HEJ! Välkommen hem till oss! För vi bor ju här nu, i världens finaste lägenhet. Jag hittar nya små detaljer som jag förälskar mig i hela tiden, helt sinnes. Vi har börjat komma i ordning – inga flyttkartonger kvar att packa upp i a f (förutom två med böcker och en med målarprylar som skall användas i vårt gästrum/kontor när möblerna kommer upp från Stocktown) Kvar på schemat står;

Hall

• Tapetsering (se tapet här)
• Påhitt av klädhängare

Gästrum/Kontor

• Måla element + rör orangea (inspirerat av detta)
• Måla 3/4 väggar och tak vita + tapetsera Banksy (se tapet här) på kvarvarande vägg.
• Upp med takrosett (denna)

Nedervåning

• Styra upp någon form av platsbygd bokhylla i vardagsrummet.
• Komma på något kul med vårt sovrum då det är för vitt.
• Komma på hur vi fyller ut döytan framför det stora badrummet.

“Vi tar en våning i taget” sa jag idag – med en viss ironi förstås. För hur gärna jag än skulle vilja kunna knäppa med fingrarna och ha allt klart finns det varken tid eller pengar nog för attack-fix.  Det fina är dock att vi faktiskt inte “behövt”(som om materialism vore ett behov) köpa så mycket nytt utan att det mesta kommit med från tidigare hem eller köpts loss för billig peng av tidigare ägare  (soffbord + persienner)  Med det skrivet – låt oss fokusera på nuet;

Vår dubbel-ytter-dörr är såklart perfekt knarrig med två omatchande glasrutor. De tidigare ägarna hade en likadan namnskylt som jag blev förälskad i – och slutligen lyckades jaga fram hos en mysig liten farbror i Malmö som verkligen behöver uppdatera sin hemsida.

Det första du ser när du öppnat de där dubbel-ytter-dörrarna är det blivande gästrummet/kontoret som skall få sig en omgång snart. I skrivande stund är jag dock mest pepp på att vi fått bort alla kartonger = vi nu ser lägenhetens finaste golv igen.

 

 

När vi var här på visning stod jag och kramade det här serveringsskåpet som fått stå kvar sen 1926, vars hyllplan har kvar små spår av  tidigare blomdekor. Idag fick vi upp gardiner (haffas här) vid altandörren, vilket innebär att köket nu är helt klart! Bortsett från att jag behöver skaffa en pall så att jag når upp till hyllorna allra högst upp.

 

 

Väl i köket finner man även vår fina Kitchen Aid (som vi fick av 4/6 föräldrar i bröllopspresent + eg är mer mintfärgad) som jag nu skall förstå mig på haha! Här skall det malas kött och bakas bröd under ledning av mitt husband – tydligen.

På tal om vårt bröllop tog vi med oss denna del av dekoren hem;

Vimplarna hänger under vår matplats som äntligen fick sin tavelvägg idag och som huserar den magiska jordgloben av glas vi fick av John i bröllopspresent + fågellampan jag fick av Disa och Emelie på min #singelhippa b l a. Skall in några råttingstolar från Stocktown – sen är det “rummet” också all done!

 

 

Voilá! Tack vare ett geni till svägerska (som även stod för de awesome vimplarna) fick vi, som skrivet, upp precis alla tavlor på väggen ikväll. Så himla fint att se alla spretiga historier och minnen bakom dem skapa en enhet som känns oerhört självklar. Här hänger arvegods, militärrevolter, kärleksförklaringar, födelsedags- och bröllopspresenter, loppisfynd, tunnelbanefynd, soprumsfynd och Anna+Annas slutprojekt på en och samma vägg.

 

 

 

Nedervåningen har som skrivet inte fått så mycket uppmärksamhet än, MEN vi har i a f hookat varsin väckarklocka – inspirerat av respektive morgonhumör; detta är alltså min, H har Yoda.

 

  

Avslutningsvis har vi handknackat tegel både på altanen och inomhus på väggen vid trappan – DET är lätt en av topp tre grejerna med this place I now call home.

Kärlek

/K

Jag åkte på att käka antibiotika – såklart – i tio dagar. Inte bäst denna vecka, som i övrigt varit smått episk (bortsett från min allmänna antibiotika-fylla som gjort att allt jag gjort gått 3/4 långsammare än vanligt) Men låt oss fokusera på det som varit fett:

Bröt ihop av garv på väg till läkaren när jag såg detta namnval, hur tänkte de där?

Läkaren i sig var ju också bland det roligaste jag varit med om, själva doktorn alltså. Som konstaterade att det inte var så konstigt att jag är sjuk och trött när jag är en kvinna i min ålder – med en tydligt röd politisk läggning. De två faktorerna kan ju tydligen göra vem som helst trött då de tydligen innebär att jag är så himla trött på alla kostymnissar som försöker dra över mig till “the dark side” och att jag just i denna ålder skall förstå hur svårt det är att krossa patriarkatet. Hans ord alltså inte mina, sen fortsatte han sin rant om min kreativa kamp hahaha! Fick typ inte en syl i vädret, så hans snabbanalys av moi baserades totti på min “look” – men fick i a f antibiotika lol.

Fyndade även en pall (mycket välbehövd då jag är för kort för mitt eget hem) på Luleås FB version av “köp och sälj” + en golvlampa i teak för 180 riksdaler. Emicket nöjd.

Sen fick jag äntligen upp mina tavlor från mina favoritgenier. Erykah Badu-tavlan som nu hänger i vår hall är förutom TOKFET den första och hittills enda collaben mellan  mina favoritgenier Mike-Ali och Mary. Mr Mike-Ali är mannen bakom mops-tavlan som nu hänger över vår teakkyl (bästa grejen f ö) i vardagsrummet. Båda är födelsedags/förlovningspresenter från ovan nämnda + världens bästa mutti.

Påtal om födelsedagspresenter FYLLDE JAG JU ÅR I ONSDAGS! Bästa dagen. Hade minor 27-års kris kvällen innan då jag tyckte att jag redan gjort “allt” haha: pluggat, fått jobb, förlovat mig, skaffat hund och bor i en bostadsrätt i stan blablabla jag har ju inget kvar. Missade nog den lilla detaljen att jag har precis allt kvar – nu är det ju bara att maxa livet då 9/10 normativa “borden” är klara. Hur som blev jag väckt och uppdragen ur sängen för att mötas av detta:

BALLONGER ÖVERALLT! Jag älskar ballonger, till skillnad från världens bästa man som offrat sig och blåst upp typ 40 stycken. Ni som följer mig på instagram vet att paketet innehöll ett Rolls-Royce underställ och att jag inte slutat skratta åt detta sen dess. Ändå typ topp tre över saker jag aldrig trodde jag skulle få i födelsedagspresent – men hatten av H, har ju ändå sportat dem x antal gånger denna vecka.

Firade med cava+raggmunkslunch på Bistro Norrland med min partner in crime Erkki. Väl tillbaka på kontoret hade hon fixat tårta också ❤ Tog fyra pustar för att släcka ljusen, ehmn…

Senare på kvällen hade jag och H vår första “skolboks-dejt” sisådär 8 månader, ett samboskap, en hund och en förlovning senare haha! Så sjukt mysigt, gått runt och varit helt nykär sedan dess fjollfjollfjoll etc. Minen i sin tur är tok-mätt (alt besvärad över advokaterna bakom och deras mysiga jargong – “en burka” osv) Är ni i LÅ borde ni hur som besöka Hemmagastronomi.

Sen kom jag hem till blommor på matbordet (ditsmugglade av le svägerska) – very episkt – med tanke på att jag inte fått det (av respektive) sedan balen i nian. Så himla fint, var sjukt nära på att barka där ❤

Fick tjusigaste tummvantarna av mutti också, i rött skinn – känns lite som att jag snubblat över vantarnas motsvarighet till den vita älgen.

Fick även Norrbottensringen av babborna (och lite mig själv) Nu går jag runt med fyra av sex ringar från dem, babba 1’s vigselringar på tummarna, förra årets födelsedagspresent och nu denna. Babba homagé osv.

Av mig själv fick jag en ny ryggsäck. Insikt: kånken i all ära men med 27 år i ryggen vill jag ha vadderade axelband och inget framfack som jag går och oroar mig för att det skall baxas ur pga glömmer alltid stänga. Har nog inte insett att stöldrisken minskat med cirka 75% sen jag slutade trängas på tuben… Hur som, snubblade över några lokala genier även kända som Common Sense, gillar att jag fick hämta upp den i hans mammas butik. Summa summarum: support you local creative!

I natt hade det tydligen varit storm, så när vi gick på långpromenad med Jess möttes vi av detta – gigantisk iskross! Sjukt ballt, tog säkert 50 kort – men vi kör på två här.

Avslutningsvis skall jag sluta gnälla över alla bäbisbilder (en sista grej bah: hur mycket blåbärspuré kan det egentligen ätas?!) som tar över mina feeds – för let’s face it – jag är antagligen värre med mina hundbilder.

Råkade skala mitt frukostägg så det såg ut som ett ollon, kunde inte sluta skratta.

Idag sålde jag äntligen iväg mina gamla svarta Dr Martens som varit för små för länge. I Stockholm hade jag klarat mig med mina vanliga docs, där handlar det ju bara om att inte halka – här handlar det om överlevnad. I o m att vinterskor är det tråkigaste och fulaste plagget i världen blev jag hur som glad när jag hittade samma modell fast lite större och i min favoritfärg (efter mintgrönt).

Over and out, end of nonsens, godnatt och kärlek!

/K