I did it!/

2012/09/042012/09/04 / Karma Hjalmarstål / 1 Comment

Igår satt jag och klurade lite på när jag faktiskt skulle börja använda mitt nyinköpta årskort på Stockholms stads simhallar/träningslokaler. Tog en titt i kalendern och suckade åt mig själv. I kväll skall jag träffa mitt gudbarn (!) för första gången och plugga innan skolan börjar i morgon kväll. På torsdag har jag fått förmånen att gå på Hyper Islands Data Hack Fest hela dagen + mingel efter (ryktet säger att jag skall få lära mig lite kod – igen – och det är ju fett eftersom det ändå är det jag jobbar med) och på fredag tänkte jag försöka varva ner lite, middag på sin höjd.

Ni hajjar ju – träningen var lixom inte med i planen. Men vill man så kan man, så jag packade en påse med blandad våtkompott och ställde klockan på fem am (!) Snoozade till tjugo i sex men sen jävlar! Åkte tom tub till medis och simmade i nästan en timme innan jag duschade, bastade och gled in på jobbet i tid för frukost. Forgrénska levererade ändå – inte allt för mycket folk, bara två mid-life krisare som skulle plaska som fan. Skönt att bara kunna glida över torget och vara på jobbet. Lämnar handduk, bikini och simglasögon här från och med idag.

Bokade in mig på pilates på lördag och latinsk dans (min inre danssnobb roas oerhört av dessa namnval) på måndag. Tänker att blandning är ett vinnande koncept. Fasta dagar likaså. Men jag skall inte hyckla, låg och kände efter ett bra tag om jag ändå inte var lite sjuk – så jag inte kunde träna. Jag “är” väl inte en sådan som håller på såhär? Hurtar runt, innan jobbet desutom, vafan. Men när allt var klart och jag sitter här klockan 12:38 och är tokpigg är det lika bra att rida på vågen. Våga vara 3.0!

På tal om våg, så är det ju något jag inte har hemma – men som såklart finns i damernas omklädningsrum. Tittade på den, ställde mig på den, hoppade av den och insåg att jag faktiskt inte vill veta – att det inte spelar någon roll. Längre. Klappar mig själv på axeln över detta konstaterande.

Nu – back to bizz.

Got my ass out of bed at five am this morning – wich in it self is cray. What’s even more cray is that I got that same ass into a pool and swam for almost and hour – before work. Who am I ?! All high on my own energy I booked pilates on Saturday and latin dance class for Monday – 3.0 in the making!

Livet 3.0/

2012/08/272012/08/27 / Karma Hjalmarstål / 1 Comment

Som tidigare skrivet blåser förändringens vindar i orkanstyrka. Vem vill jag vara kontra vem jag är. Vi kan väl ta ett titt på hur det går med mitt nya livsprojekt – kallat 3.0?

Klockan 12:30 i fredags såg jag ut såhär:

Klockan 15:30 i fredags såg jag ut såhär:

Klockan 16:07 i fredags satt jag på tåget mot Örebro med min fjärde bok på två veckor. Detta betyder alltså att jag lyckats med två av de ingredienser som jag vill att livet 3.0 skall innehålla:

Ta mig tid och råd att åka och hälsa på mina bästa vänner som bor lite överallt i landet.
Börja läsa skönlitteratur igen.

Min helg hos John i Örebro förtjänar ett eget inlägg, så åter till livet 3.0 – i dag klockan 15:20 fick jag rumpan ur och utnyttjade mitt friskvårdsbidrag. Årskort för både gruppträning och sim vilar nu tryggt i plånboken.

Avslutningsvis är veckan full av möten med människor jag mår bra av, kylen är fylld av mat och städning bokad. På söndag kl 13:oo är det desutom dags för min första session tillbaka hos psykolog-Joakim.

Livet (3.0) hörrni – det är aldrig försent. Eller packat och klart för den delen, inte fören det är över.

Life 3.0 this far: Hair – check! Spending time with loved ones that lives far away (and close to home) – check! Reading – check! Sign up for swimming/pilates/yoga – check! Getting an appointment at my shrink – check!

VICE X MARSHALL X KÅKEN/

2012/08/22 / Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Jag blir nästan lite sentimental när jag ska skriva om det här haha. För ett år sen kontaktade ett gäng fantastiska människor mig för att de tycke om min blogg. Jag har fått några sådana mail förr, från hala företag som vill tjäna pengar = ta själen ur mina ord. Det här var dock något annat, det här var Vice. Lite blygt frågade jag om det var Vice-VICE som i tidningen, den som jag läst tusen gånger och vars dokumentärer går varma hemma i duo-kollektivet Stålnacke/ Berglund. Visst var det dem! Första gången jag träffade personerna bakom mailadresserna var när Vice tillsammans med Marshall hade releasefest för “On the road” – en fest som slutade i att jag och dessa nya ansikten dansade hela natten (trots mina 16 cm klackar)

Det här var ju bara början, och kort därefter började jag göra praktik där parallellt med Berghs. De nya ansiktena blev bekanta men framför allt mina vänner. På Berghs är Kåken ökänt, en ankdamm av reklamare står och trängs på en balkong (för let’s face it – det är verkligen bara en balkong) När mina dåvarande kollegor/nuvarande vänner berättade att “vi” skulle köra klubb på Kåken hela sommaren rynkade jag på näsan. Jag som lyckats ducka Kåken hela mitt år på Berghs.

Men såklart lyckades de motbevisa mig – när Vice tar över Kåken är det inte Kåken längre – det är Vice. Punkt. Några av denna sommars absolut roligaste och sjukaste kvällar har spenderats där och fick jag bestämma skulle de köra klubb hela vintern också. Så missa för tusan inte den sista torsdagen nu! För mig känns det extra fint att sluta cirkeln tillsammans med Marshall då jag numera faktiskt “bara” är bloggare (ex kollega/vän) igen – det var ju ändå tillsammans med Marshall allt började.

Vi ses där! Kommer bli l-e-g-e-n-d-a-r-i-s-k-t!

If you are in Stockholm tomorrow you must attend Vice last thursday at Kåken. Vice has hosted and well OWNED some of this summers best and most insane nights – you do NOT want to miss this!

Milano i Augusti: lilla anti-shopping guiden/

2012/08/142013/09/27 / Karma Hjalmarstål / 1 Comment

Jag är hemma igen! Tillbaka på jobbet efter en magisk långhelg i Milano. Ett helt öde Milano bör tilläggas. När jag innan avresa talade med ett Italienskt skivbolag (i jakt på native tips) varnade de mig – jag rynkade på näsan och tänkte att de överdrev nog. Stockholm blir ju aldrig tomt – så varför skulle Milano vara annorlunda? De överdrev inte. Hela stan var stängd bortsett från två vintagebutiker, några väl valda restauranger/barer och alla de stora modevaruhusens flaggskeppsbutiker. Alla fanns de i Milano såklart – Chanel, Gucci, Luis Vuitton, Prada, Chloé etc etc (kineserna var utom sig av lycka) – alla förutom min och muttis akilleshäl Mulberry – ironiskt nog.

Tänkte att jag istället för att enbart babbla om min helg försöker blanda nytta med nöje och göra en liten guide av det hela. Jag tänker att i vanliga fall åker folk till Milano för att shoppa – det finns det massa tips om på internetz. För tydligen så är Milano omringat av outlets där alla bortglömda designerplagg från förra säsongen får möta en lång och smärtsam död. Jag hade hoppats på att hitta lite vintagepärlor i detta mode-mecca – men med två butiker öppna blev det inget med det, vilket min plånbok tackar för. Här kommer i alla fall min (nästan) anti-shopping guide till Milano.

Reslängd: torsdag (kväll) till söndag (kväll)

Fickpengar: 3000 kronor.

FLYG

Jag har många gånger lovat mig själv att inte flygga med Ryan Air (igen) Men efter att ha länsat internetz i jakt på biljetter insåg vi att 1) de var – såklart – billigast. 2) Men framförallt var de det enda flygbolaget som flög direkt till Milano (Bergamo) under de dagar vi ville åka.

Egentligen har mitt största problem med Ryan Air varit att Skavsta flygplats ligger åt helvete, men denna gång fick vi skjuts av ena pappan så då gick det ju supersmidigt – även om det tar tid. Skavsta flygplats hade ryckt upp sig lite sedan sist också, vi drack rosé och shoppade läppstift i två timmar innan vi bordade ett halvtomt plan. Två och en halv timme senare landade vi – och det var bara en sur flygvärdinna på hela flighten.

Redan på Skavsta kan du köpa biljetter till Terravisions flygbussar som går från Bergamo till Milanos centralstation. De kostar 5 € o/w eller 9 € t/r. Bussen tar cirka en timme (som flyger förbi för att det är så fint utanför fönstret) och går var tjugonde minut från båda hållen.

HOTELL

Vi checkade in på ett hotell som heter NH Grand Hotel Verdi och låg i närheten av Centralstationen – men inte tillräckligt nära för att vi skulle hitta utan att ta taxi haha. Rummen är enorma och frukosten superbra – fri kaffebar finnes för obligatorisk espresso. Bra toalettartiklar, men lite långsamma på att fylla på toapapper. Receptionen ringde samtal vi var för snåla för att ringa från våra svenska mobiler, utan kostnad – bra service. Vi betalade 1730 kronor för två personer i tre nätter (frukost ingick)

Här satt mutti och väntade på en klubbägare som skulle hämta upp oss för att sedan köra oss till en av hans tatueringsstudios. Vi lärde känna honom kvällen/natten innan. Dock kom han hem mycket senare än oss och låg fortfarande och sov när vi skulle ses. Tusen ursäkter senare började hans tatuerare istället skicka massa konstiga sms till mig som sa att han väntar på mig i Milano, att jag skulle adda honom på facebook och gud vet vad. Notera att jag alltså aldrig träffat tatueraren… Italianos alltså.

Precis runt hörnet från vårt hotell låg ett område som heter Brera och är känt för att vara stadens konstkvarter. Där spenderade vi flera kvällar i rad på följande tre barer (som låg i samma korsning: Via Solferino / Via San Marco / Via Castel fidardo)

Take Away Mysig uteservering och massiv + smaskig “Happy hour” (se längre ner i detta inlägg för förklaring) Galet trevlig personal. Ser du en tjej med ett av mina körsbärsörhängen var det för att jag gav det till henne – smälte när hon berättade om sin kärlek för Stockholms National museum och renässans konst.
Glamour Härjig uteservering + klubb som drivs av den tidigare nämnda karaktäristiska klubbägaren. Där jobbar även Joe som kommer från New York och går under artistnamnet 1 face. Är du inget fan av Jesus bör du undvika samtal om religion med Joe – han är nämligen en superkristen självutnämnd “star with a record deal” som överlevt en koma och skott i Afghanistan – och han ger sig inte. Har du tur träffar du även Norman, ett vettigt litet lamm på 21 vårar som uppskattar samtal om hur Berlusconi suger och Italiens skeva kvinnoideal. Även han dansar och sjunger – men bara för att det är kul. Här är vinet och ölen dock dyrare än alla andra ställen vi var på, 10 €.
Panika En soul/motown bar som drivs av ett gäng unga italienska grabbar – alla står utanför och snackar med alla istället för inomhus. De hjälper dig gärna med tips om klubbar som spelar lika bra musik som dem.

KNATA RUNT

Redan när vi landade kvällen innan kände vi att det var varmt, men blev ändå förvånade över HUR varmt det ändå var när natten blev dag. På något höger har jag aldrig reflekterat att Europa såklart kan nå Asiatiska temperaturer. Som max snuddade Milano på 39 grader under våra dagar där.

Då känns det rätt logiskt att det är helt öde även i kollektivtrafiken – som här även räknar ner i halva minuter. Vi bodde vid stationen Gioia på gröna linjen. Funkade bra ur knytpunktsperspektiv – en station ifrån centralstationen med direktförbindelse till de områden vi kom att tycka mest om.

48 timmars kort inom den “urbana” gränsen kostar 8,25 € och sen fick vi köpa en endagars sista dagen för 4,50 €. Vi lämnade aldrig den “urbana” gränsen då den stäcker sig till nästan alla stationer förutom de allra längst ut.

Jag är inget fan av turist-områden där en espresso kostar skjortan – men skall man inte äta är Duomo absolut värt ett besök. Duomo är namnet på den enorma kyrka som ligger mitt i Milano. Det första som händer när du kliver av är att du möts av en herrans massa män som knyter “gratis” armband runt din handled och informerar dig om att du nu är “blessed by Africa” Detta följs dock av att Afrika behöver dina pengar. Duomo är även området där alla lyxvarumärken har sina butiker – så ut ett strategiskt perspektiv är det inte så otippat att dessa män huserar precis där. Dessa män går även upp i rök så fort polisen spatserar över torget.

Vill man besöka Duomos tak – vilket säkert är ballt ur arkitektur synpunk – kostar det 7 € att gå upp för megamånga trappsteg eller 12 € om du vill gena med hiss. Vi skippade dock detta då vi hittade ett betydligt trevligare sätt att beskåda taket på – men mer om det längre ner.

Hur som helst ligger det en “gata” med glastak till vänster om Duomo som även agerar galleria (Galleria Vittorio Emanuele) Har ett vagt minne om att Carolina Gynning nämner galna fester i de sinnesjuka lägenheterna som även huserar under detta glastak i sin bok “Ego girl” I golvets mosaik finner man även “Turin Coat of Arms” (föreställer en tjur) som påstås ge lycka om man snurrar – på sin högra häl – tre varv.

Gatorna runt om kring Duomo är fullfjädrade västerländska shoppingstråk. Där finns alla tidigare nämnda märken representerade – men också billigare versioner och Europas största Sephora (Via Dante, 14) Där shoppade vi faktiskt, läs gick bananer. Full genomgång kommer längre ner – väl värt ett besök hur som.

Precis jämte Duomo och Galleria Vittorio Emanuele ligger La Rinascente som beskrivs som Milanos svar på brittiska Harrod’s. Där möts du av ännu fler lyxbutiker – och en helt fantabulös sminkavdelning med alla märken och kolörer du inte kan få tag i här hemma.

Åker du högst upp kommer du till restaurang-våningen där bland annat Moëts egen champangebar ligger. Jag och mutti unnade oss varsitt glas Moët Ice Impérial (kostar 16 €) – som vi förälskade oss i under förra årets resa till Berlin. Ice Impérial är alltså en champange anpassad för att drickas med is. De har även en uteservering som ligger i samma höjd som Duomos tak – så utsikten är även den lätt att förälska sig i. Betydligt trevligare alternativ än att svettas upp för massa trappsteg tyckte vi.

I närheten av Doumo ligger även det ökända operahuset La Scala (Via Filodrammatici 2) som på dagarna agerar museum. Även om själva konserthallen i sig fick mig att tappa andan blev jag (som den “universitets-modevetare” jag är) mest tagen av utställningsdelen med alla scenkläder. Jag absolut älskar hur mycket energi de lagt ner på de små, små detaljerna trots vetskapen om att publiken sitter en bra bit ifrån scen. Magiskt! Här lånade jag lite från karmakontot och sa att jag var student när kassören ändå frågade. Sa att jag inte hade mitt student ID med mig vilket tydligen inte spelade någon roll. “Studenter” går in för 4 € och vuxna för 6 €

En station från hotellet ligger stationen Moscova vars kvarter stundtals påminner om om Berlin. På corso Garibaldi finner man en hel del (då stängda) vintagebutiker och mysiga barer. För er som tänkt “fynda” vintage skall ni inte åka till Milano – 800 kronor är inga konstigheter för en blåsa av okänt märke. Hur som, här varvas sekelskiftshusen med Italienskt designade nybyggen och balkonger fyllda av träd (i jakt på skugga)

På vår sista dag stannade vi till på den uteservering som ligger precis vid tunnelbaneuppgången Mosova – och åt den godaste Bresaolan på hela resan (take note att jag åt minst en tallrik per dag) Stället heter Bakery Princi (Via Moscova 52) och där kostar vinet 4 € glaset.

På tal om vin och Italien fick vi inte ett enda dåligt vin på-hela-resan. Helt galet med tanke på Sveriges trissta “husets”! Här är det dock ju inte importerat. I regel ligger ett glas vin på runt 4-5€ och som mest på 10€ Glöm inte heller att alla kiosker även agerar barer – för runt 2 € kan du pausa med ett glas i princip var som helst.

Näst sista kvällen hade vi blivit tipsade om ett område som heter Navigli (Metro Porta Genova FS) – “Det är Milanos svar på Amsterdam” sa receptionisten på vårt hotell. Nu har ju jag aldrig varit i Amsterdam – men mutti har det och hon höll med. I Navigli möttes vi äntligen av små brisar och på varje restaurang fanns det myggjagare – inte helt ologiskt då det går en kanal genom området.

Vi hade dock åkt dit on a mission – vi skulle hitta aperitivo. Denna Milanesiska standard som innebär att du beställer en drink och får en buffé på köpet. Runt kanalen (eller i hela stan för den delen) var det dock ingen som kallade det för aperitivo utan för “Happy hour” – något vi stött på redan kvällen innan då vi överöstes av risotto, bröd, ostar och allmän chark till vårt glas vin. Här var det dock all in buffé a’ plocka själv – för 9 € fick vi valfri drink och hela det italienska köket. Ett bra och väl värt budgetalternativ i en stad som inte verkar ha något mellanläge.

Första kvällen åt vi på en restaurang nära hotellet (vars mat var så trisst upplagd att inte ens JAG fotograferade – även om den var väldigt god) och fick in en nota på 90 €. Stället heter Biancoscuro och ligger på Via Solferino, 25 i Brera gå alltså inte dit om ni vil lägga pengarna på annat. Högt och lågt som sagt…

Längre ner längst kanalen (vänster sida) fann vi MAG som jag läst om på random Milano-blogg. Där drack vi fin fina drinkar i finaste miljön och såg solen gå ner över kanalen. Glöm trötta jordnötter för 25 kronor – säg hej till chark brickan de bjuder på.

Innan vi lämnade Navigli tände vi ljus i den enorma kyrkan som öppnar på vid kanalen på kvällen – för Ingeborg och de andra vi saknar.

På den här bloggen hittade jag Piccola Cucina (Viale Piave 17) och bad vår receptionist boka bord till dagen efter. Vi blev informerade om att de skulle stänga för resten av månaden – precis som övriga Milano – men att vi var varmt välkomna samma kväll. Vi tackade gladligen ja och efter två skämsiga “vi är sena för att vi har gått vilse” samtal gled vi in i denna pyttelilla restaurang 40 minuter för sent. Restaurangen består av sju (!) små bord och inger känslan av att sitta hemma hos en italiensk familj.

Maten var helt magisk och både jag och mutti satt helt tysta och bara gestikulerade ut eufori. Hela menyn är (som omväxling) på Italienska och jag kunde inte rå för att skratta åt mig själv femtioelvte gången jag bad servitrisen översätta.

AVSLUTNINGSVIS

Som föredetta flickvän och sedemera bästa vän till ex-ligist (men framförallt allmän street art fantast, jag alltså) mös jag på att i princip alla tunnelbanevagnar i Milano var täckta. Det är inte samma sak här i Stocktown längre – knappt några “whole cars” eller “stations” längre – trisst säger jag.

Hittar du inte spol-knappen på toaletten i Milano är mitt råd till dig att titta ner. I många fall trampar du igång spolningen – it’s funny ’cause it’s true.

Längst kanalen i Navigli fann jag även en pärla i form av serietidnings-butik (slutet av promenaden, nästan längst bort) som hade mycket bra grejer. Tyvärr var det mesta på italienska – som de här t ex.

Skall du köpa cigaretter gör du det i de speciella tabacco butiker – de får inte säljas någon annan stans. Dessa är markerade med ett stort “T” utanför- Dock stänger de tidigt på kvällen och du lämnas strandad framför en cigarett-automat (sitter utanför alla tabacco ställen) som kräver att du trycker in ditt italienska ID kort. Kort och gott – var ute i tid eller fråga en främling på gatan om du får låna hens ID i två sekunder.

Jag shoppade som sagt inget annat än smink – det vet ni ju redan. Desutom köpte jag så galet bra produkter att jag helt enkelt måste tipsa er om dem!

Vi börjar på översta raden från vänster tycker jag:

På Skavsta inhandlade jag ännu ett läppstift från Dior. Dock inte ett “Rouge Dior” denna gång (älskar dem – återfuktar läpparna och grejer) utan “Dior Addict Extreme – #987 Black tie” som är lite som ett läppglans på stift. Inte helt täckande men ändå fullt av pigment – i detta fall en mix av rödtjut och plommon. Lite knepig om du har torra läppar under för då biter sig färgen fast i de partierna.

Andra vändan in på Sephora var jag tvungen att stoppa en kvinna som jobbade i butiken och fråga vad hon hade för läppstift. Hon presenterade mig och mutti för Make up forever – Aqua rouge #11 – ett flytande läppstift du målar på och sedan fixerar med glans. Det är känt för att sitta hela dagen, men den har man ju hört förr. Jag och mutti har ju problem med att vi viker in överläppen när vi skrattar = läppstift på tänderna. Försäljaren demonstrerade dock skiten ur denna produkt och vi köpte varsitt utan någon som helst eftertanke. Nu kommer vi till det sjuka – ELVA timmar satt det kvar och enda anledningen till att det försvann till slut var för att jag fick ta bort det med sminkborttagning – eftersom jag skulle sova. Både jag och mutti väntar nu tålmodigt på att Sephora skall öppna i Täby i Oktober så vi aldrig behöver riskera att vara utan lol.

Jag återvände faktiskt till Sephora enbart för att köpa Benefits “They’re real!” mascara (men sen råkade jag ju se det där butiksbiträdet med läpparna) som jag provade första vändan vi var där. Som glasögonorm med raka ögonfransar är det omöjligt med mascara. Fransarna dunkar in i glaset och smutsar ner. Den här mascaran gör dock inte fransarna stela eller tunga och därför blir det inga krockar. Istället fick jag mjuka, tjockare, illusionsmässigt längre fransar – som inte kladdade av sig eller kändes spacklade. Jag brukar färga mina fransar – men det här är tusen gånger bättre. Loves it!

Första vändan på Sephora hittade jag en flytande kajal i metallic emeraldgrön nyans. Sitter som berget trots 35+ grader ute men ändå lätt att ta av. Jag är desutom tok-känslig i hyn när det kommer till smink och denna ställer inte till några problem alls på den fronten. Kommer från Sephoras eget märke och färgen heter “Vert fantaisie fancy green #17”

På La Rinascente hittade jag Chanels “Sky line” från deras S/S 12 visning – har inte sett det i Sverige så jag haffade direkt som den Chanel-lack-torsk jag är.

Vid gate 12 på Bergamo har Mi-ny en butik full av bara deras nagellack. Mutti haffade “köp två få ett tredje på köpet” på en gång. Tror det gick på 8 € för tre lack i bra jävla färger. Hon börjar bli riktigt modig med sina lack nu – har gått från att bara ha korall till svartblått och grönt – crazy lady! Jag fastnade dock för deras Holografiska lack (jakten på det perfekta holo-lacket fortsätter med “Holographic touch”) som gick på 5,90 € och plockade med ett svart dekorlack för 3,50 € istället.

OBS! På Bergamos flygplats kan du även köpa hem diverse Italienska delikatesser – som en drös skivor Bresaola för 4,5o € Butiken ligger strax innan restaurangdelen.

Buon Viaggio! Hoppas du tycker om salta chips.

I tried to make a travel-post / travel-guide giving you guys a head start to your Milano trip. It’s alot to read but I think it mos def will be worth it! With this written I know it’s all in Swedish – and I’m sorry but it’s just to much to translate (long live Google translate hey?) And you can always find the names + adresses of the places shown in the pictures even if the description is in Swedish. Loads of love and Buon Viaggio.

Ora andiamo a Milano/

2012/08/09 / Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Jag vet ett det är hemsk tyst här nu – men veckorna rusar förbi och mitt i allt har jag en veckas semester. Måndag till onsdag spenderades dock med att börja tömma Ingeborgs lägenhet i Malmö. Kom hem sent igår och packade upp för att egentligen bara packa ner nytt – för om tjugo minuter kommer min skjuts till flygplatsen. Idag åker jag och mutti till Milano!

Har ingen aning om vad jag packat ner, insåg rätt snabbt att efter en höst-sommar i Sverige var min garderob inte alls kompatibel med 32 gradiga Milano. Inte heller har jag hunnit kolla upp så mycket eller ens fixa naglarna haha – hakuna matata. På semestern får projektledaren släppa kontrollen tänker jag, har man inga direkta planer kan man ju heller inte bli besviken. Nu kör vi!

Vi hörs på måndag!

I’m off to Milan for the weekend – loads of love and we’ll catch up on Monday.

Nya tag/

2012/06/252012/06/25 / Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Midsommarhelgen blev kort. Dels hade jag ju inte sovit utan kom hem direkt till födelsedagssång och bilfärd till skärgården. Skärgården, där trodde jag aldrig att jag skulle hamna – har aldrig varit en “sådan” som åkt ut och firat. Alltid jobbat istället. Minna skrev det så himla bra – hennes text gav mig lite hopp.

Somnade direkt när båten lämnade hamnen, vaknade till besked om att gammelmoster blivit sämre och somnade om. Tänkte att mitt mood gjorde mer skada än nytta i all midsommar- och födelsedagsyra. Vaknade vid 19 och valde att göra det bästa av situationen. Jag grillade, dansade på klippor och lekte knäppa lekar innan vi knoppade in – i tält.

Det här med tält alltså, I-don’t-get-it. W påstår att det är mysigt, undrar om han efter den natten fortfarande hävdar det? Där låg vi i spöregn, utan liggunderlag, med packningen som kuddar och frös. Tältet började såklart läcka och eftersom tältet placerats mitt i skogen så fick vårt “camp” snabbt namnet Fästingen. Vi vaknade och ropade i kör, alla tre tält, att nej nu fan åker vi hem.

Väl hemma blev det fotboll och rester (jag hade ju lagat mat för hela helgen) tillsammans med resten av team Hässelby. Hittade några fästingar och mös på lyckan över att få somna i en säng.

Jag lyckades rasa på klipporna och slå sönder mina nya brallor, då är det tur att jag har världens bästa Tilda som kan laga dem en söndag. När jag väl hade henne passade vi på att bege oss ut på hajk. Missförstå mig rätt, jag tycker om naturen – växte upp med Pocahontas som förebild – jag är bara inte så förtjust i att sova i den. I nästan tre timmar gick vi runt i Grimsta. Svetten lackade och benen bultade när jag kom hem. Däckade framför EM och förbannade Italien. Som stolt Tysk hade jag hellre sett England som motståndare på torsdag. Hur som skall jag försöka få till hajker med Tilda varje söndag, gör underverk för både kropp och själ.

På tal om nya tag är det nu dags för ännu en vecka av arbetsintervjuer – nästan tappat räkningen på alla dessa processer. Vaknade till spöregn och försöker i skrivande stund komma fram till hur jag skall rocka “the wet look” under lunchen. Galet taggad är jag hur som, lyxigt att få träffa så mycket inspirerande personer. Skall nu betala mina räkningar som motivation haha.

Kärlek

My midsummer weekend became quite short due to rain and crappy tents. Since I’m no fan of tents and sleeping in nature in the first place, I can’t say I was sorry. Got home just in time for the quarter finals and to reload my body and soul with a nice three hour walk with Tilda. Today it’s Monday and that means a whole lot of job interviews – hype mode!

Milano/

2012/06/062012/06/06 / Karma Hjalmarstål / 2 Comments

Den nionde augusti åker jag och mutti till Milano. Så himla tjusigt! Ser framför mig en weekend av rosé och “Aperitivo” (Milanos svar på AW = vin och charkbuffé) iförd obekväma pinnsmala klackar och vida byxor i tunt material.

Spenderat min dag med att jaga tips, hittat en del vintage och försökt jaga ner ett Italienskt skivbolag som bara jobbar med motown / funk / soul för tips om bra ställen att gå och dansa på. Har aldrig varit där förut, därför ber jag om er hjälp! Vad får vi absolut inte missa?

Ciao!

Me and my mutti is leaving Stockholm for Milan in August, for a weekend. So now I need your help! What should we do and where should we go? Hit me.

Broke and back on track/

2012/04/082012/04/08 / Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Nu flyttar funktions-slackern in på Berghs. Stilad kan jag vara i juni. Update: Herregud jag gjorde precis “en Fahrman”! Insåg det nu – bah cha cha bloggen kolla vad jag köpte idag. Det här går ju inte ens att maskera som “vintage inspiration” Note to self – do not repeat.

See post title haha.

Tre generationer, tre städer/

2012/04/02 / Karma Hjalmarstål / 4 Comments

I torsdags morse satte jag mig i bilen mot Arlanda för att flyga till Malmö. Jag, mutti, gudbarn och moster tog flygbussen direkt till Lund och sjukhuset – som förövrigt ser ut som platsen där solen slutat skina. Ett grått mega komplex utan balkonger och med en gigantisk helikopterplatta på taket. Hur kommer det sig egentligen – att sjukhus som behöver all positiv energi i världen envisas med att till och med se ut som världens mest deprimerande platser?

I ett rum med solblekt konst på väggarna huserar min gammelmoster, trött och uppkopplad i massa läskiga sladdar. Jag har aldrig varit med om att någon jag älskar (i den åldern) legat på sjukhus – utan de jag förlorat har gått ur tiden utan förvarning. Något jag ändå varit rätt tacksam för, att de sluppit bli sjuka. Så att se henne ligga där tog hårt, ville egentligen bara vända och springa därifrån. Stirrade ut genom fönstret och försökte kväva hulkgråten. I den stunden skulle inget blivit bättre av att jag bröt ihop. Höll ihop tills lunchtid då vi flydde ut för mat och miljöombyte.

Våren hade kommit till Lund. Fast fan vad det blåser i Skåne – tror aldrig jag skulle klara av att bo där nästan enbart på grund av detta. Vi åt lunch på en legendariskt bra restaurang i saluhallen, Les Halles innan vi begav oss ut på stan. Lund har väl (no offence) inte så galet mycket att erbjuda i shoppingväg. Kedjorna och några få uppstickare, till muttis stora glädje hade dock kedjorna en klänning som var slut i Stockholm. Alltid något.

I fönstret på Erikshjälpen såg jag dock en fantastisk historia i Indisk bomull i precis de färger jag sökt efter. Gick in och frågade om jag fick prova (vilket vi alla vet är allmän no-no) klänningen på skyltdockan – och visst fick jag det! Haken var dock att jag var tvungen att få av den från skyltdockan själv. Hur svårt kunde det vara, tänkte jag och hoppade upp i skyltfönstret. Sjukt knepigt tydligen. Mutti och moster hoppade också upp i skyltfönstret och vips var sällskapsresan igång. Till slut kom det andra butiksbiträdet och undrade vad tusan vi höll på med. Med två enkla ryck baxade hon av dockans armar och gav mig klänningen.

Att den var för stor i midjan var inget oväntat, på dockan satt dock en rem (eller fine, ett bälte) som jag mot alla mina principer provade. Det är ju allmänt känt att jag inte förstår varför någon har bälten där det inte finns några skärphällor, nu blev jag dock blixtförälskad i bältesfanskapet och det var såklart perfekt i storlek. Klänningen kostade 75 kronor och för 25 kronor extra fick jag skärpet också. Så jag, som så många gånger förr, får jag äta upp mina egna ord. Helt plötsligt såg jag tusen möjligheter och även den här klänningen blev mer lättburen till min stora glädje. Fast jag vet inte, vi får väl se hur min stolthet klarar av detta principiella “nederlag” haha. Ingeborg gav den tumme upp hur som, såklart – hon har ju lärt mig allt jag kan om indiska bomullsklänningar.

Väl tillbaka i Malmö hann jag förbi Stadsmissionen (som hade stängt förra vändan jag var där) och kom hem med de där sladdriga byxorna ni redan sett, en nittiotals-osande klänning som sitter som om den är uppsydd efter min kropp och en Aspens jacka som fortfarande hade orginal prislappen kvar. 595 kronor kostade den en gång i tiden, de i butiken trodde att den kom från sexiotalet/ början av sjuttiotalet – och att det med dagens penningvärde skulle vara cirka 3000 kronor. Sjuk grej.

På hade pärsen lagt sig lite och vi begav oss tillbaka till Lund. Jag insåg att min fina x-kollega Hampus faktiskt flyttade till Lund för en herrans massa år sen och drog iväg ett sms. Han var kvar! Så strax innan fem återförenades vi över bubbel och rosé. Hampus pluggar till läkare och det var skönt att prata med någon som både är insatt och en vän. Han övertalade mig att det faktiskt var bättre att få umgås och ge kärlek innan än att någon bara går ur tiden. Att jag kommer uppskatta det sen, även om det är jobbigare nu.

Efter många skratt begav jag mig tillbaka till sjukhuset för att hänga lite med världens finaste gammelmoster. Smorde in hennes naglar med Scratch Nail food och pratade om livet. På tisdag får hon komma hem till sin egen lägenhet och det beskedet gav henne så mycket energi att jag nästan glömde att hon var sjuk för en stund.

Jag hade övertalat kvinnosläktet att vi faktiskt behövde unna oss en dag att bara vara på efter allt tungt och jobbigt. Så vi bestämde oss för att stanna en dag extra och åka över till Köpenhamn. Där blåste det dock precis lika mycket som i Malmö och Lund – något mutti inte var helt nöjd över. Var galet taggad på att gadda handen men fick blankt nej – “Det får du åka över till Sverige och göra.” Happ.

Lagom till att solen började gå ner hoppade vi på tåget tillbaka till Malmö.

Väl hemma styrde jag upp min bästa ostbricka någonsin och beskådade dagens retail theraphy. Tur att vi fortfarande har en massa mat kvar i frysen (då vi knappt var hemma förra månaden) tänkte jag tyst för mig själv när jag beskådade kontot.

SOM jag letat efter leopard Converse, ni anar inte! Bästa Ika har ju ett par som hon haft sedan dackefejden – på Footlocker i Köpenhamn stod de och då fanns det faktiskt ingen återvändo. Armbandet från Pilgrim såg ni ju redan igår, men jag flashar det igen – det är ju helt jävla magiskt.

Söndag morgon antog jag att loppisen på torget jämte inte skulle köra på grund av semi-orkan. Väl på väg till flygplatsen såg jag att nog fan var den i full gång, skåningar är ju immuna mot blåsten såklart. Oh well, min plånbok mår dock antagligen mycket bättre av detta anyways. Avslutade helgen med ett sista glas rosé på Sturup med kvinnosläktet innan hemresan.

Väl hemma möttes jag av sjuk man och död kamera, men det vet ni ju redan. Bytte skosnören och somnade innan midnatt.

Har haft en svin tuff helg men också en jävligt bra helg – då det är sällan kvinnosläktet får chans att umgås. Hann även hänga en kvalitativ halvtimme med Faye i hennes trapphus, fint! Min stressnivå hade inte riktigt lagt sig trots sjukdom och stundtals var jag nog en riktig business-subba mot mitt stackars älskade gudbarn. Innan vi sa hej då på Arlanda bad jag om ursäkt och lovade att jag skulle bli roligare snart, hon tittade upp på mig som hon inte hade en aning om vad jag pratade om – tack Clara för att du är åtta och är så himla hakuna matata. Har mycket att lära av dig.

Ingeborg får komma hem imorgon och hemtjänst nästan dygnet runt – hon får se rosorna på altanen och lyssna på jazz. Det gör mig lycklig.

This was my weekend. Three days – three different towns – three generations under one roof. I’t never easy to see someone you love in a hospital, all wired up. But with us there and the news she will be coming home tomorrow my old aunt got her spark back – and I’m just so happy she will be able to see her roses and listen to jazz again. We turned to some retail therapy when times went rough and managed to make this weekend in to something positive – we were together, had some awesome food and nice wines, we laughed and we were there for the head of our family when she needed us. All you need is love right, and some new dresses haha.

Många små steg/

2012/03/19 / Karma Hjalmarstål / 1 Comment

Idag fick jag rumpan ur och gick både till och från tunnelbanan. Detta efter att jag insåg att jag inte har rätt att klaga på att jag känner mig som “Flubber” om jag inte gör något åt det. Missförstå mig rätt, jag vill alltså inte minska i varken vikt eller storlek – bara inte dallra omkring. Imorgon följer balansplattan med till skolan och flyttar in på kontoret också. Nuff said.