Don’t drink and drive kids/

/ Karma Hjalmarstål / 3 Comments

Yo world.

Hässelby > Södertälje > Södermalm > Östermalm > Centralen > Hallonbergen

Där har ni min dag. Körde mitt livs första meter idag, eller faktiskt flera varv på parkeringen, med bravur om jag får säga det själv!  Notera att jag inte ens visste vad en koppling var när jag vaknade i morse. Efter tre-fyra timmar sömn.  Därefter följde både en, två och tre omgångar hemlighetsmakeri och omställning av mina glasögon.

Avslutningsvis mötte jag upp Herr Karlsson vid Hallonbergen för introduktionskurs/ handledarutbildning. Var inte alls så tråkigt som jag trodde – även om “Real life road disaster” filmen till tonerna av Evanesence fick mig att vilja gå överallt och aldrig köra bil. Påtal om bilar, så har jag och Gustav ingen bil att köra med – utan tänkte förlita oss på er goda vilja. Får vi låna din bil?

Nu sitter vi hemma (jag och Herr Karlsson)  och sömnlösheten + den annalkande dunderförkylningen (“Så sjukt, jag känner inte av någon pollen i år!”) från hell börjar åter igen göra sig påmind. Så var det tentorna också. 8/6 verkar vara etapp ett istället för slutet tydligen. För den ena skall vara inne på tisdag morgon medan den andra skall vara inne den 12/6. Jag inser att jag kommer behöva all tid jag kan få, och dessutom få ställa in more-or-less allt kul fram tills dess. Skit också. Tack kosmos.

CSN strular också, eller snarare jag. Fick hem besked om beviljat merkostnadslån för Berghs – eftersom utbildningen kostar 132000. Detta trodde jag skulle vara cirka en 500-lapp i månaden extra. Inte det! Schmack sa det så ska jag få en utbetalning på 27000 och en på 26000 och vips var mitt lilla CSN lån jättestort. Nej tack. Så lite CSN som möjligt känns som en bra idé. Alla jag känner säger ju idag att de önskat att de tagit banklån istället, och de CSN skulder jag kommer ha – skulle jag rent konkret kunna betala av snabbt efter examen. Jag drabbades av en mindre panikångest och ringde mutti. Vi får se hur jag gör. Antingen avböjer jag eller så betalar jag in de pengarna på banklånet då CSN faktiskt har bättre ränta (1,9%) Lika bra att jag kollar om tilläggslånet, det man kan få om man är över 25 och van och tjäna mer – är lika brutalt stort. Jag vägrar förföljas CSN resten av mitt liv. Nein danke. Jag har dock lugnat mig nu – tenta/pollernerverna is killing me. Hur känner ni inför era CSN skulder? Pest eller kolera? (Ni som alltså slutat plugga och börjat jobba.. börjat betala etc)

Godnatt

/K

Today I had my first ever driving lessons, and I think I did quite well! Besides that I’ve been all over town and now I’m ten minutes from falling asleep. I need a good night sleep tonight if I’m supposed to produce an five page essay until thusday and six more pages after that pre 12/6. I’m getting sick and work is calling – so I have to cancel everything fun until the essays are in. Sucks.

Last day on campus/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Ikväll hade jag min sista föreläsning på Stockholm Uni.

Nu börjar essähysterin. Tolv sidor tills på tisdag morgon. Videon ger er en försmak av vad större delen av min essä kommer handla om, året var 1995.

Today I had my last lecture at Stockholm Uni. Now I have one week to finish two x five pages essays. The video above gives you a hint of what subject/phenomenon I’ll be focusing on. Let the madness begin!

Att komma i mål/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Jag skall erkänna en sak för er.

I lördags var jag och såg bl a min kusin och min farbror springa i mål på stadion. Det var sjukt mäktigt och jag skrek som en tok. Jag har sprungit i mål många gånger på samma stadion, men aldrig med ett helt marathon i ryggen. Det hände dock något sjukt märkligt redan när jag gick av tunnelbanan vid stadion och såg det första löparna komma springandes.

Mina ögon fylldes av tårar. Jag grät. Jag skrattade. Jag grät lite till.

Visst kan jag skylla på sömnbrist, men det tänker jag inte. Helt plötsligt blev jag så förbannat rörd över att se alla dessa fantastiska entusiasters glädje över att se stadion, över att veta att snart var de i mål. När jag sen kom in på stadion och såg målgången brast det helt. Herrewhatever! Big ups till er hurtbullar!

Jag insåg att snart är även allt min eget slit över, snart var jag också “i mål”. Eller egentligen är jag ju redan “i mål” – jag är ju antagen till den där skolan jag drömt om från och till sen jag var 17. Ända sedan jag och Robert Zillén drömde om att söka Bachelor of Communications och fira jul tillsammans på stranden i Perth. Vi gjorde ju aldrig det dock, varken sökte Bachelor of Communications eller firade jul tillsammans (haha) Fast vi hamnade på Berghs båda två, i olika omgångar – såklart. Det är så sjukt, hur en vecka kan ändra allt.

Jag gick på in på slututställningen med vetskapen om att det var “min” skola nu och såklart, så fylldes ögonen med tårar igen.

Galen dag.

/K

I started crying when I saw all the awsome runners (my cousin and uncle included) cross the Stockholm Marathon finishline this saturday. The feeling that hit me seeing all these people reach their goal just got to me. When I then realised I to reached my goal I broke in to tears again lol. Went to the finalexhibition of what soon will be “my” school and got tons of butterflys in my belly. I so made the right move to apply. 15/8 can’t come fast enough!

Richard Avedon/

/ Karma Hjalmarstål / 1 Comment

Källor

Har precis läst klart en text om mannen ovan, Richard Avedon. Vilken kreatör! Wow. Älskar hur han fångar rörelsen och på så sätt behåller intresset genom hela modereportage. Helt plötsligt inser jag hur mycket han inspirerat dagens modefotografi, ta bara en titt på Lacostes reklamer efter att ha sett dessa bilder.

/K

I’ve just finished reading  a text about Richard Avedon and fallen in love with his magific fashionphotography.

“Det är ett väldigt milt fuck you till samhället”/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Så säger min kursansvarige Philip Warkander i P1 Stil som sändes 20/5 om att fälla upp kragen – och jag ryser. Det är en aktion han har gemensamt med Say oh-a Cantona, Elvis och well, mig.

p1

Nu gäller väl detta mest jeansjackor för min del och har kanske inte så mycket med “The peacock revolution ” att göra utan mer med James Dean. Rent allmänt är jag oerhört svag för alla sorters tysta revolter. James Dean var ju en vandrande tyst revolt. Lite senare i programmet hör jag en annan föreläsare vi haft äran få lyssna på, Patrik Steorn och rysningen går över till ett enda stort leende. För när Patriks röst når ens öra hör man hur man ler, ibland fnissar han till och så även jag. Jag blir så sjukt inspirerad av människor som Patrik, som genom att älska sitt forskningsområde så pass mycket även får oss elever att älska hans ämne.

Då jag redan lyssnat flera varv på både P3 och P4 dokumentär så känner jag att sommaren är räddad när jag upptäcker P1 Stil. Jag är säkert sist ut som vanligt, men vad gör det! Brukar ni lyssna på P1 Stil?

Det får hur som helst bli mitt “dagens tips”. Idag flyttar min kusin in för helgen då vår familj envisas med att springa Maran även i år. Idag fixar jag äntligen håret och massakerar ut mina låsningar i ryggen. Fin Fredag.

/K

PS. Pop ya collar DS.

My new favourite podcast is one called P1 Stil (Style) that talks about well – all things style. Like designers, fashionphenomenons and fashionhistory. This week the program was about “the peacock revolution” and the poppin’ of the collar.

Den åttonde Juni/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Den åttonde Juni är alla mina tentor inlämnade och jag är åter nåbar på alla forum. Just nu känner jag mig lika galen som mannen på bilden nedan ser ut. Jag känner mig som en  hemsk vän (take note) I know.

Den åttonde Juni släpper han på bilden nytt. Den åttonde Juni firar jag med Clapton och familjen. Fint.

/K

I can’t wait for the 8th of june when all my exams are done and I have three months of ONLY drivinglessons and friends to care about.

I walk like this ‘cuz I can back it up/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Jag träffade mannen med vita air force one förra veckan, han som var min bästa vän i tolv år. Han hade fortfarande vita air force one och jag vågade fortfarande inte släppa in honom tillbaka i mitt liv.

När jag var 19-20 var detta mina absoluta favoritjeans. Jag hade köpt dem på rea och med dem var ingenting omöjligt. Tills en sommarmorgon då alla vännerna gått hem och jag satt med en “huligan” från Djurgårdens firma vid Nybrokajen, åt frukost och snackade fotboll. Ljudet skar igenom hela min existens, schrazz sa det och sedan var de sönder beyond all repair. Jag gjorde ett desperat försök till att göra om dem till shorts, men insåg rätt snabbt att de lilla som var kvar av grenen mer såg ut som en string en ett par shorts. Jag tänkte alltid att jag skulle köpa nya, men jag har snålat ur väl inne i butiken varje-gång.

Plötsligt kommer dock den dagen då någons skräp blir en annans lycka. Den dagen då fantastiska Inger (med samma storlek som jag) inser att hon aldrig använt de där jeansen så hon lika gärna kan sälja dem för en 500-lapp på Elles bloppis och jag i min tur kastar mig på mailen och skriver “JAG TAR DEM!”

Jag har inte ändrat storlek på de senaste åtta åren, men lite nervös är jag ändå – tänk om min romantiserade bild av att 7 for all mankind är mina ultimata “rumpjeans” krossas? Vad ska min rumpa säga?

Idag skulle vara den dagen då jag åker och möter Inger, med femhunkan i högsta hugg! Nu blir det på torsdag istället. Wish me luck!

/K

I found my “ultimate booty jeans” in mint condition for 46,40 GBP instead of  176,33 GBP – bargin!