Utan det här, från superkvinnan. Läs det och våga tro på lyckliga slut.
Damnit, I love you woman.
/K
Utan det här, från superkvinnan. Läs det och våga tro på lyckliga slut.
Damnit, I love you woman.
/K
Om 37 timmar är jag fri. Då har jag två månader och en hel dags sommarlov. När jag insåg det kom motivationen som fusk-kulan i Mariokart. Sitter och skriver det sista på sista hemtentamen nu och hela kvällen imorgon kommer gå till korr. Det är kul att jag blir så inne i det här att jag inte kan prata som folk. “Kontext” är mitt nya favoritord. När jag skulle fråga W något och han såg på mig som om jag pratade klingonska. Då insåg jag att det var hög tid för mat+luft paus och fick med mig W på kvällspromenad. Varje gång jag går längst vattnet inser jag hur mycket jag älskar den här jävla förorten. Vem kunde tro det? Att den föredetta bratbruden skulle hitta hem i Hässelby. True story.
Idag upptäckte jag att vår super-trådlösa-skrivar-kopiator-scanner scannar direkt in i iPhoto! Så galet porrigt. Det firade jag med att scanna in det här fina porträttet av mig som jag fick av Micke och miss Mary när jag fyllde 24. Jag tycker att det i allra högsta grad är slående likt. Vad säger ni?
Ha en magisk natt.
/K
I’m 37 hours away from two months of summerbreak. No school – no rules haha. Today I realised that our super-wireless-printer-copy-scanner can scan directly into iPhoto. P-o-r-n.
När miss Mary fyllde år hade jag, W och herr Karlsson gått ihop och köpt ett par helt galet feta kicks till henne. Jag kunde inte vara där men tvingade herr Karlsson att filma reaktionen. Vackra kvinnor förtjänar vackra skor!
Butiken skorna kommer ifrån heter AYNI och ligger på Åsögatan, de är specialiserade på Peruansk import. Jag och Faye hittade den av en slump en dag på stan. Där kan man hitta allt ifrån one of a kind kicks till datorväskor, smycken och möbler. Absolut en av Stocktowns “måste-butiker”. Go, go, go!
/K
If you visit Stockholm, you must go to this store called AYNI and go bananas. The store is all in Peruan import and I want it all.
Idag är det exakt sex (!) år sen jag sprang ut.
Tillsammans med världens bästa klass. Det var jag, Jessica och resten killar. Jag och Jessica skydde varann som pesten hela första året för att sedan skrikbråka tills vi började skratta. Vi har varit nära vänner sedan dess och hon är fortfarande en av mina närmsta. Även om jag och grabbarna knappt hörs vet jag ändå att behöver jag dem – är de där.
Det bara är så.
Jag började på en annan skola först. En fin skola för fina barn. Jag kom in på rekommendation då mina betyg lidit sviterna av näringsbrist. Där var det bara var jag och Kalle som var öppet röda. Där var mjukisar lika med döden och esteter var guds svarta lamm. Vi hade inträdesprov till samtliga klasser och när magsåret kom efter en månad ringde jag upp en vän som börjat på en helt nyöppnad skola och frågade “Är din skola slapp?” Veckan efter kom jag dit på prov – och blev kvar. Både betygsmässigt och känslomässigt var det ett av de bästa besluten jag tagit.
Vi gick igenom så sjukt mycket under de tre åren tillsammans. Allt från separationer, nya relationer, one night stands, död, nytt liv, ny sexualitet, bråk, tårar och skratt. Vi formade varann mer än vad vi kanske förstod då. Vi bodde hos varann från och till och till denna dag är dessa människor det närmaste jag kommit att tillhöra ett “gäng”.
Välkommen till verkligheten studenter.
/K
On this day, six (!) years ago, I graduated from high school.
Yo world.
Hässelby > Södertälje > Södermalm > Östermalm > Centralen > Hallonbergen
Där har ni min dag. Körde mitt livs första meter idag, eller faktiskt flera varv på parkeringen, med bravur om jag får säga det själv! Notera att jag inte ens visste vad en koppling var när jag vaknade i morse. Efter tre-fyra timmar sömn. Därefter följde både en, två och tre omgångar hemlighetsmakeri och omställning av mina glasögon.
Avslutningsvis mötte jag upp Herr Karlsson vid Hallonbergen för introduktionskurs/ handledarutbildning. Var inte alls så tråkigt som jag trodde – även om “Real life road disaster” filmen till tonerna av Evanesence fick mig att vilja gå överallt och aldrig köra bil. Påtal om bilar, så har jag och Gustav ingen bil att köra med – utan tänkte förlita oss på er goda vilja. Får vi låna din bil?
Nu sitter vi hemma (jag och Herr Karlsson) och sömnlösheten + den annalkande dunderförkylningen (“Så sjukt, jag känner inte av någon pollen i år!”) från hell börjar åter igen göra sig påmind. Så var det tentorna också. 8/6 verkar vara etapp ett istället för slutet tydligen. För den ena skall vara inne på tisdag morgon medan den andra skall vara inne den 12/6. Jag inser att jag kommer behöva all tid jag kan få, och dessutom få ställa in more-or-less allt kul fram tills dess. Skit också. Tack kosmos.
CSN strular också, eller snarare jag. Fick hem besked om beviljat merkostnadslån för Berghs – eftersom utbildningen kostar 132000. Detta trodde jag skulle vara cirka en 500-lapp i månaden extra. Inte det! Schmack sa det så ska jag få en utbetalning på 27000 och en på 26000 och vips var mitt lilla CSN lån jättestort. Nej tack. Så lite CSN som möjligt känns som en bra idé. Alla jag känner säger ju idag att de önskat att de tagit banklån istället, och de CSN skulder jag kommer ha – skulle jag rent konkret kunna betala av snabbt efter examen. Jag drabbades av en mindre panikångest och ringde mutti. Vi får se hur jag gör. Antingen avböjer jag eller så betalar jag in de pengarna på banklånet då CSN faktiskt har bättre ränta (1,9%) Lika bra att jag kollar om tilläggslånet, det man kan få om man är över 25 och van och tjäna mer – är lika brutalt stort. Jag vägrar förföljas CSN resten av mitt liv. Nein danke. Jag har dock lugnat mig nu – tenta/pollernerverna is killing me. Hur känner ni inför era CSN skulder? Pest eller kolera? (Ni som alltså slutat plugga och börjat jobba.. börjat betala etc)
Godnatt
/K
Today I had my first ever driving lessons, and I think I did quite well! Besides that I’ve been all over town and now I’m ten minutes from falling asleep. I need a good night sleep tonight if I’m supposed to produce an five page essay until thusday and six more pages after that pre 12/6. I’m getting sick and work is calling – so I have to cancel everything fun until the essays are in. Sucks.
Jag skall erkänna en sak för er.
I lördags var jag och såg bl a min kusin och min farbror springa i mål på stadion. Det var sjukt mäktigt och jag skrek som en tok. Jag har sprungit i mål många gånger på samma stadion, men aldrig med ett helt marathon i ryggen. Det hände dock något sjukt märkligt redan när jag gick av tunnelbanan vid stadion och såg det första löparna komma springandes.
Mina ögon fylldes av tårar. Jag grät. Jag skrattade. Jag grät lite till.
Visst kan jag skylla på sömnbrist, men det tänker jag inte. Helt plötsligt blev jag så förbannat rörd över att se alla dessa fantastiska entusiasters glädje över att se stadion, över att veta att snart var de i mål. När jag sen kom in på stadion och såg målgången brast det helt. Herrewhatever! Big ups till er hurtbullar!
Jag insåg att snart är även allt min eget slit över, snart var jag också “i mål”. Eller egentligen är jag ju redan “i mål” – jag är ju antagen till den där skolan jag drömt om från och till sen jag var 17. Ända sedan jag och Robert Zillén drömde om att söka Bachelor of Communications och fira jul tillsammans på stranden i Perth. Vi gjorde ju aldrig det dock, varken sökte Bachelor of Communications eller firade jul tillsammans (haha) Fast vi hamnade på Berghs båda två, i olika omgångar – såklart. Det är så sjukt, hur en vecka kan ändra allt.
Jag gick på in på slututställningen med vetskapen om att det var “min” skola nu och såklart, så fylldes ögonen med tårar igen.
Galen dag.
/K
I started crying when I saw all the awsome runners (my cousin and uncle included) cross the Stockholm Marathon finishline this saturday. The feeling that hit me seeing all these people reach their goal just got to me. When I then realised I to reached my goal I broke in to tears again lol. Went to the finalexhibition of what soon will be “my” school and got tons of butterflys in my belly. I so made the right move to apply. 15/8 can’t come fast enough!
När vi kom hem imorse satte vi upp en lapp på dörren som sa:
TNT! Vi är nattarbetare och sover eventuellt vid eder ankomst, var god plinga två-tre gånger extra alternativt ring 073xxxxxxx. Tack på förhand! / Moa & Willy
Look Ma, it’s a macbook on a diet!
När damen från TNT technoringde på dörren låg jag dock redan i snooze mode i soffan hypad inför leverans. Nu är de här! Familjen Berglund/Stålnacke är up ‘n’ running igen. Såklart jag bloggar från 11′ dagen till ära. Fast det är hemskt fint att se hur Maggie the Mac tar emot elen igen. She is still my first love.
Nu ska jag iväg och möta min ena bästis aka lilla lady aka producentsuperkvinnan Faye, holla!
/K
Hög på peppen av min egen antagning till drömskolan (!) vill jag belysa fina människor som också lever sin dröm.
När Mimmi knep en av de eftertraktade platserna på SIH var det nog egentligen bara hon själv som var förvånad. Alla vi andra visste ju att Mimmi Wallin Wiman är menad att utföra stordåd. Förutom att Mimmi är en av mina personliga stilgurus är hon även H&Ms ultimata storlek 38. Fördelen med att gå med Mimmi på just H&M är att hon aldrig provar något. Dels för att hon redan gjort det och dels för att kläderna more-or-less är konstruerade efter just hennes kropp. Jag smsade Mimmi direkt när jag hittade PL utbildningen på Berghs och fick “Är helt övertygad om att du kommer in där.” – och utan hennes historia vet jag inte om jag hade vågat.
Ett av årets bästa SMS sa såhär: “”JAG FICK H&M!!!” Juste, ni läste rätt! Mimmi knep nämligen en av världens mest åtråvärda praktikplatser – på H&Ms inköpsavdelning. Hon mjukstartar redan i sommar men jag är övertygad om att den här kvinnan kommer göra kometkarriär direkt efter examen.
Fantastiska du! Nu kör vi!
Tack för att du tror på mig när jag inte vågar gör det själv.
/K
My awsome friend managed to get one of the worlds most sought after internships – at H&M headoffice here in Stockholm.