Så kom den första lönen – och jag hamnade i chocktillstånd haha. Tänker inte droppa några siffror men jag fick ut mer netto än jag hade brutto på min gamla jobb. Plus att jag räknat fel på vad jag skulle få ut efter skatt (Som den projektledare jag är planeras min månad i ett excel sheet, inkomst minus fasta utgifter minus rörliga utgifter.) 

Med tanke på att CSN levererade cirka 2000 i Maj och post examen apatin var ett faktum mellan (det som kändes som) en zillion arbetsintervjuer går första lönen till att täppa igen de hål som frätte fram efter två månader utan lön. Sjukt grej det där egentligen, då jag insåg att jag inte har så mycket fasta utgifter och alltså kunde punga Milano resan, väskan (!!!) och unna mig den här tröjan jag haft våta materialistiska drömmar om sedan förra året – med god marginal. Så himla knäppt. Kommer ta lång tid att vänja sig vid det här känner jag…

Jag har pengar – för första gången i mitt liv har jag en inkomst som gör att pengar inte är ett problem. Vilket är väldigt långt ifrån det liv jag på ett sätt nu  lämnar bakom mig. Jag är inte på något sätt uppfostrad med pengar – min mutti jobbade under t ex sin mammaledighet och åkte alltid till jobbet så pass tidigt att jag fick hänga med kökspersonalen innan skolan öppnade. På något sätt fick hon det alltid att gå ihop. Hon har lärt mig att pengar tjänar man – inte får. Tack vare henne sålde jag mina leksaker, sparade och började jobba extra tidigt. Jag fick inte åka på kollo för att vi hade en för fin adress, och jag kom ihåg att jag undrade om de var dumma i huvudet som missade mig?  Jag känner mig så sjukt ödmjuk inför mitt kontoutdrag men påminner mig själv att jag faktiskt får unna mig – för jag har tagit mig hit själv. Jag pluggade och jag fick jobb.

Fast helt själv stämmer ju inte för jag har haft ett magiskt support system bakom mig – och nu kan jag äntligen skämma bort dem! Jag har bl a lovat min mutti att jag skall köpa en Basewater till henne – dock förälskade hon sig i en säsongsfärg som försvinner innan jag kan spara ihop, men hur som köper hon den själv – idag – och får de pengar jag annars skulle sparat varje månad fram till julafton (då hon skulle fått den) och 2013 bjuder jag W till London. Jag är så sjukt glad att jag har möjligheten att göra sådana saker nu, det är utan tvekan det bästa med livet 2.0.

Avslutningsvis,

1) Utbildning lönar sig.

2) Jag får känna mig som Jay-Z idag.

3) Svävar jag iväg – dra ner mig på jorden (tack på förhand!)

Stay in school.

/K

Ps. Ja, jag ger pengar till välgörenhet – det har jag gjort så länge jag har haft en egen inkomst.

Got my first real salary post graduation and feel humble as hell (not being raised by money) but a bit like Jay-Z aswell. And I’m gonna let myself enjoy this – but please do pull be back to my feet if I start acting like a brat!