Jag träffade mannen med vita air force one förra veckan, han som var min bästa vän i tolv år. Han hade fortfarande vita air force one och jag vågade fortfarande inte släppa in honom tillbaka i mitt liv.

När jag var 19-20 var detta mina absoluta favoritjeans. Jag hade köpt dem på rea och med dem var ingenting omöjligt. Tills en sommarmorgon då alla vännerna gått hem och jag satt med en “huligan” från Djurgårdens firma vid Nybrokajen, åt frukost och snackade fotboll. Ljudet skar igenom hela min existens, schrazz sa det och sedan var de sönder beyond all repair. Jag gjorde ett desperat försök till att göra om dem till shorts, men insåg rätt snabbt att de lilla som var kvar av grenen mer såg ut som en string en ett par shorts. Jag tänkte alltid att jag skulle köpa nya, men jag har snålat ur väl inne i butiken varje-gång.

Plötsligt kommer dock den dagen då någons skräp blir en annans lycka. Den dagen då fantastiska Inger (med samma storlek som jag) inser att hon aldrig använt de där jeansen så hon lika gärna kan sälja dem för en 500-lapp på Elles bloppis och jag i min tur kastar mig på mailen och skriver “JAG TAR DEM!”

Jag har inte ändrat storlek på de senaste åtta åren, men lite nervös är jag ändå – tänk om min romantiserade bild av att 7 for all mankind är mina ultimata “rumpjeans” krossas? Vad ska min rumpa säga?

Idag skulle vara den dagen då jag åker och möter Inger, med femhunkan i högsta hugg! Nu blir det på torsdag istället. Wish me luck!

/K

I found my “ultimate booty jeans” in mint condition for 46,40 GBP instead of  176,33 GBP – bargin!