min 24 års dag för snart två år sen) Mutti beställde råbiff-meze och fick in typ ett kilo kött – vi kunde inte sluta skratta åt den obscena mängden “smårätt”. Snodde med mig resterna hem, och ja alla ni råbiffs freaks där ute – jag tänker steka den. Deal with it.

Dag två av min helg med mutti började på M/S Gurli för att 1,5 timme senare anlända till Artipelag. Mutti undrade hur jag hade fått nys om det här stället och efter en liten stund insåg jag att det var ett resultat av sociala medier ha! Senaste månaden har instagram exploderat av fantastiska bilder med geo-taggen “Artipelag” Lite research senare var det vår tur.

Det kostar 200 kronor att gå på båda utställningarna, vilket jag kan tycka är lite overkill – men å andra sidan värt det på många sätt. Väl ute vid Håludden sprider sig ett lugn i hela kroppen, ett lugn som gör att utställningarna får en helt annan dimension. Det blir som så lätt att ta dem till sig när innerstads-hetsen fick stanna vid Nybrokajen.

Det råder fotoförbud såklart, vilket jag missade (sorry!) men jag tycker verkligen ni borde spana in Annika von Hausswolff som tar helt magiska bilder. Denna gång ställer hon ut bilder av övergivna hus/lokaler. De fick mig att minnas när jag och Ika var i Kroatien och smög oss in i ett övergivet hotell som blivit förstört under kriget, men som trots allt kaos var så fruktansvärt vackert. Innergården hade förvandlats till en lummig trädgård fylld av apelsiner och oliver och utsikten över det Adriatiska havet gjorde att det faktum att vi stod i en ruin var som bortblåst.

Lite som Berlin, något skadat som ändå blir något vackert. Det går inte att bomba bort historia, eller karaktär för den delen. Gäller både människor och byggnader tänker jag.

För att citera Marilyn Monroe “Sometimes good things fall apart so better things can fall together.” 

Efter en sen frukost “a’ Tysk” (läs socker) följde vin i solsken. Livet var nästan löjligt perfekt. Jag och min mutti är oerhört lika till sättet och till intressen – men när jag ser den här bilden inser jag också hur toklika vi är utseendemässigt. Speciellt när det ser ut som om mutti har mitt hår haha.

När vi kände oss klara med finkulturen försökte vi lokalisera Gustavsberg, bussarna från Artipelag går inte så ofta men enligt informationsdisken skulle det inte vara så långt. Jag köpte inte riktigt det och lyckades sedemera flörta till oss skjuts av en annan fin uppsättning mor och dotter på parkeringen, long live strangers!

Jag samlar ju på Iittalas Marimekko-skålar och har trots detta inte tagit mig ut till den beryktade outlet mina vänner berättat om. Tror dock att vi måste ta ett snack om det här med “outlet” – två bord av en hel lokal räknas väl inte som “outlet”? Eller så är det jag som inte insett vad de faktiskt kostar innan, då jag fått min samling i present ehmn. Kom hur som hem med en liten semigrön historia a’ 149 kronor.

Sen blev det en tur hem till fina gamla Gröndal för middag och spontant sömnanfall på soffan innan jag åkte tillbaka till orten. Hade hypotetiska planer på att ta mig an sommarnatten – men väl hemma i horisontalt läge med “White collar” på skärmen kan jag inte klaga. Imorgon blir det hajk med Tuttis.

Hoppas er helg varit helt magisk, berätta gärna vad ni haft för er. Såhär på sommaren hörs vi ju som inte lika ofta.

Kärlek

/K

I’ve had two amazing days with my mutti – equal parts consumtion/ culture + concrete/ nature. We went to Artipelag – a magical place where art meets Stockholms atipelago, go there if you get the chance. You won’t regret it!

Livet 2.0/

Så kom den första lönen – och jag hamnade i chocktillstånd haha. Tänker inte droppa några siffror men jag fick ut mer netto än jag hade brutto på min gamla jobb. Plus att jag räknat fel på vad jag skulle få ut efter skatt (Som den projektledare jag är planeras min månad i ett excel sheet, inkomst minus fasta utgifter minus rörliga utgifter.) 

Med tanke på att CSN levererade cirka 2000 i Maj och post examen apatin var ett faktum mellan (det som kändes som) en zillion arbetsintervjuer går första lönen till att täppa igen de hål som frätte fram efter två månader utan lön. Sjukt grej det där egentligen, då jag insåg att jag inte har så mycket fasta utgifter och alltså kunde punga Milano resan, väskan (!!!) och unna mig den här tröjan jag haft våta materialistiska drömmar om sedan förra året – med god marginal. Så himla knäppt. Kommer ta lång tid att vänja sig vid det här känner jag…

Jag har pengar – för första gången i mitt liv har jag en inkomst som gör att pengar inte är ett problem. Vilket är väldigt långt ifrån det liv jag på ett sätt nu  lämnar bakom mig. Jag är inte på något sätt uppfostrad med pengar – min mutti jobbade under t ex sin mammaledighet och åkte alltid till jobbet så pass tidigt att jag fick hänga med kökspersonalen innan skolan öppnade. På något sätt fick hon det alltid att gå ihop. Hon har lärt mig att pengar tjänar man – inte får. Tack vare henne sålde jag mina leksaker, sparade och började jobba extra tidigt. Jag fick inte åka på kollo för att vi hade en för fin adress, och jag kom ihåg att jag undrade om de var dumma i huvudet som missade mig?  Jag känner mig så sjukt ödmjuk inför mitt kontoutdrag men påminner mig själv att jag faktiskt får unna mig – för jag har tagit mig hit själv. Jag pluggade och jag fick jobb.

Fast helt själv stämmer ju inte för jag har haft ett magiskt support system bakom mig – och nu kan jag äntligen skämma bort dem! Jag har bl a lovat min mutti att jag skall köpa en Basewater till henne – dock förälskade hon sig i en säsongsfärg som försvinner innan jag kan spara ihop, men hur som köper hon den själv – idag – och får de pengar jag annars skulle sparat varje månad fram till julafton (då hon skulle fått den) och 2013 bjuder jag W till London. Jag är så sjukt glad att jag har möjligheten att göra sådana saker nu, det är utan tvekan det bästa med livet 2.0.

Avslutningsvis,

1) Utbildning lönar sig.

2) Jag får känna mig som Jay-Z idag.

3) Svävar jag iväg – dra ner mig på jorden (tack på förhand!)

Stay in school.

/K

Ps. Ja, jag ger pengar till välgörenhet – det har jag gjort så länge jag har haft en egen inkomst.

Got my first real salary post graduation and feel humble as hell (not being raised by money) but a bit like Jay-Z aswell. And I’m gonna let myself enjoy this – but please do pull be back to my feet if I start acting like a brat!

You turned your back on tomorrow ’cause you forgot yesterday/

Igår kom äntligen mina nya glasögon. Jag hade lovat mig själv att unna mig ett par nya när jag fick jobb. Passande nog firar Stockholms bästa optiker Bågar och Glas 30 års jubileum i Juli så som stammis fick jag en fin rabatt. Detta blir ändå tredje bågen jag plockat hem från dem.

Bågen är från Vasuma och modellen heter “Snok”

Insåg att det är lite klurigt med tunna bågar i silver – även om de inte är så små så går det inte riktigt att gömma trötta ögon bakom dem. I alla fall inte på samma sätt som bakom ett par grova mörka plastbågar som stjäl all uppmärksamhet. Jag accepterar dock utmaningen alla dagar i veckan.

Efter jobbet åkte jag hem till min finaste Ika som flyttat in i myslägenhet i Sumpan med snygg-Frippe och mitt ofödda gudbarn (!) Fick lyxmiddag och känna mitt framtida gudbarn sparka. Aldrig känt en bebis sparka i magen förut, hur stort som helst! Kanske det ballaste jag varit med om faktiskt. Så himla knäppt att jag missat nästan hela hennes graviditet för jag varit begraven i all things Berghs och examen. I september smäller det hur som, fint att jag bor rätt nära och att jag kommer ha kapital att skämma bort ungjäveln då. Längtar!

Ika skällde ut mig för att mitt hår såg förjävligt ut. Vilket det gör mest jämt nu för tiden – vilket kan bero på att jag inte varit hos frisören sedan innan praktiken i februari! Den 25 augusti har jag i alla fall en tid innan jag åker till Örebro för att fira Johns födelsedag på kvällen. Hur som helst bröt jag mot lagen igår kväll – och skämsduschade 23:00 trots att jag bor i hyreshus. Living on the edge…

I dag avslutar jag tredje veckan på jobbet och firar med grill och vänner på bakgården. Fint! I övrigt lyssnar jag mest på den här låten.

/K

1) Got my new specs yesterday, you dig? 2) Felt my coming god child kick – such an out of this world experience – can’t wait for September!

MMX/

I fredags kastade jag ihop en väska kläder på tio minuter och åkte och mötte upp min mutti och en pappa på Bromma flygplats. De hade bjudit med mig ner till Malmö för en myshelg med gammelmoster och familj.

I ett försök att göra (något som annars skulle kunna ses som) en tung resa lite lättare valde vi att angripa dagarna som om vi var på semester – vilket några glas rosé i solen såklart förenklade.

Trots sjukdom och trötta själar var denna helg fylld av skratt – så himla fint ändå att vara tillsammans med de jag älskar. Pyssla om och bli omhändertagen. Har lagat middag alla dagar och fått tillbaka glädjen i det, bara en sådan sak gör ju underverk för en hemmafru som jag (är nu)

Stressfaktorn var plus minus noll och Stockholm kändes långt bort. Jag unnar mig ju lite sommarlov nu och vill minnas att någon berättat för mig att det tar kroppen två veckor att hämta upp sig från stress – tänker att jag gör mina framtida arbetsgivare en tjänst genom att ha is i magen och faktisk ta-det-lugnt. Ladda om.

Malmö är fint, inte bara av gammal vana p g a hundratals resor hit – utan för att det på något sätt känns närmare Europa. Ja jag vet att alla säger så men det är ju sant! Inte samma hets som i Stockholm och inte samma poserande.

På tal om poserande snubblade vi över Annelis boutique som huserade galet mycket fint, bland annat ett stycke hallonröd vintage-Mulberry.

Sen stannade mitt hjärta för en stund när jag såg denna. Chanel. 80-tal. Lammskinn. Vågade mig in för att fråga om pris, för att få ett svar som för en månad sen inte alls skulle skadat min ekonomi – men som nu placerade oceaner mellan oss. Lämnade butiken hand i hand med min förnuftiga mor som höll mig från att skita i hyran och flytta ut i skogen.

Kunde dock inte riktigt andas ändå. Minuterna tickade på och trots att butiken stängde vid 15 (som sagt, hej Europa) på en lördag gick min hjärna på högvarv. Vad skulle jag kunna sälja? Min gamla macbook skall jag ju ändå göra mig av med osv. Mitt nya besatthet fortsatte in på kvällen över cava med mutti. Någonstans mitt i allt tänker jag högt att bara jag visste att den var “paxad” skulle jag kunna köpa den med min första lön. Mutti, denna fantastiska kvinna, slänger då ur sig “Men så kan vi ju göra, jag köper den nu och så får du köpa den av mig när du får din första lön!” Jag tappade andan igen, vad säger kvinnan?! När jag hämtat mig från chocken googlade jag fram numret till butiken (som är ägarinnans privata mobilnummer, very Malmö) och skickar ett sms med en förfrågan om hon inte skulle kunna tänka sig öppna butiken en snabbis på söndagen för ett köp. Malmö (likt Berlin) stänger förövrigt ner helt på söndagar till förmån för bruncher och loppisar. En stund senare fick jag svaret att hon självklart skulle kunna göra det. Så idag klockan 10:00 stod vi där jag, mutti och Anneli och bara strålade. För alla vi visste, att en väska som denna snubblar man inte över så ofta. Kanske aldrig.

Så nu är den i muttis våld, gisslan tills jag kan betala lösesumman. Ni tycker kanske jag är helt galen, som just fått en helt magisk Mulberry av min familj – som jag älskar hur mycket som helst. Jag tänker dock såhär, man älskar inte ett barn mer än ett annat.

På tal om vintage i alla dess former kom jag såklart hem med en hel drös från min gammelmosters garderob. Sjalar och en tröja. Löjligt bra att ha min största stilinspiration som stylist.

För 70 kronor fick jag även hem den ultimata sommarklänningen. Till skillnad från överhypade Beyond retro som tar för mycket för det mesta tar Malmös second hand butiker istället för lite. Vill nästan ta tag i dem ibland och förklara för dem vad de går miste om i pengaväg, men å andra sidan är det ju bara att tacka och ta emot.

Avslutade denna vintagehärva till helg hemma hos Minna som förberedde plåtning till bästa Oddlovin’. Håll i er säger jag bara – herregud vad mycket snyggt som kommer ut i butiken snart! Hon hookade även upp mig med nya fjädrar, så skönt! Sumpade mitt bästa örhänge i Köpenhamn sist vi var där och har känt mig smått “imagelös” efter att ha gått under namnet hon med fjärdrarna sedan december.

Det är klart att det har varit en tung helt ändå, då jag spenderat den med en av de viktigaste personerna i mitt liv – som håller på att tyna bort. Men med kärlek och skratt kommer vi långt – och jag vet att vi gav henne hur mycket energi som helst. Det är som det enda jag kan göra, ta vara på varje stund och försöka göra den till den bästa möjliga.

Nu är jag hemma igen, nykär i min familj och tacksam för allt de gör. Skall krypa ner i ett bad innan W kommer hem och vi skall äta middag vid matbordet. Det där jävla matbordet alltså, blir så arg på mig själv för att jag inte använder det oftare. Soffan framför film i all ära men riktiga samtal – de sker vid matbordet. Bannemig!

Kärlek i massor, tack för att ni finns.

/K

Spent my weekend in Malmö with my family and friends. Cooking food, watching soccer, drinking wine in the sun and walking around town (OK, going bananas in vintage stores)  Had such a lovely weekend filled with love – and well, a Chanel bag.

Cherry bomb/

Jag har fått tusen frågor om vart jag köpt mina körsbärs örhängen, så sist jag var i Berlin gick jag till ståndet (som alltid står på samma plats på söndagsmarknaden i Mauerpark) och bad om en lapp. Nu kan jag äntligen ge er namnet på webbshoppen, Unikat Kantine! Här hittar ni den och här hittar ni körsbären.

/K

I’ve gotten a zillion questions about these earrings over the years – so when I went back to Berlin this time I went back and asked for her card. And now I can finally tell you the name of the store: Uni Kantine and here you can find my cherry earrings.

Broke and back on track/

Nu flyttar funktions-slackern in på Berghs. Stilad kan jag vara i juni. Update: Herregud jag gjorde precis “en Fahrman”! Insåg det nu – bah cha cha bloggen kolla vad jag köpte idag. Det här går ju inte ens att maskera som “vintage inspiration” Note to self – do not repeat.

/K

See post title haha.