Varje känsla jag känner just nu ligger uppe på ytan av min hy. Som om de är på väg att springa ifrån mig. Som om jag är två känslor från att bli en svinkall all business subba. Två känslor som kanske flyr min kropp, och lämnar mig med ingenting. Tänker att det handlar om överlevnad. Stamina.

Jag är en månad från min framtid och hjärtat ligger i fullt krig med hjärnan. Jag säger ifrån, ser mig själv i nytt ljus och får panik. Allt på samma gång. Sover länge i ren utmattning. Han sa att det här kommer vara det jobbigaste du gjort. I slutändan vill jag påstå att jag inte är orolig – att bra saker händer bra människor. Fast så var det det där med att alla mina känslor flyter upp till ytan, att jag krampaktigt håller kvar vid dem som ett barn som lämnas på dagis för första gången.

/K

Heart versus brain – who will win?