Jag minns när internet inte fanns, eller i a f när jag inte hade tillgång till det. Jag hade typ tio brevkompisar och kom aldrig sent någonstans. Jag spelade in låtar (minus de tio första sekunderna) på kassett – spolade fram och tillbaka. Jag ringde inte utanför Stockholm så ofta för att det var så dyrt. Jag tävlade i långdistanslöpning med freestyle fastknäppt på shortsen. Svin-otympligt givetvis. Jag gick på bio en gång per år och såg årets Disney dänga. Så samlade jag på telefonkort också. Mycket fågelmotiv.

Min årskull +/- ett år känns som de sista som minns hur det var innan internet och mobiler. Knäppt egentligen att vi ses som stofiler vid 26. Att vi kan sitta och snacka om “hur det var förr” som riktiga pensionärer haha.

Men nu lever vi ju i framtiden vare sig vi vill eller inte – och en av de bästa sakerna med min framtid är fan Skype. Att jag kan se och höra min finaste Tommy kristallklart fast han sitter på andra sidan världen (läs San Francisco). Att vi kan äta glass och måla naglarna medan vi går igenom våra respektive helger, precis som vilka kompisar som helst. 1,5 timmes samtal senare slås jag av min kärlek till denna fantastiska jävla karl. Som alltid när jag pratar med honom. Du är awesome, hör du det?!

Tommy har förresten startat en ny blogg som ni givetvis bör besöka omedelbums! Här hittar ni den!

/K