Giftomania/

Damnit, chocken från min födelsedag har som inte släppt än. Aldrig någonsin har jag blivit så galet bortskämd. Inte nog med att W ställde till med både hotellbokning och för-födelsedagspresent innan jag ens han komma ihåg att jag fyllde år snart – när dagen väl kom visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Min familj alltså, jag älskar er! Ni är helt galna, men tack för att ni finns och för att ni fortfarande lyckas lura en dotter som inte trodde att hon kunde luras. Tji, fick jag! Tack för att ni ville fira med mig, ni är bäst!

För och främst fick jag ju mitt drömur: En Seiko Premier SN004P av W och mutti.  Jag älskar Seiko för att de levererar samma standard som Rolex – men utan att vara pråliga och statuskåta. Gedigen, klassisk och av högsta kvalité – som jag kan ha hela livet.

Så fick jag Queen tröjan av W förståss, oh it’s awesome!

Sen bjöds jag på lyxlunch av min familj, så himla tjusigt! Nästan alla var där – en mamma, tre pappor, en moster, en mosters man, ett gudbarn, en kusin och en egen man.

Som om de inte redan slagit på stort, och jag redan hade gråten i halsen, langade mutti och pappa Björn upp Mulberry påsen – innehållande min drömagenda! Ni vet, en sådan som följer en hela livet då den bara blir bättre och bättre för varje år.

Pappa ett var inte sen att haka på, utskrivna hundralappar formade en present i form av flygbiljetter till mig (och W!) till Berlin – och min praktik i februari.

Detta kom i kombination med presenter från den sista pappan, sprillans nya skissböcker – porr!

Min gammelmoster hade skickat med en liten låda från Malmö, innehållande: Bok om Berlin, Pierre Cardin vintage scarf och handbroderad halsduk från Pakistan. Så himla personligt och fint, älskar att hon är en vandrande vintageshop.

Av mig själv fick jag som bekant läppgrojset från Mac och okli-igaste mössan i favoritfärgen.

Så-mycket-kärlek (och då syftar jag inte på den materiella)

/K

These arethe gifts I recived on my 25th birthday, crazyness. Never felt this spoiled and filled with love for my family who shared this magnificent day with me – made it into one I will always remember. Thank you for beeing there, for being all crazy and for just being you.

Affärsekonomi VS Pyro Pete/

Just nu är inte min tenta-baserade vardag så himla Rock’n’roll. Känns lite som om jag är fast på en finlandsfärja till tonerna av dansband mer än något annat. Soliditet, nyckeltal och förvaltningsberättelser sätter tonen denna onsdag. Två dagar till tentamen ett, två dagar till inlämning, sex dagar till tenta två (the tenta of death: affärsekonomi) Jag satsar på omtentan men nog fan skall jag plocka lite poäng på första tillfället också. Våga vägra ytinlärning. I morse insåg jag att flätan jag gjorde för två dagar sen satt kvar – numera i form av en dread.

För att på något plan hålla rocken vid liv peppar jag Marshall: On the road, säsong två! Lagom långa avsnitt för att vila huvudet från allt som låter som dansband. Lite som en påminnelse om att det finns något i mig som fortfarande går igång på “normala” ting. Att det fortfarande finns en hel del Vice i mig – för det gör det såklart, affärsekonomi eller ej.


Be cool, stay in school etc!

/K

My life is a bit “grooveless” right now, due to buisnesseconomy exams. When my head feels like it’s going to expload I found my great escape in Marshall: On the road – they are not only awesome, but also just the right lenght for a break. Season two is about to pop, watch out!