En av de personer som kommit mig absolut närmast under T1 på Berghs var en av de två härliga män jag hade äran att gå till skolan med första dagen: Tommy Lagestam. Nu är Tommy hemma i Borlänge innan han lämnar landet lagom för San Fransisco School of Arts där han skall bli världens bästa copywriter.

Den här mannen har blivit lite av min tyngdkraft, han har sett till att fötterna är kvar på jorden och när allt annat är nytt och konstigt har han varit my home away from home. Den här jävla människan upphör aldrig att inspirera mig, att få mig att våga lite till och skita i lite mer och lite fler. Tommy är redan lång, men med sina klackar i storlek 42 kan han se över molnen – han blir lite större än livet. Är det någon som skall förändra världen så är det väl ändå han som kan blåsa bort molnen?

Igår var första dagen han inte var i skolan och det är nästan ironiskt hur påtagligt det var. Fina jantelags krossande T, lämnar du mig kommer jag se till att du inte får ligga innan 2089 då du kommer behöva en blompinne och ståltråd för att hålla den uppe. I don’t get mad – I get Steven.

Däremot kan jag stilla min abstinens med det faktum att han äntligen startat en blogg, en obehagligt bra sådan såklart! Så alla ni som sökt efter en ny blogg med riktigt innehåll om riktiga saker att läsa bege er genast hit!

/K

OK bitch listen, read Tommys blog or I will hunt-you-down.