Idag är det exakt sex (!) år sen jag sprang ut.

Tillsammans med världens bästa klass. Det var jag, Jessica och resten killar. Jag och Jessica skydde varann som pesten hela första året för att sedan skrikbråka tills vi började skratta. Vi har varit nära vänner sedan dess och hon är fortfarande en av mina närmsta. Även om jag och grabbarna knappt hörs vet jag ändå att behöver jag dem – är de där.

Det bara är så.

Jag började på en annan skola först. En fin skola för fina barn. Jag kom in på rekommendation då mina betyg lidit sviterna av näringsbrist. Där var det bara var jag och Kalle som var öppet röda. Där var mjukisar lika med döden och esteter var guds svarta lamm. Vi hade inträdesprov till samtliga klasser och när magsåret kom efter en månad ringde jag upp en vän som börjat på en helt nyöppnad skola och frågade “Är din skola slapp?” Veckan efter kom jag dit på prov – och blev kvar. Både betygsmässigt och känslomässigt var det ett av de bästa besluten jag tagit.

Vi gick igenom så sjukt mycket under de tre åren tillsammans. Allt från separationer, nya relationer, one night stands, död, nytt liv, ny sexualitet, bråk, tårar och skratt. Vi formade varann mer än vad vi kanske förstod då. Vi bodde hos varann från och till och till denna dag är dessa människor det närmaste jag kommit att tillhöra ett “gäng”.

Välkommen till verkligheten studenter.

/K

On this day, six (!) years ago, I graduated from high school.