Sen kom Klimpen/

Jag hade en fantabulös men fullproppad helg, men som givetvis var guld värd då den spenderades med några av de personer jag tycker om allra mest. Ni vet ju redan att jag spenderade fredagskvällen med Man-Fred, och var hyffsat on fire sedan torsdagens frisör-fadäs – check. Efter snart tio år med min random blonda slinga fick jag nu ge med mig och låta Sara sätta in blont löshår, för att rädda det som räddas kunde av den sönderblekta tuss som fanns kvar.

Alltså jag vet inte, jag litar på henne med mitt hår men däremot kan jag inte rå för att koppla ihop löshår med en annan del av Stureplan. Sen känns det ju helt knäppt med fästen i håret – även om det inte syns. Haha låt oss kalla detta en personlig utmaning, ännu en stretch zone osv.

Vi hann med livets stora frågor och middag innan vi lämnade världens bästa kontorslokal vid 22 till förmån för The Vaccines spelning på Berns.

Berns lokaler är ju tokfina men jag har till dagens dato aldrig varit på en konsert där som levererat på ljudfronten. Det är trisst. Trots detta var konserten helt tokigt bra, kändes som de spelade i tio minuter och inte en timme för att vi röjde runt så mycket. Man-Fred fick sin plåt av mig i födelsedagspresent, och sen kunde jag inte hålla mig från att hooka upp honom med den obligatoriska bandtröjan som en bonus. Hatten av för deras merch, riktigt snygga grejer.

Sen fortsatte vi till Indigo för (mer) vin och bra snack tills vi gav upp vid tre. Jag vaknade klockan åtta (am!) och trodde att mitt liv garanterat var över. Kunde inte somna om för allt i världen, höll mig horisontal tills solen var på väg ner igen och jag insåg att jag skulle infinna mig i stan igen om två timmar. Kämpa.

Om vi snabbt jämför glass på huvudet med bilden ovan – mm precis – jag är lika imponerad som ni av att jag lyckades plocka ihop mig själv så bra haha. Svartvit och svår. Tips följer: fick med mig någon lugg-fix-grej från frisören som fixade biffen, återfinns här.

Vi skulle nämligen ha Brand X återträff hemma hos Andrea, vilket slutade med att tre av tio kunde komma haha. Vi fick dock magiskt bra sällskap av min nya favorit smyckesdesigner Caroline Levy som gör magiska smycken under namnet Animus, sen bloggar hon om fotboll också – ni hör ju själva – vilken jävla kvinna! Orkar ej. Jag vill ha allt hur som, precis varenda smycke.

Runt midnatt tackade jag för mig, köpte med mig chips + dipp och spelade Uno hela vägen hem tillbaka till orten.

Väl hemma fick jag eminent sällskap och däckade framför Bert den sista oskulden. Firade in söndagen men min nya passion i livet: frukost. Mös ner mig i mitt eget inköp från fredagens konsert (så sjukt gött med något annat än en t-shirt) och begav mig till le shrink. Vidare till Il Caffé för dejt och skrivarstuga (som iof blev pratarstuga) med Evelina innan jag slutligen landade hos papporna för söndagsmiddag.

Kom hem och körde le däck. End of nonsens-inlägg.

/K

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s