Alla äger vi sådana plagg som man lixom väntar på att rätt dag skall komma. Rätt dag och rätt humör för användning. Inte för att plaggen i sig är mindre snygga – utan för att de kräver det där lite extra. I mitt fall är det bland annat en leopardbomber från Beyond Retro, med trasig dragkedja men som i övrigt är “som ny”. Den har jag hittills endast använt första gången jag såg vår lägenhet och på Emilias 25 års warm up – och då är det säkert tre år sedan jag köpte den.

Jag har den och min ena pappas jeansjacka. Den som han haft sedan han var 15 år,  då den säkerligen var råblå. Den är från Wrangler och inhandlades alltså i mitten av 70-talet. Det enda som är ens lite trasigt är lappen i nacken som släppt på ena hörnet. Den är förvisso lite för stor för mig men det är inte där problemet ligger – i det här fallet handlar det om karaktär. Den bär på en sådan lång historia, så många minnen att det blivit en fråga om värdighet. Jag måste känna mig värdig att bära upp den, göra den rättvisa. Idag var en sådan dag. Även för Chloe Sevigny (som ironiskt nog har en på pricken likadan)?

Idag har i övrigt varit en dag i verklighetens tecken. Som ansvarig för något som är lite av ett drömprojekt, har jag de senaste veckorna arbetat en hel del administrativt. Jag har suttit på ett kontor,  knäppt va? Under den här tiden har jag dock insett hur lik  min mutti  jag är även här. Med det menar jag att jag gör allt väldigt fort för att sedan nästan våndas för att jag har så mycket dötid. Fast jag njuter varje sekund – det är så sjukt roligt! W sa det igår, att han inte förstår hur jag orkar hålla på med så mycket olika saker – köra 12 timmars dagar och fortfarande inte gå under. Jag svarade att det beror på att allt jag just nu pysslar med är så roligt att energin bara kommer av sig själv. Fast visst skulle jag behöva sova några timmar till per natt.

Efter ännu en helt fantastisk föreläsning med en av mina modevetenskapligaidoler (läs Louise Wallenberg) så möttes jag av – well ER! Damnit vad fina ni är som inom loppet av ett ynka dygn hittat hit och fortsätter ge kärlek! Ni-är-bäst! Eftersom min gamla plattform omöjliggjorde statistik så är jag lite i chock. 100 x!

“Tack som fan!”för att citera Jocke Berg.

Godnatt!

/K

Today I finally got in the right mindset for one of my dads old jeansjacket. He got it when he was 15 and I really feel like I have to take in all the history and the memories of this jacket – until I’m worthy of wearing it on a more daily basis. Besides the joy of wearing the coolest jacket ever I’ve spent my day (an a cupple of them before today) in an acctual office. Right now there is so much fun stuff happening that I almost forget to sleep ‘cuz I just want to do them all-the-time. Ended my day with realising that over a hundred of you visited this page – crazy! I’m so, SO thankful for you taking the time to read what is on my mind. Loads of love.