Jag sitter ofta på golvet hemma – ett beteende jag tydligen tagit med mig in i klassrummet (läs mitt nya hem)
Fast jag verkar ju inte vara ensam om ha!
Fast idag är vårt klassrum en buss och ett pappersbruk.
/K
Chairs are SO 2010.
Det kommer komma ett längre inlägg om min tonårs-acne-vid-24-historia inom en snar framtid. Jag har utvecklat någon form av silver cola + mentos beroende som min hud svarar aggressivt på, numera är jag och min tonårs-acne så tighta att jag känner när det är beef på gång. De gillar inte socker. Dagar som denna går jag och lägger mig med “smink” som W kallar det. Vilket egentligen är en sulfur mask som brukar lugna arg hud. Jag brukar kunna lura systemet.
För alla er som har acne, lätt som svår – jag rekommenderar verkligen Acnespecialisten – så dumt att bli obekväm av något som går att fixa på två veckor. Nu ska jag krypa ner i sängen – jämte en man som inte bryr sig om något som ser tusen gånger konstigare ut än acne. Godnatt!
/K
This is how sleeping beauty REALLY looks like (read – how I keep my spots away)
Även om helgen var oerhört fin på många sätt fick den mig att tänka till. På många sätt har hela sommaren varit magisk men också skrämmande. Ni vet, när man inte känner igen sig själv? Och inte ser det som en uppdaterad version utan mer en vara vars bäst före datum gått ut? Jag behövde komma tillbaka – snabbaste vägen dit går via det förflutna. Steg ett.
En oerhört viktig bild för min trovärdighet som Manchester United fan ha!
Steg två var att släppa fokus på allt annat, för mig är yoga bästa sättet. Plus att det i sin tur är en sådan fruktansvärt stor utmaning för mig – med överrörliga leder och flexibilitet som ett kylskåp. Men det ger mig ro, styrka och mojo.
I torsdags var första gången jag var på Sundbybergs Hälsocenter sen januari (!) Det var ju då jag slutade röka och slutade gå för att min sluta-röka-hosta störde alla andras harmoni. Nu nästan åtta månader senare fick jag både sällskap och luft. Jag kunde njuta av det och känna vinning av det. Har aldrig känt mig snyggare heller. Som sagt, mojo.
Jag har fördelen att gå i en skola som känns mer som en hobby än en skola, med klasskompisar som känns mer som en självklarhet än nyhet. Idag hade vi redovisning, där jag och tre kumpaner skulle skapa en sinnesstämning som fick övriga klasskamrater att tänka på SF som varumärke. Såhär såg det ut innan vi släkte ljuset och drog igång ljudet av minuterna innan bioreklamen. Trots att ljudet dog i mitten pga sladdglapp är jag sjukt nöjd över vår insats. Haft en awesome vecka med tre fantastiska legobitar.
Fast även om skolan är precis så bra och rolig måste jag få komma bort från den de få chanser som bjuds. Med en stundande verbal tentamen om 1,5 vecka lär vi bo där ändå – och jag älskar att vi äntligen får svettas – det är ju då jag levererar som bäst. Så medan resten av klassen åkte på TV-inspelning tog jag mig hem och styrde disk, tvätt och bytte om – för ännu ett yogapass. Mitt andra inom en vecka! Watch me go now. Steg tre var alltså inte mer avancerat än att ignorera eventuella tendenser till FOMO (Fear Of Missing Out)
Igår fick jag äntligen första leveransen av inspirationsböcker – idag satte jag tänderna i Per Robert Öhlins “Fuck Logic 2” och vips hade jag läst ut halva innan jag kom hem igen. Inspirerad är dagens understatement. Radioskuggan (steg fyra) är fantastisk på sitt sätt, det ger en tid att reb00t – starta om. Minnas vad som gör mig till mig – vad jag går igång på när inte tekniken stör.
Ensam är stark. Ensam kan jag hantera. Ensam känner jag igen. Ensam låter mig uppskatta tillsammans. I klass, med vänner eller med man. Steg fem, blir dock en soffsked framför True Blood,
Imorgon får jag mina nya glasögon, steg sex – få tillbaka min syn. Steg sju – nytt SIM kort. Steg åtta – ingen alkohol på obestämd tid.
/K
I needed a reb00t – yoga, books, old photos and love. I’m coming back.
Jag hade trots allt en fantastisk dag igår – trots sveket från papperspåsen. Snodde lite bilder från webstagram eftersom mina bilder är gone missing med telefonen.
Började dagen med lunch på Bagelstreet med Faye, Simon, Mary, Mike och Lil D.
Sen mötte jag och Mary upp Minna för att 1. försöka prova Jeffery Campell skor för att veta hur de är i storleken (gick inte – de finns inte någonstans) 2. Kalasa på en båt. Först drack vi Törley på Unionville, en av Stockholms finast inredda butiker – som passande nog styrs av Minnas bröder.
Några timmar senare intog vi kajplats 15 och Evas kalas. Där dansade vi till gammal disco och jag försökte ignorera att Minna skulle hem dagen efter.
Sen vet ni ju vad som hände. Jag tänker fokusera på att kvällen var så himla fin – och inte på att jag numera lever i radioskugga.
/K
I had an awesome day with some of my closest friends. Thats worth more than a phone.
Tack vare gigantiskt hål i pappkasse är min mobil borta. Super borta. Kommer drömma mardrömmar om höga telefonräkningar baserat på “tekniskt fel” på Telias spärrtjänst.
/K
My phone is gone.
Igår gjorde jag min första heldag iförd 12 cm klackar. När jag kom hem vid tre i morse antog jag att det var därför min fot gjorde ont, hade inte en tanke på att det kunde vara så att min ovana fot fött fram en vattenblåsa lika stor som min stortå-
Får härda helt enkelt. Skam den som ger sig!
/K
If your foot hurts after 17 h in 12 cm heels – it just might be a giant ass waterblister – check!