Igår lämnade jag Berghs-bubblan för en kväll till förmån för södermalm och en vän. Jag skrattade oavbrutet tills strax innan midnatt då vinet sagt sitt och jag somnade på vännens soffa. Båda vaknade vid fem, skrattade lite mer – mest åt mina påhitt under kvällen som passerat – och somnade om. Vaknade full av skratt men med migrän igen vid nio.

Har skrattat sedan dess, trots huvudverk och en kropp som inte är 21 längre. Jag är så glad att han är min vän, igen. Att han bara skakar på huvudet när jag gör knäppa grejer. Tänk att en kväll kan ge så mycket energi, genom att helt enkelt bli påmind om att det finns en värld utanför måsten och borden full av knäppa historier. Lite sorgligt att jag har haft så mycket annat för mig att jag nästan glömt en sådan basic sak som att ens vänner gör livet enklare och mindre bajsnödigt. Att en kväll av skratt ger energi till två kvällar av livet i allmänt. Lite som en semester, att bara vara jag och inte en yrkesroll. Bara vara en vän.

/K