Hej älskade, älskade ni!
Åh vad jag saknar er. Något jag inser när jag sitter här, skrivandes i ett word dokument redo att copy-paste när helst wifin faller på, är hur mycket jag tycker om att blogga. Hur tomt det är utan att kunna skriva av sig.
Hela tanken med att åka ner hit var ju att 1) jobba på Acne production som är en av de mest intressanta byråerna jag vet 2) prova att leva i Berlin – och det ena går ju finemang men det andra vette tusan. Att leva är ju att kunna tala med W och mutti om alla galna saker jag upplever just nu – vilket jag tänk göra över skype på kvällarna. Sen att dela med mig av bilder och livet i allmänt till er. Kolla på dokumentärer och lyssna på musik, precis allt det där jag älskar att göra efter en dag i verkligheten. Varva ner. Käka middag framför en film. Ni hajjar…
Detta omöjliggörs ju utan internet – helt knäppt egentligen. Saknar min vinyl, Åke och min man. Mina analoga kärlekar.
Update gällande det är svårt att ge då jag får sms om att jag fått svar på airbnb men som jag inte kan läsa innan jag är tillbaka på kontoret imorgon bitti. Senaste budet var att de pengar jag kräver i rabatt skulle gå till att muta någon granne att låta mig surfa på deras nät. Även om jag förlorat fyra dagar redan så tar jag vad som helst som går snabbt att fixa just nu. I annat fall måste jag vänta ytterligare en vecka och då kan hyresvärden räkna med att jag ber om betydligt mer i rabatt.
Behöver ju inte ens gå in på det jag behöver göra i skolan just nu, känner mig som världens sämsta gruppmedlem som inte kan leverera jack shit till de tre grupper jag borde vara betydligt mer aktiv i just nu.
Däremot sover jag pga rastlöshet, och det är ju väldigt bra – med tanke på min insomnia/sömnbrist innan jag åkte. Igår slocknade jag helt utmattad efter min första dag på ”jobbet” och sov nio timmar i sträck. NIO! Herregud, har nog inte hänt sedan jag började på Berghs.
I övrigt hinns det inte med så mycket mer än jobb just nu, stor pitch imorgon! Tusen post its på väggen som agerar mitt egna schema för dagarna som kommer, rött betyder akut och svart på gång. Älskar att de ger mig mer saker hela tiden och att jag får lära mig så sjukt mycket varje minut av varje dag. Kan ju säga såhär, att om jag trodde jag hade koll på digital produktion – så trodde jag fel. Fast fråga mig nästa månad – då kommer jag kunna iaf en skvätt av det mina kollegor kan.
Igår var det alla hjärtans dag, tack Telia för påminnelsen! Fick kärlek i form av världens bästa falafel kille vid tunnelbanan som bjöd på smakprover medans jag väntade på min 2,5€ stora grillade falafel rulle. Det är sådana små händelser, sådana människor som får mig att älska den här staden. Den här vändan känns det mer som jag kommit hem än det där attack pirret jag brukar känna, vilket är lite trisst. Jag hittar för bra osv, men jag vet ju samtidigt att det är nästintill omöjligt att sluta upptäcka saker i den här staden. Jag måste bara ha tid och ork att göra det.
Fast helt utan musik går jag ju inte, den turiska kareoken i baren under min lägenhet (läs under min säng) går varm. Älskar det, habibi!
/K
You can't start a fire without a spark 