Livet på en buss/

Idag var det ingen vanlig dag, därför klädde jag inte heller som vanligt. Idag fyller min favorit fyraåring Deveron år! Jag såg min egen reflektion i ett fönster och utbrast “Mig i klänning, där har vi något man inte ser varje dag!” Ska det vara, ska det vara – så när jag ändå var i farten sminkade jag mig. Det mina vänner, händer inte heller särskilt ofta längre (mer om det en annan gång)

Nu råkar det vara så att Lil’ D inte bor så värst nära, utan snarare två timmar bort. Fast resvägen blir rätt behaglig när man lyckas priicka in en dubbeldäckarbuss med wifi. Hej framtiden!

De senaste dagarna har jag (nästan) enbart lyssnat på Beyoncés “4”, mest på den här låten. Enligt osäkra källor satt jag tydligen och mimade+ dansdiggade för fulla muggar. So be it, men produktionen people – produktionen!

När man träffar folk som är Norrtälje “natives” frågar de om man är från Stockholm. Vilket alltid gör mig jätte förvirrad eftersom jag tagit STOCKHOLMSlokaltrafiks bussar dit – med samma busskort som de köper. Det tar ju lika lång tid för mig hem från Tekniska som det gör för dem.

På bussen från Norrtälje står det bara “Stockholm” för den delen – så vars i Stockholm man hamnar är ju lite oklart. Eftersom man blir behandlad som en turist – så kändes det logiskt att ta turistkort. Här ser ni en å.

Sen knatade vi vidare till Maria (som fått dubbla efternamn utan ring) Micke och födelsedagsbarnet! Kalaset var dock inte där så när vi tagit oss upp för trapporna var det bara för oss att ta oss ut till trädgården. Något min träningsverk a’ nya skor och den dansanta torsdagen inte tyckte om.

Jag låter mest “oh oh ah ah” just nu, som den partypensionär jag är.

Maria och Micke är abnormalt kreativa som det är – men i år hade de överträffat sig själva inom något nya forum. Beskåda pinata á gris och tårta á drake – all home made! Vad gör man inte för sitt barn å andra sidan?

Svaret på det: man betalar Maria ha! (I can hope!)

Vilket barn skulle inte vara världens gladaste då?

Vi höll på att smälta bort då skuggan inte fanns. W gick latin lovah jag täckte mitt bröst med närmaste objekt för att slippa solexem, tveksam på hur det gick.

Innan vi visste ordet av var det dags att åka buss igen.  Vi passade på att ta en promenad längst Ws favorit område runt Östermalmsgatan. Östermalm är ju som bekant även min favoritdel av Stockholm. Så vi stannade i alla mäklarfönster och drömde om sekelskiftslägenheter med trappor upp till ytterdörren. Sen gjorde vi en snabbuträkning på hemnet och insåg att ett minimum på 10500/månad för boende är inget vi vill leva med idag.

Sen åkte vi hem till orten och levde lyckliga i alla våra dagar, typ.

/K

Celebrated Lil’ Ds fouth bday today – melting in the heat.  He lives kinnda far of – but we  got on a dubbeldecker bus with wifi, that was a first! I think we spent four hours on a bus, crazy! The travels we do for love.

Back in the innecity we walked amongst our dreamneighbourhood and dreamed away before going back home. A good sunday.

Sommarinsomnian, del 4/

Minna har ju som bekant varit lite ledsen senaste dagarna, men vi bestämde att inget kunde bli sämre av att gå på fransos disco a’ Gérard Depardieu på södra bar. Det var ju ändå vår sista kväll ihop.  Jag började dagen med pepp MMS med citat från den här låten, hur bra är det inte? Untz Untz!

Jag åkte hem till fina Eva (där Minna huserar denna vecka) med the essentials. Törley och min avskedsgåva – mitt favoritlack från O.P.I “Lincoln park after dark”, så att jag är med henne fast vi är i olika städer. Sen drack vi winespritzers i glas större än mitt huvud. Det säger ju sig själv hur det går då…

Vi dansade till Beyoncé och all things 90’s tills Eva kom tillbaka från sin middagsbjudning – och Zorro ledsnat på terrorn.

Sen hade vi så kul att det inte togs ett enda kort! Vi hann med att bli utkastade ut taxin för att “det här är en arbetsplats och ni sjunger för högt!”, åka taxi två rundor till, äta på Donken, Södra bar – Indigo – Debaser slussen – Spybar. Södra bars franska toner höll inte måttet, den enda bra låten var (på min önskan) Yves Montand – A Bicylette. Indigo var  fullt av Jack and Jones killar med för korta tees. På Debaser slussen delade jag ut fler lavetter än jag gjort i hela mitt liv tror jag. Vilket i sin tur resulterade i ett knä (?) i min rygg. Vilken del av “Jag vill inte att du klämmer och känner på mig främmande människa” är så svår att förstå? Vad hände med “Hej, jag heter Anders?

På Spy bar spelade de här gamla godingarna som såg ut som de sett ett spöke när de såg mig. “Vad gör du här?! Du är väl en sån som sitter hemma?” vilket  också är ett sett att säga hej antar jag. Sen dansade jag så mycket att jag vaknade med träningsverk idag. Både jag och Minna hade huvudvärk när vi lämnade Spy bar vid 04:30., trots att jag druckit vatten sen Södra bar. Då frågade random man när vi börjat festa, och vi räknade lite snabbt ut att vi kört på i 12 timmar – och alltså hunnit bli bakis innan vi kommit hem.

Runt 06:00 somnade jag jämte min man a’ Greta Garbo med smink och ett leende på läpparna. Det hade varit en fantastisk kväll!  När jag väl vaknade alldeles för få timmar senare var jag inte lika fantastisk. Hade nog legat kvar där om det inte vore för att världens bästa mutti kom förbi – för hjälp med sin nya läsplatta. Trots min kropps aktiva motstånd fick hon med mig ut på promenad och jag lyckades få med mig förnödenheter från Ica.

Jag hade – oklart hur – lämnat mitt busskort i Minnas väska. Hur bra är inte hon som kämpar sig längst hela linjen hem till mig för att lämna? Typ bäst. Vi hammockmös och försökte fylla i luckorna från igår medan vi spanade moln.  Natten var ett värdigt avsked till vår Stockholmsbaserade vänskap – idag var början på vår vänskap 2.0. Skype och SJ här kommer vi!

Nu ska jag se klart OZ och äta Nogger i halvlitersformat.

/K

Last night we had crazy night, we partied like it was our last night on earth. Now that wasn’t the case, but almost. It was Minnas last night in Stockholm before moving to Malmö. I’ll miss her like crazy but I guess I’ll have to start using Skype for real now. Mwah! Today I’m not as fresh lol, but atleast that gives me an excuse not to leave the couch until tomorrow.

Morgontipset: Ljudet av rötter/

Jag lider brist av sameblod men är fortfarande uppvuxen med samer kring mig. På mitt nattduksbord hade jag en miniatyr-kåta som lampa  när jag var liten.

Än idag dagdrömmer jag mig enkelt hem,  det mitt bästa sätt att hitta min innre tystnad. Finns få saker som ger mig så mycket ro som naturen runt mina fjäll.

Ni har väl för tusan inte missat att Sápmi sessions numera finns på spotify? Min favorit är den här låten. För er som inte sett serien på svt, kan ni göra det här. Dagens morgontips, mycket nöje!

/K

The songs produced in the TV-show Sápmi sessions gives me inner peace, but also makes me very homesick.

Vila i frid Reber Sharif/

Fan ta den själlösa människa som tog hans liv. Fan ta dig för att mina ungar gråter. Alla mina hjärtan på Åkermyntans ungdomsgård – jag är här om ni behöver mig. All kärlek.

/K

Reber Sharif got killed yesterday. I didn’t know him, but “my” kids from the youthcenter did. And whoever did this, I hate for making them cry – making them feel pain.

Sommarinsomnian, del 2/

Jag hade inte många timmar på mig att sova mellan verkligheten och vardagen så jag powernappade fyra timmar hos mutti. Sen bar det av mot Öfvre och världens bästa waxlady med finaste lampan. Jag har gått hos henne i så många år att jag idag räknar henne till mina vänner. Det är fint. Hon är mitt bästa tips vid wax, och från och med första september hittar ni henne här.

Sen tog jag en kort promenad bort till min gamla hangout. Under många år var jag här flera gånger i veckan i Ketchup i P3s regi och rockade Nelson panelen, skrev och läste krönikor och ställde frågor till Ricki Martin. En gång hade jag ett helt eget program med två andra Nelsons, vi fick välja en låt var. Jag valde Wamdue project – King of my castle. En annan gång sjöng jag opera live, då ovetandes att killen jag gjorde detta med skulle komma att bli min kollega i en annan glasbur längre fram i livet.

Nu för tiden nöjer jag mig med att vara stolt kompis till Metropol-Melgar. Nu när jag går upp tidigt på morgonen har jag äntligen tid att lyssna på henne – det är fantastiskt att börja dagen med 40 minuters promenad och E-wifey i lurarna. Här kan ni också lyssna!

Jag har ju jagat ett par hederliga cleana AF1 (för er som inte varit med så länge älskar jag de här kicksen så mycket att jag har dem tatuerade på min arm) i månader nu. Ingenstans har det funnits i storlek 38! I min förtvivlan utbrister E-wifey att hon har ett par oanvända från NYC som är för små och står i hennes garderob – och att jag kan ta dem – mot en middag. Sjuka kvinna vad jag tycker om dig! Jag snörade genast på mig dem och med en tetra rosé i bagaget styrde vi kosan mot finaste Djurgården.

Där får man ju såklart inte dricka egen rosé, speciellt inte i Rosendals trädgård. Med inspiration av “the brown bag” lyckades vi dock få i oss hela tetran (och fika) mitt på dagen utan upptäckt. Sen spårade det ur…

Jag lånade E-wifeys löshår och hade hysteriskt roligt åt mig själv. När klockan började slå vanlig “after work” var vi redan påväg hem mot middagen efter en fantastisk dag i en fantastisk miljö. Gårdagens mest frekvent använda ord: pussypower. Beep that! Väl hemma fick jag världens bästa nyhet och världens bästa sällskap.  Dock gjorde sig min powernap sig påmind och sömnen fick äntligen sitt, tillslut. Karma VS Sömnen 1-1.

Nu ska jag återhämta mig tills på torsdag då det är dags för den sista kvällen med den här kvinnan på mycket länge. Vi ska dansa till franska toner som om det inte finns en morgondag. C’est la vie!

/K

Yet another day when sleep was not a priority. Yet another day in this beutiful thing I call my life. Good friends, good wine, a weave and nature. What more can a girl ask for?

Morgontipset: Chemical Vocation/

Min ungdomskärlek och sedemera long lost vän Pierre + band har “precis” släppt sin tredje platta, den är helt sjukt bra! Stolt som tuppen är jag. Här hittar ni den!

Jag minns när han såg ut som en västkustkid med piké, chinos och en gitarr, jag å andra sidan hade inga kläder som inte var från gul och blå. Solen var på väg ner över klipporna på Smögen, jag höll min cigg i en penna så fingrarna inte skulle lukta, han gav mig en öl och sen dansade vi tryckare till Faith Hill – There you’ll be på Magasinet. Vi kan inte ha varit många dagar äldre än 15… men så här tio år senare är han lika självklar som löven på spåren, på sitt sätt.  

Youth knows no pain.

/K

My teenage crush and nowadays long lost friend just released his third album and I’m oh so proud. For real.

Paus/

Igår behövde jag stänga av allt lite. Inte vara på väg någonstans. Min kropp skrek efter sömn och jag visste att om jag inte stannade upp nu nu nu så kommer jag bli sjuk, igen. Känningarna fanns där, semi-feber och halsont. Så jag ställde in alla planer, sov till 15:30 och lyfte inte ett finger fören Lenn ringde och föreslog picnic. Det blev en perfekt kväll som jag och W rundade av med timmar i hammocken. Precis vad jag behövde.

/K

I had a great evening last night. Just what I needed, to do almost nothing with people I adore.

Peace & Love: Instagram

Jag har förvånansvärt många bilder för att ha en mobil som knappt fungerat. 50000 personer och 30+ grader = teknisk undergång. Här kommer veckan som gått Instagram-style (inklusive de bilderna ni redan sett) så tar vi de riktiga fotografierna med reseberättelse sen.  Puss!

Klicka på valfri bild, om du vill se den stoor.

Nämen titta på klockan! Nu fyller världens bästa Mutti 56 grandiosa år – och hon har aldrig varit snyggare! GRATTIS!

/K

This is my Peace & Love week thru Instagram. The “real” photos will hit the scene with a full on travelstory soon enough.