Godmorgon!
Dagens morgontips blir en bra start på dagen. Fast vev-versionen av en bra start. En lista för de morgonar man behöver ett mindre party för att komma igång – precis lagom lång för min resväg till jobbet. Här får ni den!
Jag tänkte fortsätta med dessa, så jag hoppas ni gillar dem! Let me know.
/K
A playlist for the mornings when you need a minor party to wake up.
Idag får morgontipset bli Amy Winehouse första skiva, det var genom den jag lärde älska henne 2003. Den hamnar allt för ofta i skuggan av Back to black (som är en fantastisk skiva den med förvisso) tycker jag. Något orättvist. Så jag slår härmed ett slag för Frank!
Jag brukar sällan bli berörd av artisters bortgång, mer än “det var ju tråkigt” Men den här gången gör det fysiskt ont. Världen har förlorat en fantastisk röst. En fantastisk karaktär. Jag vill inte höra något i stil med att det var att förvänta här, ssh. Lyssna och shut up.
/K
R.I.P Amy Winehouse.
Jag är hemsk dålig på att ta in allt hemskt som händer just nu. Känns som jag läser en dålig bok. Som att det inte är på riktigt. Jag blir rädd för den värld vi lever i. Jag blir arg på bristande journalistik. Arg på det jag hör om att en kollegas vänner beskådade människor som gick ut och slog ner invandrare i Oslo innan de fick reda på mördarens etnicitet. Arg på det gäng som satt och sjöng nazistiska hymner vid vattnet i Tanto. Samtidigt sörjer jag en av vår tids bästa röster. Länge leve den random blonda slingan.
Idag hånglar jag som om det vore sista gången. Det borde man göra varje dag.
27 forever.
/K
The world is one big fuck up.
Uppfriskande!
Via Damon Rasti. Klicka på bilderna för att komma till das tumblr.
/K
This very refreshing site is my morningtip of the day.
Somedays you gotta love doing nothing out of the ordinary.
Hög på peppen av min egen antagning till drömskolan (!) vill jag belysa fina människor som också lever sin dröm.
Fjärde kvinna ut är Sadia Gaya. Sadia lärde jag känna på Sveavägen då jag var på väg till mitt myspace-raggs spelning. Jag var nydumpad och så som jag alltid är då – helt utan skam. Sadia gick där tillsammans med Aino och såg ut som om de inte hade den blekaste vars de skulle. Jag frågade om de skulle till samma spelning som jag – och de skulle de såklart! Så jag visade vägen och vi dansade hela natten. Myspace-ragget blev det inget mer än en hysteriskt rolig historia av. Däremot fann jag Sadia och det blev många dejter och en redig girlcrush som resultat av den natten. Hon var förresten av de första som fick träffa W!
.
Redan då höll fröken Gaya på med musik. Jag minns inte hur många spelningar jag varit på – men gåshuden har aldrig uteblivit. Då gick hon på RML (RockMusikerLinjen på Fryshuset) men den 9 Juli slog något jag vet varit hennes dröm länge in – hon blev antagen (som en av 12!) till Kungliga Musikhögskolans Kandidatprogram “Musiker – Musik- och medieproduktion”
Nu var det ett tag sen vi både sågs och hördes men när jag i torsdags morse lyssnade igenom hennes låtar under namnet “Dekadans” mötes jag av en helt ny Sadia Gaya. En stark, en säker, en naken men framförallt ärlig artist som sjunger om precis det där jag aldrig vågat säga högt. På Svenska desutom! Det hade jag aldrig trott, men hon äger språket. Jag älskar låtarna och det var det enda jag lyssnade på under hela torsdagen! Jag tycker verkligen du borde göra detsamma.
Myspace / Soundcloud / Facebook
Jag tycker det är viktigt att belysa människor som Sadia – som tagit sig till precis den plats där de vill vara. Där de bör vara. För det är så jag känner när jag hör Dekadans. Hon har hittat hem, hon har aldrig låtit så här bra. Tankarna går till Kents senare skivor men med mer “in your face” texter än Kents subtila budskap. Till historien hör att hon både skriver och producerar allt själv – och med vänner både hemma och i studio. Mer sånt! Man kan om man vill hörrni!
/K
PS. Andra fantastiska kvinnor som lever sin dröm hittar ni under kategorin “Dreamers” eller här: Emilia, Minna och Mimmi. DS.
My friend Sadia is about to release her first EP – and I love what I’ve heard so far. It feels fresh and naked. Listen to it here! OH! And she just got accepted (as one out of twelve) into the Royal Collage of Musics Bachelor of Music: Music and Media Production. How cool is that?
När jag var liten ville jag ha en Swatch klocka mer än mycket annat. Vi hade inte råd. När jag väl började tjäna egna pengar fanns de inte kvar – iallafall inte på samma häftiga utförande som under nittiotalet. Efter att ha gått in på Oldstock.se hemsida varje dag för att kolla om den här från sommaren 1993 fanns kvar fick jag nog. Det var min tur nu! Så för att fira sex rökfria månader klickade jag hem den. Nu har jag aldrig behövt sakna något på så sätt, min mutti har varit exemplarisk på att vara en (mer eller mindre) ensamstående förälder. Hon har skämt bort mig på sitt sätt och jag är enormt lyckligt lottad.
Fast när jag hämtade ut den igår höll det på att brista ändå. Känslan av revansch för både mig och min mutti var obetalbar. Times change, tacka fan för det.Känns fint med en konstant påminnelse om vars man kommer ifrån, det blir så mycket lättare att uppskatta vad man har nu då.
/K
When me and my mum lived on our own I always wanted a Swatch watch – but we didn’t have that kind of money back then. So when I found a whole bunch of 90’s Swatches at Oldstock.se I couldn’t help myself. The feeling of revenge for both me and my mum was priceless. Times changes – and this is a a constant reminder of that. It makes me remember where we came from, and makes me appreciate what I got now even more.
Jag älskar de här skorna. Det gör jag. Dock är jag fullt medveten om att chansen är oerhört liten att jag skulle använda dem mer än fyra gånger. Däremot hoppas jag att någon av er därute köper dem och förgyller stadsbilden med dem – för det är väldigt svårt att inte bli glad av dem. Bara vid åsyn.
För cirka 1120 kronor blir de dina, du hittar dem på Nasty Gal.
/K
I love these heels but I know myself to well to know that I wouldn’t wear them much. Anyhu, you can buy them here.
Igår började jag min dag med ett återtåg till Södertälje och min fjärde körlektion. Fördelen med att ha nästan två timmars resväg (one way) är att man hinner läsa körkortsboken – när man ändå är på humör att kämpa för körkortet.
Däremot är den stundtals så tråkig så att jag somnar.
Efter att ha lyckats lokalisera ersättningsbussar och pendel igen begav jag mig mot storstaden igen för att möta upp bland annat den här tjusiga donnan – aka mitt gudbarn. Som äntligen förstått att det “C” jag har på min arm står för henne. För Clara.
… och mutti + moster! Det var dags för Moderna museet!
Jag har läst otaliga sidor och lyssnat på otaliga referenser om Siri Derkert under våren på SU, hon har blivit en av mina favoriter tackvare sin “krutgummighet” och sin kamp mot nästan alla världens fjanterier.
Det var en helt annan upplevelse att gå på Moderna när man faktiskt visste en hel del om både verk och konstnär. Bilderna blev djupare och jag tog längre tid på mig än jag gjort någonsin tidigare. Så stack det lite i hjärtat när jag insåg att det inte blir någon Modevetenskap i höst.
Såklart passade vi på att se lite annat också.
Även om jag inte hann förbi varken Warhol eller den ryska propagandan – två av mina favoritsektioner alla andra vändor.
Påväg hem igen insåg jag vilka sjukt snygga ben min mutti har, 56 år!
Sen mötte jag upp W, bara för att sedan åka på årets värsta migränanfall. Vid 20 på kvällen var jag ute för räkning och steg inte upp ur sängen fören elva timmar senare.
/K
I had an awsome day with my family at the Modern museum of Art before going home with an migraine – that kept me hostage in bed for eleven hours straight.
You can't start a fire without a spark 